Min bukhinnan är borta

Började min morgon med en lång varm dusch... mina tankar kretsar kring tisdagens cytobehandling och om det kommer att sätta sina spår idag.. vanligtvis kommer det efter ett par dagar... jag har ju bestämt mig för att inte bli dålig... om man nu kan bestämma detta själv... men har inte känt nåt mer än sveda i huden och värk i ländryggen... har inte tagit någon smärtlindring alls...

Funderingarna snurrar eftersom jag känner att Caelyxbehandling är MILD mot den som jag fick i vinteras. Innan operationen... rädsla griper tag i min kropp... med så lite biverkningar...är det ett tecken på att det inte fungerar... minns de tröstande orden: - blir du riktigt dålig av behandlingen är det ett tecken på att den lyckas... lider jag för lite... jag vet att cancern är gammal och det försämrar mina odds.. overkligt...

Dagarna efter behandling består av att äta och tillföra energi för att rusta mina armé.. frukost blev korvgryta med ris och middag blev spagetti med köttfärssås...kortisonet medför ökad matlust. Har börjat äta  choklad... jag har aldrig gillat det riktigt... det är för att min älskade lakrits inte ger så bra som energin i chokladen ger... vägde in mig i tisdags på 49 kg... sedan minskar jag 1-2 kg veckan efter behandlingen.. Har inte ökat min vikt trots ökad muskelmassa... men förbränner troligen allt jag får i min kropp..

Jag har avvaktat med att kontakta min kirurg i Uppsala, Ilvars Silins.... ringde sekreteraren på avdelningen idag för att kolla att han var i tjänst... jo det var han. Jag ringde till hans mobiltelefon...inge svar...lämnade ett meddelande om vem jag var och sa att jag återkommer en annan dag.. det tog 2 minuter... så ringde min telefon... det var han.. mys.. 

Jag presenterade mig och han kom ihåg mig.. gick inte ens in i min journal... han talade ur minnet... blir så imponerad, trygg. Min bukhinna är borta... HELA.... förutom lite vid diafragman... men i stort sett är hela bukhinnan borta... (konstigt att läkaren i tisdags nämnde att "de kan inte ha opererat bort HELA din bukhinna")... Karlstad skapar oro, trötthet och förvirring...

Jag frågade om jag fick träffa honom och det ville han... han frågade om jag fått en CT-röntgen och kollat ca 125 värdet... nej om en månad.. Han ville ha plåtarna skickade direkt till sig och tyckte vi kunde träffas i slutet av september... hans röntgenläkare skulle kolla mina bilder...NÖJD jag...

Meddelade att jag vill ha hans hjälp med fortsatt behandling och bedömning.. han påtalade igen att han upplevt det märkligt beteende från min kirurg i Karlstad som inte hörde av sig... inte ens när de inte kunde smärtlindra mig... jag vill ha samarbete med Uppsala och kommer att göra allt som finns i min makt för att lyckas. Nu är det jag som bestämmer om mitt liv...

Påtalade att jag vill börja arbeta och det tyckte han vore bra som psykoterapi för mig... ha ha go väl?!.. men inte mer än 25-30 % och det gäller under resterande behandlingsperiod.. Jag måste orka leva samtidigt sa han. Det är ett otroligt stort kirurgiskt ingrepp som är genomfört och som tar tid... jag fick uppge hur pass återställd jag kände mig om jag jämför med före operationen... jag sa bättre... men säg 80 % då... han sa att du kan inte komma högre än 90-95%...

Det beror på att jag genomgått en otroligt stor operation och att om jag har orkat spela golf och är ganska aktiv som jag säger är det bättre än FÖRVÄNTAN... fatta att jag blir glad i han hela tiden... men samtidigt ger han mig inte falska förhoppningar utan jag känner att han skapar en tro på någon form av god livskvalitet framåt.. ett tag till i alla fall.

Han är rolig också som påtalar att han förväntar sig att jag ska gå upp i vikt nu och skapa mer muskelmassa. Men han sa även att det kan bildas bråck i magen vid för tung ansträngning och då måste de operera igen... då skämdes jag... tänk om jag varit för snabb och orsakat det.. pinsamt.. men vad spelar det för roll... nästa år kanske jag inte kan spela golf alls... Nä ra... klart jag ska spela golf....

Han frågade om biverkningarna vid Caelyxen och jag sa att det inte är så farligt... inte om man jämför med den i vinter.. han säger att det är just huden som påverkas och jag ska inte behöva ta smärtlindring mer än Panodil någon gång vid behov... just nu känns det som att jag har fått svar på flera frågor och att jag kan kämpa ett tag till.. jag vet att han finns... och att han är beredd att hjälpa mig.. härligt..

Han sa att får jag fler än 6 behandlingar är det ofta psykoterapi för min behandlingsläkare... ha ha jag antar han menade för att de ska ha ryggen fri... han är så skön... och vet du att jag tror på han... kompetens...

Kunde verkligen pusta ut efter vårat samtal... vi bestämmer att jag hör av mig till honom så fort jag fått en tid för röntgen...