Tog min första insomningstablett i natt och lyckades till slut somna. Känner mig seg idag så det är inga tabletter som jag vill fortsätta att ta. Har tvättat och städat lite lätt här hemma...mor har ju skött detta men nu kanske det är dags att klara sig själv... Jag är ju trots allt lite starkare i kroppen men efter att ha dammsugit kök, hall och sovrum fick jag vila...ta resten senare. Tungt. Sånt som bara fungerar i friska livet blir stora svårigheter när orken försvinner. Så sjukt.
Kommer på mig själv när jag möter ansikten, glada och ömmade..de säger några väl valda ord...så minns jag inte hur jag känner dem eller vilka några av dem är. Funderar, letar i minnet...minns inte, kan inte sätta fingret på, vilka ni är?! Letar var jag kan förknippa dem ifrån?! Hur kan jag bygga upp mina scheman igen...hur kan svikna minnen komma åter..jävla skit cancer..som gör mig till nåt jag inte vill va.
Min förståelse ökar för de människor som har drabbats av minnessvaghet och dess problematik...förstår hur deras liv påverkas drastiskt. Eftersom jag är starkare i kroppen rör jag mig lättare i samhället och på så vis möter fler personer och antar att jag därför märker fenomenet tydligare. Men det kan bli bättre med tiden...hoppas jag.
Nu ikväll blev det en snabbtur till golfbanan, jag och Per för att spela 9. Vi gick runt utan större besvär och en del slag gick riktigt bra för oss båda. Känner mig ganska bra trots allt. Det tar sån tid att återfå konditionen.
För 6 år sedan satt jag i denna timme vid sidan av min mormor med min hand i hennes...tills hon lämnade oss lugnt och stilla. Saknar dig alltid.
Lilla hjärtat, lite damm i hörnen gör inget.
SvaraRaderaHoppas du får ro att sova i natt. Skickar John Blund med sitt strössel.
Kram Lotta
Kondition var ordet...
SvaraRaderaHar en kollega som opererats och behandlats för bröstcancer. Även hon upplevde hur minnet försämrades, och även hur hon blev lite "långsammare" överhuvud taget. Hon blev såååå trött på sig själv och alla sjutusen lappar hon var tvungen att skriva om allting. Men det blev bättre med tiden. Kanske biverkningar från behandlingarna, men också ett stressfenomen tror jag. Det är ju trots allt ett enormt trauma för både kropp och själ... Ge din själv tid vännen, så blir det säkert bättre:)
SvaraRaderaÄr övertygad om att din mormor finns omkring dig nu när du har det svårt...
Kram Carina
Hur går det nu med håret? Nya cellgifter?
SvaraRaderaTror inte ditt minne beror på med/behandl!
SvaraRaderaEtt stress fenomen!
Annika
Tack Lotta men John Blund stannande inte länge i natt heller. Men trappar ner på kortisonet nu så jag hoppas det går bättre.
SvaraRaderaCarina ja det är tiden som måste till...jag har inte så allvarliga minnesförluster men eftersom jag annars har lite ordning blir det jobbigt.
Håret sitter allt kvar och växer... den sorten jag får nu tar sällan hårrötterna...det känns bra för trots allt gör håret att man ser "friskare" ut.
Annika...enligt min behandlingsläkare är det en kombination som ska bli bättre och det är huvudsaken.
SvaraRadera