Utsliten..jo visst. Liggande efter gårdagen. Blev ingen golf eller några större utflykter. Kräktes av utmattning....jävla dret.. vilken nit.
Igår som jag hade så bra och allt beror på att JAG inte klarar att sätta gränser för vad min lilla kropp tål...jag är sååååå medveten om att kroppen är utsliten och trött inuti! Pressa, pressa gärna jämt lite till....det är precis så som jag fungerar....jämt litte till....
Tyvärr fungerar inte detta för att cancer har tagit sig in i min kropp och stör mina rutiner... nuförtiden.... Sov jättelänge och gott men var ändå som en trasa. Hur ska man orka leva med detta?! Ena dagen så himla pigg och känner sig frisk för att sen va som en trasig mjölpåse. Att hela tiden ha en säng med i beräkningen för att det ska vilas är inget för mig vet du! Fan jag har ju vilat hela tiden och vill inte vila längre. Har ont i huvudet också...magsmärtor..beror de på golf, träningsvärk, utmattning eller cellgifter. Inte vet jag. Blir jag aldrig som folk igen?!
Som tur var kom Malin på besök och livade upp mig litte med melon. Sen ringde Marie som ville bju på tårta eftersom hon fyllde år igår och sen middag. Detta måste jag ju ändå orka...Är så trött på cellgifter som bryter ner mitt liv hela tiden och som gör mig tråkig och till en sjukling och gör att jag inte kan leva som jag vill. Nu är jag arg på cancern...fan om bare detta cellgift kan ta dö på allt om det finns nöe kvar...
Igår hade jag glömt allt och trodde på fullaste allvar att nu har livet återvänt till mig.....nejdå en smak på livet var det som visade sig för ett ögonblick och som snabbt rycktes ifrån mig...jävla retsticka...bara påminnelsen om att "du vill så gärna men orkar inte" gör mig så uhh.
Jag håller på att bli galen om det inte vänder nu. Detta går ju inte. Muskler, muskler och ork var är ni?? Är det dags att måla naglar o öga svart, spraya håret stort (nu har jag ju inge hår nästan så får kalle hit Linda med sitt svall) och göre ett littet uppkok av grodlår, en orörd (den mest näpne?!) eller vad som behövs för lite svart magi....eller det är kanske lättare att dra en spader?!
Lägg stjärna så kanske en döms direkt..förr vet du att vi va lite av det ockulta slaget. Reste runt och spanade in olika övergivna hus och så trodde vi att det försegick en massa oförklarade händelser. Ofta var det nån som hade mördats sas det...rädda va vi i alla fall och några spöken hittade vi aldrig.
Däremot så gick jag och mor till Margit en höstkväll i samband med att mor och far hade skilt sig. Margit kom från ett torp i Högvalta och hade jobbat på mors jobb men var nu pensionär. Hon hade i sin ungdom fått lära sig att spå i kort av en äldre Norrländsk kvinna. Vi skulle spås........till slut säger hon till mor: ja du och Håkan kommer inte att leva ihop hela livet...då visste hon inte att de redan hade flyttat isär.... Vi höll på en hel kväll och innan kvällen var slut hade Margit lära mig att lägga och tolka stjärnan...hon hade fått lära sig detta vid 14 års ålder och nu lärde hon mig, jag var 14 år...därefter gick det åt många kortlekar för att starta min karriär som Singoalla....wawawa...
Nu ska jag på tårtkalas.......lalala o mår litte bättre
Självklart får du en bit av mitt svall... men e orörd näpen e får du leta nån annanstans... ;)
SvaraRadera