Cellgiftsbehandling 2 elr 8!

För mig är det självklart att dagens infusion är nr 2 i ordningen eftersom de första 6 cellgiftsbehandlingarna är avslutade. Detta är en ny sort och en ny period. För mig är det viktigt att avsluta saker och påbörja något nytt, få börja om...det känns mer ordning då. Blir lättare att sätta mål och delmål än om alla behandlingar blir i en klump..jag behöver inte fundera mer än tre behandlingar i taget...måste leva här och nu.

Kom dit sent...Bästa Linda va med.. hon har varit hos mig ett par dygn..på semester...cytosyrrorna var glada och  trevliga som vanligt och hjälpte mig direkt med premedicinering....kortison och mot måillamedicin...efter 30 minuter sätter de igång med cellgifterna...det tar en timme..mina prover var bra och de blir inte så försämrade av denna cellgift. Fick träffa en ny onkolog som kom från Örebro eftersom det är semestertider. Minns inte namnet...har träffat så många läkare trots mina få läkarbesök..kommer troligen aldrig se henne igen.

Hon var bra och påläst...berättade att man inte blandar Avastin och Caelyx utan då skulle jag vara först att få testa det här i krokarna. Men tyvärr har inte Avastin fungerat så bra som man trodde från början och många går ifrån den behandlingen tex vid brötcancer, onkologen jobbar även med den sjukdomen i Örebro. Eftersom äggstockscancer och bröstancer är nära besläktade trodde hon på ett liknande resultat. Det förlänger inte överlevnadstiden men minskar risken för återfall. Eftersom jag aldrig blir friskförklarad så kanske det inte är aktuellt för mig, kan liksom inte få "återfall" elr jag vet inte.

Jag ska utvärderas med blodprov ca 125 efter nästa behandling, ingen ct eftersom man inte ser effekten på så kort tid. Hon sa att Caelyx kan göra så att ca 125 värdet blir högre..hur i hela världen ska man kunna utvärdera då tänkte jag?! Det känns som att jag lever mitt i en annan tid för länge sedan.... Jag inser att jag ingår i ett lotteri...beroende på kompetens hos de som bestämmer, förmåga att se möjligheter och hitta den som vågar ta till kniven...testa obeprövade elr beprövade metoder....Hoppas på jackpot, Vegas, Las...

Läste på Kjells blogg inatt om hans kamp där det så tydligt framgår att svenska kirurger utför färre operationer än utomlands...igen. Han talade om en annan kultur redan i Finland. Beror det på rädsla att mista liv, göra fel som sedan leder till en stämning?! I Sverige stämmer vi sällan läkare i jämförelse med andra länder. Att de inte satsar....cancer dödar oavsett med elr utan operationer...förstår inte...hade jag varit kirurg hade jag satsat för att förfina teknik och bli expert....med målet att i framtiden kunna rädda fler liv och med konsekvensen att någon får sätta livet till idag..jag menar vi dör ju ändå förr elr senare!

Jag inser att det är inte litte kört med dreten där inga större sensationer inom forskning har skett de senaste 20 åren...nu gäller det att bli frisk, orka satsa själv, vägra inse sjukdom (VIKTIGT) och fortsätta jaga, leta, strida att bli behandlad på specialistsjukhus (trots inte att avancerad äggstockscancer är centrerad till specialistsjukhus än). Tänker främst på bedömning och kirurgi. Måste kontakta Ilvars snart, måste en tur till Uppsala, träffa han som räddade mitt hjärta för en liten extra tid..kanske. 

Hon förlängde min sjukskrivning tom sista oktober. Jag kan trappa ner morfinpreparaten fortare än jag blev informerad om förut...ujh vad ledsamt det är att allt beror på vilken läkare man talar med. Men jag bryr mig inte så mycket längre då min respekt för aktoriteten läkare är borta..de har lika högt värde som jag och jag ser dem mer som mina jämlika..till rätten att leva.

Cellgifterna bryter inte ner lika illa som tidigare sorter så nu får jag träna hur möe jag vill utifrån vad min kropp tål...hon säger ifrån.. Hade ökat ett par kg sedan sist 48-50 och det va bra. Onkologen sa att det är svårt att öka i vikt under behandling så det viktigaste är att behålla vikten. Ja det va ju fint...mer än 50 blir ju ingen gladare av hehe..

Anna-Karin stomiterapeuten kom in och sa hej...söt hon..hade sett att jag va på väg in el så läser hon bloggen =) hon va lika glad och lättsam som vanligt. Kramade om henne och det va kul att se henne. Gick en lov på avdelningen men såg inte Kerstin.

Är på semester idag..stannande hos Linda..blev bjuden på lunch därefter gick vi hem och jag somnade..utsliten...mår inge kasst än.. lite speedad men ligger på soffa och skriver.. myser med Linda och äter brieost.
                                     Såhär sitter jag under behandlingen..det tar inte så lång tid.
                                   Nålen sitter över vänster bröst...du ser den lilla bomullstussen

                                                   Passade på att måla naglarna! Röda.