12 augusti 2011

vad är jag värd... finns det ett pris?

Tänker fortfarande på hur jag kom till Akademiska i Uppsala.... där möttes jag av ett team av kirurger som arbetar precis som jag förväntande mig som frisk att det skulle fungera inom sjukvården... de skapade en situation som jag kände mig hemma i och trygg... de sa saker på ett korrekt sätt.... de har hjälpt mig... kanske inte för alltid men förbättrat mina chanser avsevärt genom en operation vilket Karlstad sa inte gick.... länge..

Jag har inga ord för hur jag känner inför teamet i Karlstad. Hur kan de bara "nöja" sig eller liksom egentligen inte göra något för att förbättra min situation... det resonemang de körde... hur kommer det sig att de inte skickade mig tidigare... tog kontakt med specialister....det gnager som en tagg i mitt inre... kan jag förlåta... nej... men vill hellre förstå hur de försvarar sitt handlande... vad är jag värd... finns det ett pris.. vilken anställd person har rätt att avgöra mitt öde... när kompetensen brister... 

Jag blir så bedrövad att detta förekommer... i modern tid... hur kan de inte göra allt i sin makt... det finns specialister... varför inte ta hjälp...?!

Lätt att fastna i tankarna och speciellt när jag blir påmind genom månadens dos av cellgift... Mår relativt bra... lite tröttare och orkeslös...



Jenny i potatislandet...........                                               Dagens skörd.....
Mina tankar var i behov av att skingras... tillbringade hela dagen hos Jenny den godhjärtade som fixade lunch till mig... och barna... sen ville jag prova vad min käre Ilvars menade igår med att jag inte är återställd.. eller samma styrka som innan operationen.... jag har ju bara gått på golfbanan... inte tränat.... liksom.... det blir inte samma sak... en rask promenad på 1,5 timme... fixar jag inte idag som jag gjorde innan operationen... men vi gick 45 minuter... han hade rätt... men jag känner mig bättre än innan... troligen för att de fick bort cancer ur min kropp... jag behöver ytterligare tid att återhämta mig och bygga upp styrkan igen...


Vi satt i solen... varmt och skönt... fick ta mig en tur till potatislandet och fick med färska hem... lyx... hon bjöd även på en bukett av solrosor från hennes plantering...vackert... smakade på tomaterna... små och jättegoda... en riktigt sommardag med allt vad det innebär...
                                                        
                                                          Jag



7 kommentarer:

  1. Det är så dumt och onödigt att dem man möter i vården inte ta en på allvar och förstår att få en att känna sig trygg. Jag är oftast så nöjd med min doktor Nisse men är medveten om att alla inte har det lika bra. Kram ändå och lycka till i framtiden.

    /Åsa

    SvaraRadera
  2. Hej

    Hittade din blogg i helgen och har läst igenom alla inlägg.

    Vill först skriva att jag är så glad över den hjälp du fick i Uppsala, även om Karlstad verkar vara riktiga nötter. Jag vill även säga att du verkar så stark! och så reko. Du inspirerar, du berör, du kommer en inpå livet med din blogg.

    Jag vet fortfarande inte vad jag vill säga, men det känns så bra att du fått hjälp i Uppsala. Att de gav dig ditt liv tillbaka, även om du aldrig kan bli helt botad.

    Det jag tror gör mig extra berörd är nog för att min mamma gick bort i lungcancer för två år sen och hon blev precis som du - nedprioriterad för att finna en diagnos. Du fick vänta länge på ultraljud för att få veta. Min mamma fick diagnosen "lunginflammation" typ fem ggr under en sommar- de gjorde 4-5 biopsier men ingen av de visade något förrän den sista. Sista visade dubbelsidig lungcancer- du upplever aldrig din nästa födelsedag (hon var envis och levde 11 mån från beskedet och vägrade hemsjukvård och hemtjänst utom en rullstol i hallen och att de kom och fyllde på medicinerna en gång i veckan).

    Jag vill bara tacka för att jag hittade din blogg (hittade den från tråden i familjeliv du skrev tidigare)

    Hälsningar Maria

    SvaraRadera
  3. Tack Åsa... ja det gäller att komma i kontakt med bra människor... kram

    Maria... det smärtar att höra om din mor.. jag anmälde min VC läkare för just ultraljudets sena händelse men tyvärr anser Socialstyrelsen att de gjort helt rätt bedömning av min situation... kram

    SvaraRadera
  4. Hej Sofia!
    Såg dig idag på gb, tänkte gå fram o heja, men vågade inte:( det får bli en annan ggn.
    Du ser så fräsch ut, snabb som attan in i restaurangen o ut igen.
    Vi satt o väntade på prisutd, gick bra för oss, 2:a plats klass 2.
    Stor kram
    Ika

    SvaraRadera
  5. Hej Fia.
    Läser i din blogg så fort jag hinner. Tycker om att du inte ger dig vad gäller läkeriet. Kämpa på att ha fortsatt kontakt med Uppsala för du är värd den bästa vården:) Härligt med solrosor, de är ju så vackra och ståtliga. Ta hand om dig. Du finns i mina tankar och jag blev så glad när jag mötte dig i bilen för någon vecka sedan.
    Massa Kramizar Mia(från gymnasiet).

    SvaraRadera
  6. Vilken fin bild på dig med solrosorna, tyckte mycket om den! Har läst din blogg ett tag, och har blivit så berörd av din historia, ditt öde...Vet inte vad jag ska säga, men jag vill ge dig en stor kram.
    /Sandra

    SvaraRadera
  7. Ika... grattis vad kul till vinst... banan va fin idag och jag lyckades göra par på 13 med en 50 m chipp rätt i kôpp... den lever jag länge på. Ja du får komma fram nästa gång så jag vet vem du är... kramar

    Mia... visste inte om du såg att det va jag men det gjorde du =) ha det bra kram

    Sandra... tack så hjärtligt... finns inget å säga.. jag är bara glad att någon orkar följa mina tankar... få perspektiv på sina friska liv.. och insikt i hur snabbt det kan ändras.. kram

    SvaraRadera

Skriv gärna en kommentar, fråga eller synpunkt.