kan jag räkna mig som frisk nu?! De tror inte att jag är riktigt klok..

I dag var det dags för cellgift nr 3 i den andra omgången och efter operation... blev sen som vanligt... var så trött efter att ha tryckt i mig både det ena och det andra för att få lite sömn inatt.... tänk att inte somna av en insomningstablett... härregud... inte pga av oro utan jag sover mindre nu förtiden... precis som Per sa i våras... vänta du! Jaha och rätt fick han...

Hämtade fadern som prompt skulle med... det va ju trevligt med sällskap.. han åkte en tur in till Karlstad... men du vet att det är skönt att vara där själv... läsa tidningar... prata med de som kan...  tycker jättebra om syrrorna... få berätta hur det har gått, fråga alla frågor som kommit sedan sist.. lite märkligt att det inte alltid är inbokat läkarbesök när jag är där... 1 g/månad... ja det tycker jag i alla fall... jag är ensam med min dret. 

Hade en äldre förvirrad kvinna i sängen bredvid... hörde deras samtal.. tänkte hur orkar dessa människor arbeta med detta tragiska... höra samma saker...liknande biverkningar...hur det fungerar...om de ska äta lunch... beundransvärda... skulle aldrig ha klarat... måste ju ändå på något sätt bli rutin... undrar om de minns vad vi säger...

Fick in läkaren som jobbade, hon sa bra saker... ville inte lägga sig min behandling... ska finnas en planering mellan mig och min läkare.. okej... provas och utvärderas... strunt samma... jag tänker inte låta nån läkare tala om hur jag mår i alla fall.... för det kan jag känna efter bäst själv... det sa hon med... kändes riktigt bra.

Får ingen CT röntgen nu eftersom det ska göras en till efter nästa gång... cellgifterna tar tid på sig att ge bästa effekt. Jag sa att bedömning ska ske i samråd med Uppsala.... jaha det fick jag ta med min behandlingsläkare..grrr tror inte de kommer samverka.. men de kommer att förstå... jag vill ha den bästa...

Fick nya recept... skulle inte behöva ta smärtstillande regelbundet utan jag skulle ta när jag känner ont... logiskt väl... (det är som att hjärnan slutar fungera inom sjukahusets väggar... jag patient..nejru..) 

Jag frågade om jag kunde få nåt annat att sova på... gick inte... jag sa att tidigare sov jag 9-10 timmar/natt plus en timme efter jobbet innan träningen... nu är det kanske 4-6 timmar... fast jag har gjort en massa saker... detta kan bero på att kroppen inte sliter så mycket som tidigare säger hon... haha jag behöver alltså inte lika mycket sömn... härregud vad jag har härjat tidigare i mitt liv... det kan ju inte ha varit bra... jobbat som bara den... tränat... sovit... umgåtts, sysselsatt mig med mina intressen... hon sa att till slut kommer du att somna... bara du blir nog trött... jaha ingen fara...inte litte logiskt igen... jag patient... måste börja tänka...

Min bukvägg har läkt ihop sa hon.... mycket bra... nu går det att träna magen... du kommer få rejäl träningsvärk... men jag berättade att jag spelar ju lite golf och det går ju bra... har några muskler i alla fall... jag orkar gå 18 hål utan träningsvärk... sen förra veckan... kan jag börja jobba?!... Ja det känner du själv... du kan ju arbetsträna... nej det vill jag inte... har redan varit där några tillfällen så det behövs inte.. Kan jag räkna mig som frisk nu? .., hm säger hon och Ja why not.... på sätt och vis kan du väl det.. undrar vad hon tänkte... troligen att jag inte riktigt är klok men förstår min ivriga längtan... att bli som förut.. även om det aldrig blir så är det mitt uppdrag att försöka... ge mig själv en chans... för min egen överlevnad... jag har inget val...


Min kvinnliga kirurg i Uppsala sa: -du kan börja jobba i september på deltid.. Vet du.... idag bestämde jag mig att jag ska börja... snart.

Jag vägrar att bli dålig... efter behandlingen bjöd fadern på lunch...sen gick vi en golfrunda... snälla Linda och häftigaste Hugo... gjorde sommarens bästa golfrunda..