30 september 2011

snabba besked

Giss vem som ringde 13:30 när vi satt på Sunday och åt lunch... jo det är sant.. snygg Ilvars Silin... för 24 timmar sedan låg jag i röntgenapparaten på Arvika sjukhus.. Jo han hade kollat på mina bilder tillsammans med en röntgenspecialist.. idag... de hade kollat på alla mina tidigare plåtar och gjort en bedömning.. giss om han är bra.. jag kan tyvärr inte delge informationen förrän jag har varit i Karlstad... det vore ju lustigt om jag får olika besked haha och vet du att då skulle jag inte alls bli förvånad..  nu var jag elak..

Ilvars säger att han vet att Karlstad inte är pigg på att betala och att han inte vill lägga sig i deras arbete men han vill gärna konsultera och hjälpa till.. Så säger han... men när vi två pratar så kostar det ingenting eller att jag har tittat på röntgenplåtarna.. go väl. Kan inte annat än bli ännu mer kär i han jag..

Men något som han sa är att det har gått över förväntan i buken och bäckenet för där är det ingen vätska eller cancer kvar alls... han hade lämnat några metastaser under operationen och de är helt borta tack vare cellgiftet... det finns heller inga körtlar som är påverkade.. så det var väl bra i allt elände.

Så nu ska jag leva jag på detta ett tag.. såå bra och kul.. Tänk att det som var så illa och som skulle ta livet av mig för ett halvårsedan nu är helt borta... magi kan jag tycka på hög nivå... gött väl... resten av röntgen tar vi senare efter jag varit i Karlstad.. typ om en och en halv vecka... Sverige det.. haha

På eftermiddagen tog vi en tur lägs staden och Sågudden.. jag och My.. vädret här i stan är rena sommarvärmen och enligt farfar har det inte varit såhär varmt på Mârten sedan 1959.. solen skiner och det är 25 grader i skuggan.. helt otroligt gött..

Nu ska vi till Mor och få oss kålsoppa med frikadeller och kålkôrv vilket man äter i dagarna tre här..

I morgon blir det mârtensfirande med start på Hotellet klockan 12:00 och sen blir det nog en tur till brygga på  kvällinga...om vi orkar..    Hej på mârten... 


Jag och Mysan

Vilket litet huvud haha

En litta fågel... fint så att..




29 september 2011

Ct buk och lunga

20 grader varmt och strålande solsken. Just idag i Arvika såå ljuvligt. Kan ju inte bli skönare höstväder. De säger att det ska fortsätta vara vackert hela helgen och jag minns inte när vi hade sånt väder på mârten senast. Själv börjar jag kvickna till och mår bättre igen. Men givetis känns det lite i halsen så nu blir det att kurera med en massa c-vitamin. Vore ju ett öde att bli förkyld till mârten.! Med detta väder får visst vinterjackan vänta. Men det är hårt för du vet att oavsett väder så ska vinterstassen på i môra kväll för att det är mârten i stan. Så sant.

Dagen i dag började galant med att jag drog runt Jenny på Kingselvika tio över nio i morse. Det var dagg full gräsmatta men det gick finemang. Bättre än igår i alla fall för då var det nära att jag sålde golfgrejera innan jag kom hem. Vi tog de sista nio och var ensamma på banan i solens sken. Så gött. Halv två var det dags för röntgen. Hem och börja förbereda med en liter kontrastvätska som skall intagas var 20:e minut från två timmar före röntgen. Härregud så möe som ska drickas. Kommer dit och där finns denna trivsamma, söta sjuksköterska som jag hade sist. Armarna öppna så det va bara att kliva in.

Jo sen var det detta med denna vågen.. vad väger du.. ujj hmm olika men ja går ju upp i vikt.. jora trot men nu var det två kg till.... jaa Jenny sa att hon tyckte jag fyllde ut byxorna lite mer nu när vi var och golfa.. ja det är ju bra men härregud hur ska det sluta.. Jennys teori är den som jag kommer att hålla mig till och den löd att det är ju bra om du går upp i vikt för då äter ju inte cancern upp dig för om han gjorde det skulle du bli mager. Jo visst men....

Undersökningen gick fint och jag fråga lite lätt om hon kunde skicka bilderna till Uppsala eller måste det stå på remissen?! Det fixar jag direkt säger hon... Uppsala är ju "vårat" sjukhus som vi skickar till här från Arvika! Nämen gud så smidigt... giss om inte jag vill att vi ska gå med Västra Götaland! Nä ra men jämt idag kändes det så bra att tillhöra Uppsala. Hade de inte haft kvinnokliniken i Karlstad så hade Arvika skickat mig vidare till Uppsala redan i oktober i fjol... hmm. Tycker inte om detta.

Bilderna länkas direkt till Uppsala men jag behöver namnet på den som vill ha bedömningen sen. Nej det behövs nog inte säger jag för min kirurg hade sin egen röntgenläkare som skulle kolla. Så lätt gick det! Det här är sådana stunder som gör att jag känner värme och helt plötsligt finns inga problem. Varför kan inte all personal vara så inom Landstingets värld.. Grattis igen Arvika röntgen till att ni har sån go personal.




Efter ringde jag till Uppsala och meddelade att mina bilder finns där. Ilvars Silins var inte där idag men han får mitt meddelande så fort han dyker upp. Nu kan inget stoppa mig utan snart så får ja träffa honom.. igen.. hmm... trevligt sö att...

Hade turen och träffade på två gamla kollegor från min förra arbetsplats vid entrén på sjukahuset. Det var så roligt. Oj vad jag saknar dom. Kunde inte annat än att le.. Det är snart dags att ta mig en tur dit. Få träffa mina fd medarbetare och kollegor. Jag har inte varit på mitt gamla jobb sedan jag slutade i april 2008. Det är ju så att man skäms! Men jag trivdes där och det vet dom.

Nu ska jag gå och vänta på att snygg Silins ska ringa mig... blir oppspelt bare av det jag. Härregud vad jag höller på.

Sjuksköterska såg lite av mina eksem som finns på ena höften.. det där borde du få kortsonsmörja för säger hon.. jaha sa jag men det har jag en tub hemma.. ja du vet att jag har patienter här som går på cellgift som har så på hela kroppen och i ansiktet och i hårbotten... så kliar det säger dom.. hjälp tänker jag.. som klagar över de få små röda prickar som jag säkert kan räkna hur många de är. Som inte ens kliar... Jag har nog lindrigt mot många andra. Men jag berättar att jag vill inte ha mer av denna sort... det går inte.. jag står inte ut... ja men säger hon och menar att det kan vara värt besväret.

Men så tänker jag att vad håller jag på med.. nu har jag allt suttit för länge och tyckt synd om mig själv.. härregud... Det finns alltid dom som har det värre och jag kanske inte har haft det så jävla illa ändå trots mina onda sår osv... det är nyttigt att komma ut och få lite perspektiv. Annars så druknar man i sin egen smärta och olycka.. härregud jag säger bara det...

Idag kändes det ändå bra att få lite perspektiv... att man kan jämföra sig med andra och inse att man trots allt inte har det värst. Det finns alltid dom som har det värre och den vetskapen gör att man kan uthärda ett tag till. Alla har ju sina bekymmer och problem. 

Vad ska jag klaga på?! Som börjar arbeta till veckan på 50% och då har jag redan provat arbetsträna och det fungerade bra... Jag kan spela golf och går 9 hål med vagn utan problem. Kan även gå 18 men då blir jag sliten men jag kommer i alla fall ut på banan. Sen så syns det inte så väldigt väl på mig att jag har en jävla dret cancer. Bara det är ju super.. Tänk om jag hade haft prickar i hela ansiktet.. då vore det inte så roligt att visa sig ute.. faktiskt..

Men det är viktigt att inte fastna i sig själv utan även se till andra.. som faktiskt idag har det lite värre än mig. För vet du att där de befinner sig idag kanske jag hamnar i morgon... eller inte alls men jag är väl medveten om det och ska påminna mig själv om alla bra dagar och göra det bästa av dom.

27 september 2011

vet inte vad som är värst

Jag vet inte vad som är värst. Att jag inte kom till jobbet idag eller att jag känner mig helt skrot. Kom till duschen i morse och sen var det att gå tillbaka till bädden igen. Illamående utan dess like och jag vet inte om det är mina nerver som börjar ge sig till känna.. troligen beror det på en sliten kropp. Som en vän sa. Ja du vet att jag har ont av nerverna jag.. söt hon. Så jag håller med och säger det samma. Jag tror att jag börjar få ont av mina nerver. Lite om inte annat.

Ringde till min chef och sa att tyvärr orkar jag inte infinna mig idag. Hade två möten inbokade förutom ledningsgrupp. Phu svårt att orka just nu.. kan inte koncentrera mig. Mitt i en lång väntan på röntgen och sen ytterligare väntan för svaret. Mår illa. Ångest inför vad jag kommer att orka.

Ringde sjuksköterskan på cytoenheten och sa att jag inte vill ha någon behandling nästa vecka. Ja men då bokar vi in en ny nästa vecka därpå. Min behandlingsläkare hade sagt att vi kunde fortsätta behandlingen trots att vi inte hade fått svaret på röntgen. Sjuksköterskan skulle skicka nya papper om ny tid.

Vi la på och tankarna började snurra. Ringde tillbaka. Nej tack jag vill inte ha någon mer behandling om det inte ger effekt. Får så svåra biverkningar att det inte fungerar. Jag blir ju sämre och sämre för varje behandling och nu har jag ont över min kropp. Det är liksom tre veckor sedan behandlingen. Hade i morse fått lite eksem. Tydligen får jag klåda på natten som jag river. Det är skör hud och blåsor vid slemhinnor som gör att jag inte mår så bra. Känner att det inte är värt det. Min kropp behöver få vila. Jag vet att jag aldrig kommer att bli frisk så det känns som det räcker nu. För ett tag. Han försvinner ju inte i alla fall men låt mig passa på att njuta några månader i alla fall. För att orka i vinter.

Jag vill prata med min läkare i Uppsala. Vad han föreslår att vi ska göra. Mår illa igen. Önskar att sjukvården kunde samarbeta och göra en bedömning tillsammans. Solen skiner ute och jag borde gå ut. Få lite luft. Men kärleken till soffan är starkare eller inte. Latheten är det som tar överhanden. Dagar som denna vill jag vara utan. Lusten rinner ur mina ådror. Måste få något positivt att tänka på. Kom på´t det är ju snart mârten....

Försäkringskassan ringer och undrar hur det går. Jag meddelar att jag planerar friskskriva mig 50% from 1 oktober. Men idag orkade jag mig inte dit. Kanske reser dit i morgon. Att jag ska jobba viss tid hemma och att jag har flexibel arbetstid men planerar tisdagar och torsdagar. I alla fall under oktober. Han tycker att jag ska tala med min läkare.. hur enkelt är det när jag aldrig träffar dem. De kan ju inte säga vad jag kommer att orka eftersom allt är så olika från varje dag. Ja men nu ger jag inte upp. Måste tro på att det går. Jag mår ju bra när jag jobbar och får träffa folk. Mår säkert bättre i morgon.

26 september 2011

26 september 2011

Idag är det dagen då vi som bor i Arvika märker att det snart är dags för årets marknad. Eller mârten som vi säger. Tivolit börjar komma med sina stora lastbilar och ställer upp sig på mârtensplatsen. Jag har inte koll på vart det blir i år men ska kolla upp det under veckan. Vi hade haft lite tur med vädret under helgen och vattennivån har minskat med 6 cm. Tyvärr så har det regnat idag igen. Härregud det tar aldrig slut detta. Pappa ringde och undrade om jag hade kollat till stugan.. nope.. jo det skulle man visst göra så jag får väl ta mig dit... snart. Har så möe och göre jag..

Talade med gôssen som byggde stuga min och han hade varit där och fotat. Till hemsidan. Ja då har ju han sett till den.. lite i alla fall. 

Dagen idag har jag jobbat hemifrån och tränat. Har så lätt att fastna i jobb så fort jag sätter mig med datorn. Men det är självvalt, kul och det blir bra detta. I morgon ska jag resa dit för att delta.. bland folk.. tänker hur jag ska kunna få till.. det som behövs.

Träningen var slitsam. Utökade med 5 minuter på cykeln och tog i.. svetten rann på kroppen min och jag trodde att jag skulle få avbryta... men vet du att det är första gången sedan jag blev sjuk. Att jag svettats av att jag tränar. Annars har det kommit inifrån.. av att kroppen sliter järnet för att jag ska kunna fortsätta att leva.. få ordning på kaoset invärtes. Men idag kändes det riktigt bra. Men jag blev rätt sliten. Förra veckan blev det bara en träning.. måste ha minst tre.. ojoj

Kollade på resan.. snart bär det av och det ska bli så trevligt. Bästa tvillingarna och jag. Uj vad gött med lite värme och go mat. Givetvis kommer golfen bli rolig med. Super. Drömde att vi skulle resa inatt och jag hade varken packat eller ordnat med det som skulle ordnas. Så idag kollade jag upp det. Allt är klart. Hade tom ett pass som gäller ett tag till. Gött det.





25 september 2011

svårläkt

Min kropp är trött, tärd. Smärtor gör mig påmind om min situation. Huden är skör och det syns utanpå. Känner mig begränsad. Kan inte röra mig fritt utan att få ont. Skavsår. Min hud klarar inte vanlig påfrestning eller att bli inklämda i ett par skor utan att det blir ont. Så det blir liksom svårt eller omöjligt att gå längre sträckor. Sen tar det så lång tid att läka nu.

Dessa små elaka blåsor som jag fått svider dag som natt och de vill inte ge med sig. Vill inte försvinna. Haft dem en vecka idag och det är inte en tillstymmelse till att de avtar. Tröttsamt värre.

Har haft besvär med huden sedan behandlingen för tre veckor sedan. Förväntas bli svårare de kommande två och därför vill jag skjuta på nästa behandling ett par veckor. Kroppen måste komma i lite bättre balans. Gillar inte att det ska krångla. Vill bara bli klar. För nu.



24 september 2011

det kanske är i kväll som det händer...

Tre nätter med en massa drömmar... allt från att jag tappar håret till hästar... sjukstugemiljöer... naket..  kan det hänga ihop med mina funderingar över vad som kommer att hända efter röntgen... vill ju så gärna va klar med behandling för nu.. kroppen behöver få ny kraft... vila.. återhämta sig.. det är ganska krävande att hela tiden få sina celler dödade.. att börja från noll.. om och om igen.... bryta ner... bygga upp nytt... kan det bli mer tröttsamt.. har inget val... måste hänga i... härregud så trist det är.. 

Gjorde stan i dag med Marie. Köpte en litta tröje som jag blev riktigt nöjd med... tog en fika på Sunday med Marie, Åse-Kristin, Patric och  Andreas.. ja säger bare att facebook är såå otroligt roligt... härregud... facebook är ju rene hälja... underhållning på hög nivå.... ha ha ha jo men...

Sen dessa varningar om att vem som ser vad du like eller att dina vänners vänner kan se din konversation... härregud... du bestämmer själv vilka inställningar du gör och det gäller även hur dina vänner har gjort sina inställningar.. tror på Cissi Eriksson jag... tack för den informationen så jag slipper fundera mer på det..

Är såå sleten i dag... förstår inte varför... kan det va golfen igår.. måste lägge mig och ta igen mig inför kvällen.. skulle egentligen spela poker hos Christian och Gunilla men fick stå över.. kommer så fort.. tröttheten.. ska vila... Är så jävla trött på att hela tiden behöva vila... fatta... uj va mitt humör går upp och ner just nu... hoppas jag snart blir piggare... kanske kan komma igång framåt kvällen.. vore ju kul om en kunde få roa sig en gång kanske... hi hi ska ringa hit M & M.. det kanske är i kväll som det händer.. troligtvis...


23 september 2011

höst fredag

Såg på Breaking News igår och måste säga att de är så sköna dessa gôsser.. försök och få i dig så mycket sprit du orkar på 20 minuter och se om du kan komma upp i 2,34 promille.. haha..
De gjorde en test utifrån den kvinnan polisen tagit för rattfylla som sa sig intagit så mycket alkohol inom 20 minuter som orsakade 2.34 promille. Rätten trodde inte på att hon kunde få i sig så mycket alkohol som motsvarar så hög promillehalt under den korta tiden.. de hade rätt om man ska tolka Filip och Fredrik som snabbt blev berusade. Fredrik mest men stackars Joe Labero som säkert ångrade att han deltagit i showen haha.. Programmet blir bara bättre och bättre.. vardagsmys det... 


Mor fick träffa Joe 2010


Gårdagen blev en hel del arbete.. reste från jobbet kvart över sex igår kväll.. försöker komma igång.. tar ett tag att få översikt.. allt som hänt och vad som jag ska lägga energi på... saker som är införda som jag måste lära mig... försöker lista ut hur min organisation ska se ut.. inte lätt eftersom allt kan ändras så fort... det man planerar idag är ofta historia i morgon.. men det är väl det som gör att jag tycker om det.. variation.. inget är statiskt... mer föränderligt.. hela tiden... super bra att äntligen vara tillbaka.

Det är svårt att ta sig upp på morgonen så det är därför jag jobbar sent.. känns bättre så.. mår illa... i flera veckor efter behandlingen.. men det blir bättre. Hoppas jag.


Tog mig en tur till stadsparken för att inspektera vattennivån. De håller på att bygga en ny lekplats som håller på att hamna under vatten. Det finns inget vatten i staden ännu men än är det inte riktigt safe.





21 september 2011

brevet låg i postlådan..

Brevet låg i postlådan.. kom igår.. med avsändare från Landstinget. Nu är det dags för en ny röntgen av min kropp. Fascinerande att man kan kolla igenom huden. Wilhelm Conrad Röntgen, tysken som uppfann röntgenstrålningen redan på slutet av 1800-talet.

Dags för nya besked. Är det bättre att inte veta. Kanske.. men känner att det vore en otrolig befrielse att få sluta med cellgifter nu. Om inte annat för ett tag i alla fall. Har ingen lust mer. Är för pigg.  

Ringde till Karlstad för att meddela min tid. Slutet av nästa vecka. Hinner inte träffa min behandlingsläkare innan nästa planerade behandling eftersom det tar minst en vecka för röntgenläkaren att titta på bilderna och göra en bedömning för att senare skicka svaret till min behandlingsläkare som i sin tur ska göra sin bedömning... hon jobbar varannan vecka. Härregud. Utomlands får du svar direkt.   


Jag förstår att mitt ärende inte är högprioriterat då det akuta måste gå först. Men ändå. Det är inge vidare att vänta på besked om hur en flera månaders behandling har fungerat eller ej. Svårt att planera framåt. Antingen kanske jag blir som folk eller så måste en annan behandling sättas in som kan göra mig helt skrot.. igen. Det vill inte jag... allvarligt.  

Har haft jobbigt med olika biverkningar denna omgång och skulle helst slippa fler behandlingar av denna sort om det inte behövs. Om den inte gör varken till eller från. Om någon nu kan säga mig det. Kommer få svar nästa vecka om vi ska dra på behandlingen ytterligare en vecka eller inte. Blir mitt i resan i så fall men det är kanske bättre å vara sliten än att huden blir helt skrot. Nej ska försöka få den senarelagd ytterligare en vecka så blir resan roligare haha 

Var ju och gjorde en liten träningsinsats häromdagen vilket resulterade i varken träningsvärk eller utmattning. Det innebär att dagens pass kommer att utökas lite mer trots att jag redan hunnit städa min enormt stora våning och tvättat lite. Det kan jag säga är en stor bedrift att göra mina 57 kvadratmeter och tvätten på en och samma dag. Men jag känner varken av träningen i måndags eller jobbet igår... fast jag va kvar tills halv sex.. jag kommer nog att klara 50% i oktober.. Tror jag har bestämt mig. Men har nästa vecka på mig också innan det ska avgöras. Det är arbetsträning september ut. Sen mår jag så varierat olika varje dag.. men jag glömmer ju så fort jag mår bättre.. typiskt mig..


September 2008 var jag och mor på luftballongstur över Stockholm. Fann några bilder som jag ville visa.


Ballongen var 60 meter lång..



det tog ett tag att fylla med luft

vi var två ballonger samtidigt.

Mor uppe i det blå..

en rofylld upplevelse

20 september 2011

give us little love...

en kväll i Karlstad mitt på en tisdag är inte illa... här händer det grejer... ja en vet inte vad en ska säga eller hur livet kan vända.. idag på jobbet fick jag flera kommentarer att nu är du dig allt lik... ja nu har du allt ökat i vikt... ja du har inte ändrats fast du är sjuk...

nej faktiskt... jag blir inte en annan person bara för att jag är sjuk... personligheten är något som finns och som utvecklas hos oss alla genom de erfarenheter vi får genom livets resa... sedan gäller det att göra det bästa av det... tyvärr kan jag inte säga att jag är tacksam över mina erfarenheter som jag har fått det senaste året... hade hellre varit utan dem... önskar jag kunde ha fått fortsätta mitt liv och min vardag som om inget hade hänt... kommer aldrig att känna belåtenhet över dessa bisarra kunskaper som blivit min vardag... känner inte heller någon form av tacksamhet för att det "hittills gått så bra"... mer en bitterhet över att ha blivit berövad tiden och möjligheten till livets skörd..

jag vet så väl att jag har fått sällskap.. av han som kommer att följa mig... ser honom i ögonvrån.. är aldrig mera ensam... jag letar och försöker hitta en väg att gå vidare på tills han tar min hand på riktigt..

känner mig starkare och vägrar se mig besegrad... kommer nog inte att känna det någonsin... vill fortsätta på mitt sätt tills den dagen som jag inte tar mig ur min bädd... gäller att hitta vägen som håller och som gör det möjligt att åter få en värdighet i livet.. för mig gäller att klara del av mitt arbete.. tycker det är kul.. kommer att växa med tiden.. återfå mer av mitt gamla jag.. kommer växa in i uppgiften och kommer försöka göra det bästa av det.. om inte annat för att överleva...

Fann igår att Micaela vandrat vidare... fick lämna sin dotter..  på helig mark   blir så berörd.. att livet är så grymt..  Läste om pojkarna.. som hittats livlösa på en strand... modern misstänkt.. i Sverige... grymheten är extrem... på många vis...


  

Fallulah give us a little love klicka här

19 september 2011

träningsdax..

Har sett en väldans bra film... så fin och sorglig, sagolik, njutningsbar, rörande vacker... så var ju snygg Björn Gustafsson med.... söt som socker.. kan inte annat än att bli kär... Loa Falkman spelar ju så bra... haha gillar honom... jag kan varmt rekommendera Kronjuvelerna...
Dagen idag har gått fort..  tog mig ner till Hälskompaniet för att låna en träningscykel... bena blev spagetti efter en kvart... hade motstånd... lite... fick lätta... flåset ska vi inte tala om... men nu är jag på G.. skulle ha börjat för länge sen.. tog arma med 1 kg hantel fram 3*15 och axla och baksidan 10*3.. jo fick sträcka ut.. tränade balansen lite med.. ja det var dagens träning.. tog en 25 minuter ungefär.. ska tillbaka på onsdag..

guldskora på 



måste få upp kondisen... bygga lite muskler vore ju inte fel.. ... krôppa är ju jämt lealös.. haha tänkte försöka ett par tre gånger i veckan oopppss *skratt*  men det är tungt att ta sig iväg... jag är så lat... härregud... det är inga ordning på mig... men det finns ingen återvändo.. bara att börja... detta är ett steg närmare mitt vintermål.. att damma av brädan..

Pappa kom förbi.. vi har anmält oss till femdagars 2012.. hihi... platserna släpptes i torsdags och idag är det nästan fullt... härregud... folk är inte dåliga på att boka upp sig långt i förväg.. för att spela golf... jag hoppas att jag inte är jättedålig då utan att jag kan delta... bättre än jag gjorde i år.. skulle vara kul att få spela... igen.. de senaste veckan har det regnat så mycket att det är inte roligt.. flera golfbanor är avstängda.. vi skulle ha spelat med de på jobbet i morgon men tävlingen är inställd.. kan nog räkna säsongen som avslutad för i år..
I morgon är det dags för veckans första arbetsdag... ska bli kul det... känner att jag börjar mentalt förbereda mig för att börja ta tag i saker.. men bara övergripande än... svårt att jobba lite... men i fredags fick jag hjälp från It med att komma åt allt via min egen dator hemma.. sååå bra och lätt väl. Men det tog lite tid att få ordning på allt.. ska prova detta tom december... sen måste vi bestämma om jag ska ha det så eller ta en dator från jobbet.. men detta är ju smart eftersom det tar mindre plats..

Känner mig starkare på nåt vis... fast jag var riktigt klen i lördags.. mår bättre och orkar lite mer.. ska bli kul och se hur min träning kommer att utvecklas framöver.. 

18 september 2011

Västkusten med de bästa

Åter i staden efter en ljuvlig helg på västkusten med de bästa av vänner och värdpar. Hamnade på fredagskvällen vid ett framdukat bord av havets läckerheter, franska viner och massor av gosaker. Fick en sex rättersmiddag och vet du... det var två desserter... franskt.. man äter så där... ostbricka och en efterrätt.. hmm.. uj så gött det smaka.. efter ostbrickan fick vi tillträde till vinkällaren... vilken upplevelse... mysigt.. från här vill vi aldrig mer åka...hem... vi flyttar in.. i alla fall vill vi hälsa på igen...

På resan blev ena tvillingen introducerad till Wordfeud... den andra tvillingen började idag... ja nu måste jag väl inköpa en iphone för detta eminenta game... Linda är ju mästare och kan varenda en av alla trix.. hon är smart också så det ska jag inte sticka under stolen med.. hon vinner jämt varje gång... ja bilresan gick snabbt åt till att spela Alfapet, uppdatera oss på det senaste och en kôpp kaffe... 
 
Vi åkte förbi Billingsfors bruk... 
-ska hon heta Metallica?
-det är den billigaste lyxen en kan ge sin onge... ett fränt namn... för ôss som inte bader i pengar...  haha vi kan inte annat än skratta... Björn Starrin mfl i bröllopsfotografen... så Värmland den filmen... såå kul m en tripp med kompisarna... igen...
  

Under lördagen hände det som inte får hända... fick inte mina påsar att sitta... fast... på huden... efter frukost fick bråttom... vi skulle iväg på dagens äventyr... kände... det började.. gå igenom.. snabbt fixa en ny... hålla tummarna att den skulle sitta.. utan att lossna... bränner som eld på min kropp... svider... gör ont.. som du inte kan tänka dig... vill inte sitta fast... det är nu 1,5 vecka sedan cellgiftsbehandling och då är min hud extra skör och tunn... mitt immunförsvar är som allra sämst..

Kommer iväg... känner mig osäker... måste ha nära till en toa... ifall jag måste byta... igen... vi gör några butiker... fotar några kort.. kollar på hoppet Ronja och Birk gjorde... i filmen.. coolt.. staden håller på att somna... för vintern..
    Bästa Linda, Kloka Jenny och Snälla Linda      

Jenny och Linda

Linda och Jag


Vi åker till nästa stad.. där jag tillbringat många semestrar med mor och far och bror... nära havet... på berget... vacker utsikt... mys.... fick med oss hemmagjord sushi från fredagens middag som var den bästa jag ätit.. tyvärr valde jag att avstå lunchen... för att minimera smärtan... hann nästan hem.. innan det brast... igen.. ont... ujuj... just då... mitt i denna upplevelse vill man bara... va som alla andra... inte behöva... inte råka ut för... inte va begränsad... inte just då... när man är på äventyr.. det händer ju så sällan... typiskt just nu... men jag reser mig.. vägrar va besegrad... lär mig utstå.. finna lösningar för framtida påhitt mitt emellan mina behandlingar... kan inte stanna inne bara ifall att... härregud.. bare och bite ihop.. det läker snart..
 
Linda med picnickorgen

Stéphane





Jenny och moster Anette/Elsa

Linda posar för Stéphane


Trots min lilla begränsning fick vi en mysig dag på kusten med vårat värdpar som lever halva året Sverige och halva i Frankrike.. de frilansar... foto och artikel... bröllop och olika veckotidningar..  fränt... kolla in hemsidan... http://www.photo-marechal.com./ 

Fick champagne på lördagskvällen och två desserter... hmm... Frankrike... är det kanske dit jag ska flytta... gillert skarpt... vi fick äran att lära oss ett nytt kortspel.. tvillingarna kunde ju redan... vi älskar att spela kort... vilket vi inte har gjort på många år... men nu kan vi börja igen.. äntligen..

Tarrot... franskt... med en massa trumfkort och 21, 1 och ursäkten.. ess var lika med noll... Stéphane fick sitta mellan Linda och mig och lära oss... spelade till två i natt.. fick jordens hand... en gång... med alla bra kort... hade nog tur.. kan inte säga skicklighet... än.. men fick höga poäng.. mest faktiskt... över 1000 poäng... några låg på minus.. hihi nu måste vi spela snart igen... haha


My hand.... hade inge pokerface här...
det rôckte i näsbôrrera sa bästa Linda 


Helgen har gått så snabbt... men vi har haft en riktig kul tjej helg... vore allt kul att resa till Provence fleckera. haha blir aldrig nöjd... hittar bara på nya fuffens... nya idéer.. får blodad tand... vill så mycket.. vill ut och resa.. igen.. idéerna flödar och tur är väl det så vi får uppleva nya mål och upplevelser... känner mig så upprymd... glad och njuter... av mina nya vänner och av en go helg... snart ska jag på en resa igen.. om en månad.. med tvillingarna... yes!


15 september 2011

ska på en resa...

Hade utbildning idag.. var bra... vi pratade ihop oss lite.. så kul att vara tillbaka.. gött vet du eftersom min ersättare är kvar så blir det mjukstart.. jag kan inte rota med så mycket eftersom min arbetstid äts upp av möten... men något hann jag allt med... fått tillgång till alla dataprogram... börjar få lite grepp om vad som händer.. runtomkring.. kollar i grupperna för att sparka igång hjärnan... funderar över vad som vi ska prioritera i höst.. hur vi ska satsa och vad vi ska lägga energi på... min idé som jag hade igår gick snabbt om intet idag... tekniskt omöjligt.... trist.. men jag släpper den inte.. håller på den.. ett tag.. såå kul att börja planera lite.. i huvudet om inte annat...

här i Arvika börjar stan bli full av vatten... slussen i Säffle öppnades idag för att rädda staden.. vattennivån ökade med 5 cm från igår tills idag och på söndag spås mer regn.. marken är så mättad... det skapar oro inför mârten som går av stapeln första helgen i oktober... om vi kan ha tivoli på "mârtensplatsen" vid stadsparken.. viktiga grejer detta..  haha... vi hade en rejäl översvämning år 2000 i november och det blir ingen hit om vi drabbas lika nu.. bara krångligt och blött.. ujuj hoppas Säffles sluss ordnar detta nu..

igår fann vi äntligen den låt som jag funderat på hela sommaren.. tur ja fick hjälp av ett proffs.. hade ingen aning om vem som sjöng eller hur låten gick egentligen... hade en liten strof i skallen om roses och att det var en tjej och en kille.. på engelska... lite svårt att leta då eller... jo men visst..  

Nick Cave & Kylie Minogu where the wild roses grow sååå bra låt..


ikväll blir det lugnt.. borde packa... ska bort.. på en resa... genom höst Sverige... med de bästa av de mina.. mys och kul på hög nivå.. vädret skulle bli sol... vi tar bilen mot kusten... för att umgås.. mysa... ta det lugnt... äta go mat... bara va och njuta


  Lotta kom förbi med trädgårdens sista luktärter
såå ljuvliga... tack Lotta

14 september 2011

vilken lell lördag

lika glad idag.. skönt.. kom in via datorn idag med.. vet du hela tiden jag är hemma hade jag på mailen.. jobbmailen.. uj så kul.. va ju tvungen till slut å meddela folk att jag kan läsa mailen.. så jag får lite post =)

kollar runt så It ska hjälpa mig fixa till så det går att jobba hemifrån.. max perry.. har idag fått några nya idéer om min verksamhet... ska bli så kul och spännande att dra igång med det.. personalen kommer bli så uppspelta de med hihi... nu funderar de nog på vad jag har hittat på.. men det är flera grejer... förstås.. ja vi får se hur vi löser det.. vi måste ju va med i tiden.. mina medarbetare har ju haft ledigt från mig och mina påhitt ett långt tag nu så det är hög tid att komma igång igen.. så det händer nåt... min kreativa sida ligger på topp just nu.. ser bara möjligheter.. konstigt men det känns som ännu bättre än när jag var frisk.. det finns liksom inga begränsningar utan nu är faktiskt... allvarligt... allt möjligt.. känns sååå kul.. vill bara driva.. utveckla och komma framåt.. det är dags nu.. blir så bra detta..

känner mig trött i huvudet idag.. men det va det värt.. inte van att tänka kanske haha.. blir så kul att åka till jobbet i morgon igen.. har förberett lite som jag måste ta tag i...myser.. helt stöllig.. and I Love it..

Idag gjorde vi staden med en godare lunch på Statt.. lyckan va gjord när vi kom till dessertbordet... blev sittade i 2 timmar... så möe gott.. gick 3 ggr och hämtade.. härregud.. tur man inte äter där varje dag det skulle inte gå det.. men vi kostade på oss rikligt med godsaker... möe socker... såå gott.. och roligt hade vi.. nu ska jag vila lite inför en kväll med Ari Gold.. och sen avslutar jag med True Blood... vilken lell lördag..

                                                    utanför hos Åse-Kristin


13 september 2011

bubblar i min kropp

En så trevlig dag... härregud... Reste till jobbet för att arbetsträna... ljuvligt... och igår som jag var som ett lik... det vänder fort. Kom dit och var med på ledningsgrupp och blev så uppspelt innan detta mötet var klart så jag lider med mina kollegor... jag är uppspelt än... haha det jämt bubblar i min kropp... piggheten gör mig såå himla lycklig.. Jag kände det. Jag vill inge hellre än att jobba.. och vad jag har saknat det.. på riktigt.. sååå himla kul... Monica sa att det är medicin för mig å jobba... kan inget annat än att hålla med..  vad gött och bli som folk.. i alla fall för ett litet tag... jo... tog till och med på mig skorna i morse som jag inte har haft på mig sedan den där dagen i november som skulle bli den sista jag jobbade... så det skulle klacka riktigt mycket i korridoren när jag kom... synd inte Kerstin var där å hörde mig!

Efter lunch tog en lov till Karin och personalavdelningen.. var tvungen å informera att jag är back in business.. roligt å träffa dessa damer o herre. Känns som jag var där igår fast det är närmare 10 månader sedan.. ofattbart.. sen när en kommer så säger den ena efter den andra att de ska gå i pension... vad är det för sätt! Ja det går ju inte..

Kontoret var städat.. det tyckte jag om.. rensat och klart... för att börja jobba! Sist jag var där drog jag ur varenda kabel så min stackars ersättare hade varken Internet eller fick igång datorn.. nu lät jag det vara orört.. blir lättare så... fick med mig en almanacka och rensade mailen.. pratade med några av grupperna och kollade läget.. pratade med hyresvärden om spis och köksskåp till lokalen i Fagerås där det ska bli klart till veckan..

såå kul.. ska tillbaka på torsdag... men jag tror att jag ska försöka jobba halvtid istället i oktober... 25% är ju inget det... jag har ju fullt schåå och inte komma över 10 timmar... det går ju fort.. skulle ha åkt hem efter lunch men åkte strax efter fem.. sen fortsatte jag hemma... kul kul... i morgon ska jag läsa in mig på Lex Sarah.. den nya som kom i someras.. sen planerade jag lite jobb inför torsdag som måste göras.. lite praktiska saker... jag myser... ler... just nu... är troligtvis inte riktigt normal men förstå vad jag saknar mitt jobb.. måste bli frisk nu.. har inte tid längre... jag ska nog jobba bara dessa cellgifter tar slut... hoppas, hoppas...

Jag var lika uppspelt när jag kom till stan så tyckte det var dags att kosta på mig och unna mig en liten väska... jag skyndade mig till väskaffären... fem i sex var hon köpt och jag påväg tillbaka till bilen.. fort gick det... dyr var hon.. men såå snygg... men det var det värt..



jag minns inte när jag köpte e väske förut... nu är hon min...

       Tiger of Sweden om nån är intresserad
 











12 september 2011

överens

Jag kommer minnas sommaren 2011 som en av de finaste... har verkligen haft en fin sommar och jag kunde nog inte i min vildaste fantasi ens hoppas på att den skulle bli så bra som den faktiskt blev. Trots allt. Nu gäller det att se fram emot en vacker och förhoppningsvis rolig höst... haha faktiskt så finns chanser att den kan bli så eller?!

Min behandlingsläkare skulle ringa klockan 11.00. Hade svårt att komma upp.. ville bara dra täcket över huvudet.. läste i min bok för att sen ordna med frukost.. illamåendet stod mig upp i halsen.. satte i en film som jag inte ens orkade kolla på och somnade snabbt på soffan... är helt slut efter denna behandlingen.. såå trött.. klockan 12:10 ringer det...

Vi talade en kort stund och hann avverka det viktigaste.. jag sa min sommar varit toppenbra men att jag nu känner mer av cellgifterna.. det var inget konstigt utan effekten är sån. Mitt CA 125 värde låg kvar på 121 vilket jag är glad över eftersom det kan öka under behandlingen.. Hon frågade om jag hade spelat tävlingen i sommar.. Jo ra.. hon skrattade varmt. Fascinerad över att jag orkat.. helt otroligt.

Vi kom överens om att det är dags för en CT buk lunga som tidigare.. innan nästa behandling och planeringen är att jag ska få två behandlingar till av Caelyx. När jag frågade om detta med att inte allt kanske syns på CT menar hon att det är symptom som vi måste gå efter och får diskutera vidare eventuell vävnadsprover. Visar det att det är något som ska opererats är det Uppsala som gäller.. Hon tyckte att det är helt okej för mig att ha kontakt med honom som uppföljning av operationen och att det är Ilvars Silins som ska göra operation om det mot förmodan i framtiden skulle bli aktuellt. SKÖNT.

Vad nu allt detta innebär vet jag inte men jag känner i alla fall en trygghet att hon är insatt i min frustration och ängslan om det vore så att jag inte skulle få Uppsala till min hjälp. Men vi är överens och det finns inget mer att orda om just nu.

Hon sa att jag ska fortsätta må bra, jobba så mycket som jag orkar och göra det som jag vill. Det är bra att träna kroppen men inte för hårt utan lagom. Jag ska försöka leva så aktivt och vanligt liv som jag orkar och så kan det bli att vissa dagar/perioder är jag mer sliten än andra och så kommer det att vara en tid framöver. 

11 september 2011

ögonfransar

Vaknar med en smärta i magen. Som blivit mer påtaglig denna omgång. Vet inte om jag tidigare gömt undan den men dessa dagar sedan behandlingen har den smugit sig starkare. Ett par värktabletter för att slippa känna. Omgången har varit hårdare mot mig än jag minns från sist. En smärta har uppstått i ryggen. Som en sträckning. Tankarna stannar. Nej det är säkert igenting men det finns en oro. Hur man nu kan få nån form av sträckning i viloläge. Smärtan blir inte realistisk.

Tiden sedan i tisdags har varit sysslolös, inte klarat av det som jag önskat göra. Kroppen har varit tom, uttömd på lust. Timmar har gått utan att det hänt ett endaste dugg. Inte klarat att återta min vardag utan fastnat i ett hjul av tomhet.

Inser att de senaste månaderna varit de bästa i mitt liv sedan ett år tilllbaka. Har haft möjligheten att kunna lura mig själv och omgivningen genom att utåtsett se relativt nöjd ut. Det har inte synts så väl på utsidan. Men i fredags hände det som jag inte vill genomgå en gång till. En förlust så stor att det skär som en kniv igenom min redan sargade kropp. Löjligt kan tyckas men så viktig för mitt välmående.

Målade mina ögon, men de är ju halva! Ögonfransarna som varit längre i sommar än som jag tidigare har haft... rasar... en efter en.. minns såväl den känslan i våras och har sedan dess önskat att jag aldrig mer ska behöva uppleva den igen.

Det värsta och jag hatar det... att återigen se ut som en... blir så uppenbart att något är fel... kunde väl ha fått behålla dem.. för att lura mig själv i alla fall. Det är ovanligt att tappa dem.. men jag drabbas... givetvis.. men jag kan nu hoppas på att de som finns kvar får stanna. Men jag har minst två behandlingar kvar.

09 september 2011

jag måste acceptera...


Mina funderingar fortsätter kretsa kring behandling.. om sjukvården säger att jag ska bli cellgiftsfri inom en rimlig framtid... det vore ju drömmen... men kan jag verkligen lita på att det inte finns något mer i min kropp... eftersom de i våras inte såg allt på röntgen.. drömmar finns inte... i alla fall inte på samma sätt som tidigare...  utan mer som okej det var ju skönt för nu men bli inte för glad för snart kommer det glada bytas ut mot nya bekymmer... på sikt kommer förmodlingen en annan behandling påbörjas.. nya biverkningar... och som pricken över i kommer ingen att veta om den behandlingen kommer fungera så då hamnar jag i en väntan... återigen.

Det blir så utdraget... när jag känner mig som bättre... redo att göra entré till verkliga livet igen.... vill inte slösa mer av min tid på funderingar om vad som kan komma... för ingen av oss vet ju vad morgondagen har att erbjuda... skillnaden med ett sjukt liv är påminnelsen om hur dyrbar tiden är och att något värre kommer...  man vet bara inte när..

Visst men det går inte att fastna... man blir galen.. jag trodde inte att jag skulle kunna komma över den där känslan.. av maktlöshet.. att tiden är knapp... trodde att den skulle följa mig hela tiden resten av livet.. att liemannen flåsar mig i nacken... men faktiskt känner jag det inte så mycket annorlunda nu mot när jag var frisk... men det är idag det... innan jag har fått slutgiltiga besked... men jag tror att en styrka är att fokusera på nuet... för just idag mår jag faktiskt jättebra.. alla borde vara bättre på att ta vara på sin tid...
 
Jag måste acceptera.. att livet tog en annan vändning som jag nu måste anpassa mig åt.. sätta andra mål... det blev inte som jag hade planerat men för det behöver det inte bli sämre... lite annorlunda... för sanningen är den att just idag kan inte någon säga hur det kommer att gå... så jag stannar i min värld och tror att jag är som alla andra... då mår jag som bäst..

08 september 2011

hur utrycker jag mig bäst för att nå mitt mål..

funderar hur jag ska uttrycka mig på bästa sätt för att nå mitt mål.. när jag kontaktas av min behandlingsläkare på måndag.. jag känner inte till riktigt hur hon står inför detta med Uppsala.. om hon känner att hon kan bedöma själv eller om hon kan tänka sig rådgöra med han... kanske borde resa dit istället och träffa henne.. jag hoppas verkligen hon hjälper mig på bästa sätt..

vill träffa Ilvars för utärdering av min operation och hur jag kan förvänta mig livet framöver.. idag är jag så ... övergiven... hänger i luften som den läkaren jag träffade i tisdags sa... känner att ingen driver och försöka få mig så återställd som möjligt... kanske är det mitt eget uppdrag... men jag är inte sjukgymnast.. behöver hjälp med träning och hur jag ska göra för att komma i bästa form igen.. samtidigt som jag får cellgifter... är så trött på att känna efter själv... har så lätt att bli lat.. och givetvis ta i för mycket så en ligger som ett älgöge efteråt... jag känner inte vad kroppen tål.. det är görsvårt... behöver hjälp att sätta gränser... vad jag kan förvänta mig osv... bara Ilvars kan hjälpa mig med detta... hmmm vore allt kul o få vise upp sig efter sist... haha snygg han..

idag fortsatte mitt pyssel med dessa orkidéer.. härregud... nu står en rad från köksfönstret på ballen mä.. vet inte om jag vågar ta in dem... lättare å köpe nye... gjorde en rajd i tvättstuga... tur en har en 85 årig farmor som så snällt hjälper mig... gick in och fråge om hon kunde hänga upp en tvätt med ett par panellängder och lägga i den sista maskinen för jag och Marie skulle ut och gå på Bergsklätt..  sola sken så gött på oss.. när jag kom tillbaka hade farmor gjort hela tvättstugan så det var bara att ta upp det... jag är så bortskämd...

skulle egentligen rest till Sthlm idag men pga av att Vera blev förkyld på inskolningen på dagis vågade jag inte resa... trist.. har planerat hela sommaren på att resa dit men inte kommit iväg.. får besöka dem i samband med Uppsala besöket kanske...

mår ganska bra idag... trots ont i huden..  det går över.. inte många behandlingar kvar med Caelyx.. max 2 om jag och Ilvars får bestämma =)

                                                     Marie vid Bergsklätt
                    
                                                                    Jag

07 september 2011

oavsett reser jag till Uppsala för hans bedömning..

första dagen efter behandling.. somnade inte förrän fyra.. kortison.. shoppade med Linda.. skulle finna mig en tröja men fick med två par byxor istället.. snopet.. jo det.. men tyckte jag kunde kôste på mig det.. får ju inte bli kall om rompa i höst..  fick en del känning i korsryggen... troligen för jag inte vilade tillräckligt...  ville prova.. att pressa... kanske är lite starkare.. denna gång.. tror det jag..

fick en del respons på gårdagens inlägg både i kommentarer här och på fb.. ja man blir ju trött på Landstingets värld som består av bekymmer med stålar och vem som ska betala... inte minst prestige.. läkare emellan.. tror det är mest småstadsfenomen.. jag hoppas innerligt att jag slipper skriva mig i Uppsala endast för att få bäst behandling.. hoppas de satsar på mig i Karlstad.. vad har de att förlora... det är ju inte dags för operation nu... det är ju den som kostar... hur tänker de.. att det blir billigare alternativ ju fortare man dör.. det är ju sant.. på oss som aldrig kommer att bli friskförklarade.. men va fan.. visa lite mercy.. i allafall när det är ett stön som kommer ta tid på sig att ge upp... jag löser det på nåt sätt.. oavsett så reser jag till Uppsala och får hans bedömning så jag kan argumentera i Karlstad.. sen om de inte gör som jag vill får jag lösa det då.. känner ingen panik än...


idag var jag dryg.. svårt att komma upp men sov bara till åtta... mått illa hela dagen trots mediciner.. Malin kom och hälsade på.. trevligt med sällskap.. hon hjälpte mig att lägga på ett rent överkast... jag fortsatte med fönstren.. har lyckats få nån ohyra på mina orkidéer i vardagsrummet... jora de finaste och största.. kastade tre och ska behandla två... gjorde inget för jag har så många... blir bättre plats i fönstren och mindre att vattna.. tog ner gardinerna och diskade alla krukor.. gick in på blombutiken och fick med mig nya lekakulor och information om att det lever på rutan eller gardinerna i 24 timmar.. ja då var höstputsningen klar... gött väl... annars putsar en alltid tills mârten... hahaha  det är höst i Arvika det...första helgen i oktober... är det marknad i hela staden.. återvändarhelg... hela kitet med karuseller, kålsoppa och snapps... kul det..  
 
 
 

06 september 2011

utan remiss blir det inget Uppsala...

åker till CSK (centralsjukhuset i Karlstad)... med bil... själv... gött... kort om tid... som vanligt... till detta kommer vägarbeten både innan Karlstad och prat inte på´t vid sjukhuset,,, härregud.. får värsta bästa parkeringsplatsen.. närmast ingången... gött... aldrig hänt förut.. stoppar i 25 kr i denna automat... får íngen biljett eller pengar tillbaka... nähä... går till nästa... den tar bara bensinkort... så det slutar med att jag får agera biljettförsäljare.. åt de andra efter mig... jaha.. 

kommer in... bråttom... vill ha igång dreten så jag kan komma därifrån.. fortare... vill inte va där längre än nödvändigt... ja du ska få prata med läkaren.. men nja... sa jag.. hon kommer säkert ge mig ändå.. ja men hon ville se dina sår... de är läkta... jaha... ja de beror på att jag spelade golf lite möe och gick typ 18 hål 2 gånger med för kort vila emellan.. huden är skör... 

                   


Läkaren kommer in... typ 45 minuter senare... än planerat..  jag berättar att jag inte har några bekymmer med mina fötter... idag..  men att de kommer säkert uppstå igen om jag inte är försiktig... måste hålla koll... jo man lär sig inte förrän det gjort tillräckligt ont.. inte jag i alla fall... trög... ja inte litte..

Jo sen påtalade jag röntgen... den var inte beställd... hon var frågande och ville boka in mig på en tid med min läkare på måndag... ja sa jag men det är ingen idé förrän jag gjort röntgen... ja men ni måste göra en planering.. detta sa hon sist också... hon är bra denna läkaren tycker jag.. ja sa jag men jag ska träffa min kirurg i Uppsala och han ville ha röntgenbilderna direkt dit.. ordnar Ni det eller säger jag till det direkt på röntgen... Ja så får det inte gå till.. nehej... utan Uppsala kan inte bestämma om inte vi har lämnat över dig dit eller har ett uppgjort samarbete... det måste skrivas en remiss för specialistkompetens i så fall.. du vet att Uppsala vill ha betalt för allt som de gör... ja det känns inge vidare eftersom kompetensen brister i Karlstad säger jag.. jag måste få rätt insatser.. jag förstår att du kämpar för rätt behandling säger läkaren..

Ja nu är det så att jag har inte så stort förtroende för Karlstad eftersom de inte skickade mig innan... april... utan endast efter att de själva bara kunde erbjuda mig palliativ vård... de skulle ha skickat mig redan i november...  jag har ju en avancerad äggstockscancer och regeringen håller ju på att få den centrerad till specialistsjukhus... Ja jag förstår hur du känner och du ska ju känna dig trygg... i vården.. ja min kirurg i Karlstad kunde ju inte ens svara på varför de inte skickade mig innan... ja säger läkaren att bedömningen att skicka till Uppsala har ju uppenbart visat sig fungera och var ett rätt beslut.. sen förstår jag hur du känner och att ditt förtroende är starkare för Uppsala... men din behandlingsläkare är sund och klok så prata med henne till veckan och det är hon som är din läkare.. inte kirurgen i Karlstad, du behöver inte ha något med henne att göra..  så bry dig inte om det...

du ska inte behöva ha kontakter och få olika besked om du talar med Uppsala eller Karlstad.. men Uppsala kan inte heller bestämma och vi ska utföra det utan det måste finnas en uppgörelse... jävlar vad trött jag blir... jag lovar att du ska se att jag inte kommer att få komma till Uppsala utan att jag skriver mig där.. fy fan vilket jävla land vi lever i... tur det bor Arvika folk där som kanske kan tänka sig få en inneboende...snälla?!   det var precis detta som jag hoppas få undvika... borde vi inte ha rätt till specialistvård när man själv så önskar... de kan ju inte hjälpa mig i Karlstad... mer än att jag kommer snabbare till graven... 

hon säger även att det går inte att jämföra mig med 70 åriga tanter som de flesta är på CSK och jag hade en frisk kropp sedan innan... stark och ung.. vilket gör att man tål mycket mer än en äldre.. gillar denna läkaren jag..

I detta samtal lyckas jag inflika att det kanske är nån annan röntgen som bör göras??... tex vävnadsprover eftersom inte allt syntes på CT buk lunga de tidigare gångerna... de fann ju tex mer i min kropp under operationen som min tjocktarm.. ja de har ju större möjligheter i Uppsala säger jag... ujuj hon vågade inte svara på nåt av detta... 

Efter reste jag in till bästa Linda som bjöd mig på lunch... sen blev det en tur på stan.. vi fikade och mös... italiensk glass och fina praliner... så gött så att... kvällen avslutas med en massa film...

                                                     Bästa Linda


 såå go choklad.. 

Ljuvlig Italiensk glass...







05 september 2011

ser så olik ut...

fann gamla bilder... av mig och andra... ser så olik ut.. känner inte igen... mig nu...  känns så länge sen... en annan tid...ett annat liv... ögon som ler... minns skratten och lusten... trivsamt...allt som gjorts... allt som var möjligt.. är nu helt... overkligt... trist... allt blev plötsligt... så begränsat...

längtar tillbaka... till när allt var som innan... förstörd.. har svårt att anpassa.. att vara nöjd.. vill så mycket mer.. än att sakta flyta fram... har inget val... att byta.. skulle så gärna... göra som jag vill... trotsa... med livet som insats.. törs jag.. kanske..

minns dagarna efter operation.. jag längtade tills nu.. efter att inte känna... smärta... kunna få möjlighet att vara som nu..  det ger mig perspektiv..  hur bra det är... idag.. ibland är det lättare att vara sämre... för att inte få smak på det goda...  som jag ändå inte kan vara en del av... som jag vill...

myser i höstens regn.. mörkret som närmar sig sakta.. kan göra så mycket.. en form av glädje...är den tillräcklig.. det borde den vara.. för nu...





04 september 2011

4 september 2011

härlig dag.. skönt väder och golftävling... kul... jovisst... om man kan spela så är det ju roligare... härregud som jag har väntat på denna tävling... det känns ju gött att vi snart ska till Spanien och spela... eller harva.. för det är precis det som jag har gjort idag! Det var tungt för mig.. slog och slog och slog men kom liksom inte fram.. var är du A... går mycket bättre när du är med. Idag va det katastrof... blev så arg.. hade jättebra och kul spelsällskap.. men tyvärr räckte inte det.. får nog slute spela nu.. vilken dret..

ja det var den söndagen det... upp sju i morse.. härregud.. det är ju inte riktigt klokt.. ska bli gött att det snart är vinter och att denna golfsäsong snart är slut haha....!

Kom precis över dagens dåliga spel.. pratade med J som fick mig på andra tankar och jag kan istället glädjas åt våra planerade påhitt framöver... förstår inte hur vi ska hinna med allt... gött att vi under en tid framöver ska få rå om varann under normala förhållanden... inge mer elände.. bara en massa bus.. roligheter.. vi behöver fylla på minnesbanken... det senaste året har varit av en mer dyster karaktär.. det gillar vi inte..

02 september 2011

ingång till evigheten..

solen skiner och idag blev det lunch med P. Riktigt kul fredag.. har jag tur kommer kvällen innehålla en hel del Entourage... igen... typ tredje kvällen... i rad.. blir bara bättre och bättre... såå underhållande. Funderar vad som ska bli nästa serie.. har ju inte sett Californication... hmm ja det finns en del att kolla på.. 

idag känner jag mig som vanligt.. har återfått orken efter veckans start... gött... börjar bli som folk.. på tisdag är det dags... igen... för månadens infusion av gift... ingång till evigheten... det enda som jag för tillfället måste få för att överleva... förbereder ett tappert försök för att inte rasa ihop... tröttsamt.. blir så lätt att ignorera... behovet av cellgift... som ska ta död på de celler som inte själva kan ta bort sig... märkligt.. livets nektar... för mig..

skapas nån form av panik... vad ska göras denna helg... vad ska jag prioritera... när jag känner mig som allra bäst... piggast... stark i min kropp... skapas nån form av prestationsångest... eftersom nästa helg eller helgen därefter kanske medför att biverkningarna blir outhärdliga...att jag inte kan gå... pga huden på händer och fötter..  nedbrytningen startar tisdag förmiddag... det som just nu är uppbyggt... rasar... men som tur är vet jag att det bara är en tid.. för inom någon vecka är jag on the road again.. och det är gött..  

01 september 2011

bara jag själv som sätter mina begränsningar

Idag har jag varit piggare och det är bra. Men det tar sån tid att återhämta sig och det gör mig irriterad.. vet inte riktigt men det känns inte bra att min läkare i Uppsala sa att det kommer att vara såhär så länge jag går på behandling.. Vill hela tiden lura mig själv och sjukdomen att va piggare än jag är... men jag känner mig så himla stark emellanåt.. tröttheten kommer i efterhand.. vill inte...

Spelade golf i söndags och har haft träningsvärk sen dess.. det är torsdag idag..  ja det blir inte mer än två rundor i veckan som jag orkar med.. idag gick jag och A en drömrunda.. vi hade så trevligt och jag gjorde årets bästa score på de första nio.. fick gå av mitt i de sista eftersom det såg mörkt ut och va lite åskigt..
Bara jag kunde spela lika bra på söndag... men det äe väl ingen risk... härregud.. vilken sport... är det en sport egentligen... nä kanske inte...

tänkte igår att jag för tillfället försöker att leva och vara som vanligt. Det är så skönt... känner mig som förut och tänker inte låta denna dretsjukdom förändra hela mig.... räcker att den tagit några av mina värdefulla delar i min kropp.. vill inte ge några fler nu... men jag kan inte fastna i denna sjukdom hela tiden.. blir galen.. måste fortsätta... men det värsta är att jag inte kan sätta samma mål... som jag gjorde förut eller som andra i min ålder.. det blir liksom bara att... fortsätta... oplanerat... vara glad åt att inte känna smärta.. kunna sova... slippa sjukvården.. leva på... som världen längsta...

men jag tänker inte så ofta på det.. men igår kom det över mig för vi talade om det... annars är bättre att förtränga... för att överleva.. som frisk tänker man inte så... men för mig blir framtiden.... sorglig... jag blir omotiverad.. vill vara fri... att kunna göra precis vad jag vill... dit kommer jag inte på länge.. kanske aldrig igen.. utan det får bli på ett annat sätt... har inte funnit formen för det än.. vet inte vad det är som jag vill... låter det vara öppet... skönt... inga krav... allt kan hända... bara jag själv som sätter mina begränsningar.. världen ligger öppen... även för mig... så länge jag deltar i den...

  

Till nya läsare

För dig som vill läsa om min sjukdom finner under fliken "min berättelse" starten och upptäckten av min sjukdom fram till cellgiftsbehandlingar.


Under inläggen i april, maj och juni 2011 berättar jag om möten med sjukvården och min vistelse på sjukhus.

Inlägg sommaren och hösten 2011 består av behandling med cellgift en gång per månad varav mitt vardagsliv kommit att ta mer plats i mitt liv igen.

Sofia