10 juni 2011

Blickar bakåt..

Kortison - läkemedelsuppfinnarsen gåva till sjukligheten...tyvärr har jag svårt att få rätt dos. Det används endast i samband med cellgiftsbehandlingen för att må bättre, få bättre matlust och ha en bättre tillvaro för stunden. Baksidan av myntet är att vid för hög dos blir jag speedad och svårighet att sova....vilket min kropp är i stort behov av med tanke på det krig som just nu pågår. Somnade efter 4.00 och vaknade 7:45. Det värker i kroppen som skriker efter sömn och vila.

Annars känner jag bara ont i huvudet och illamående än så länge och det tar jag läkemedel mot.

Blickar bakåt i mitt liv
När vi cyklade hem från skolan i 5:an och 6:an hade vi alltid så mycket att prata om jag och bästa Linda. Fadern säger att vi kunde stå i minst 1,5 timme utanför hos mig, Linda bodde 200 meter från mig, för att sedan ringa upp på telefon för ytterligare minst 1 timme. Hur kunde ni ha så mycket att prata om när ni har varit tillsammans hela dagen?!  Vi pratar i timmar i telefon nu med....

Studenten ja det är längesen men så sa Åse-Kristin igår att vi gick ur 9:an för 20 år sen, nej sa ja men visst 1991 det är ju 20 år sen... ja! Å jag som inte är äldre än 22...hmm ja fast detta halvåret har gett mig några extra år på nacken så nu känns det som jag är 42... känner mig så kluven...ung i sinnet men fast i en gammal kropp. Lever som en pensionär...vad är det för liv att inte orka eller klara av sånt man vill göra... men jag önskar och hoppas att det bara blir bättre. Jag vill få dessa cellgifter och sen få ett liv så likt mitt tidigare som möjligt. Hoppet kom till mig igår efter att ha varit på en osynlig väg en tid...men äntligen fann vi varann igen.

En del av mina klasskamrater från 9:an har inte jag sett sedan den dagen vi slutade! Ingen har tagit tag i den fest vi skulle ha den 9/5 1995 el jag minns inte vilket år den skulle va! Märkligt att träffa folk varje dag i 10 år och sen är det som att en del aldrig har funnits...säkert även jag för dom...

Sen började vi gymnasiet och i Arvika finns ett riktigt gymnasium och ett på låtsas. Själv sökte jag teknisk för jag hade en dröm om att bli ljudtekniker men så ändrade jag mig genom att jag upplevde detta så dumt, jag sökte vård och omsorg istället. Hade svårt för att en yrkesskola skulle va sämre och kunde inte förstå hur man redan där började särskilja på människorna. De små vuxna, ungdomarnas start in i livet....Skolorna kunde tex inte ha samma avslutningsfest då den riktiga skolan hade gamla traditioner och vi med yrkesinriktning tog ju ingen "riktig studentexamen"?! Men vad jag minns var jag en av de få som gick vidare direkt till universitetet.

Flyttade till Örebro 19 år.......träffade Emma från Åkersberga som ringde en em och frågade vad jag gjorde. -Jag har jämt dusche ra sa jag...vaddå har du duschat hela tiden då?, säger hon. Jämt kan betyda precis men det va visst här hemma det...

Nu börjar dra ihop sig till midsommar och semester. Har tänkt resa till Ackis då jag lovade det i ett mycket drogat tillstånd och givetvis för att jag själv vill men måste ringa Ilvars Silim så att han har tid med mig. Även till jobbet för att träffa mina kära medarbetare innan de tar semester men jag har sjukgymnastik må, ons, fredag på em så det är svårt att hinna till deras arbetsplatsträffar eftersom de ligger på må och onsdag, då är de alla samlade! Ska försöka men fast man är ledig så är det fullt upp med allt. Fattar inte hur jag hann med mitt liv innan sjukdomen?!

Lotta kom med lunch och det va gott, blev lite piggare...annars blir det en dryg dag idag.

13 kommentarer:

  1. Hej Fia.
    Jag har hittat din blogg och har läst varje ord du skrivit. Jag är så imponerad av dig, vilken positiv människa du är, mitt i allt du tvingas gå igenom. Tänker tillbaka på tiden vi gick på gymnasiet tillsammans...och allt kul vi gjorde (hihi)du var ju alltid goa glaa Fia. Ta hand om dig, du finns i mina tankar. Stor kram Mia

    SvaraRadera
  2. Sofia Sjökvist10 juni 2011 kl. 19:30

    Hej
    Kul att du kikade in. Kollade på kort idag och fann några på oss när vi sitter på huven på den röda M hos far din =) Var det då vi åkte taxi till Årjängsmârten haha
    Det va möe galenskaper vill jag minnas haha

    Tack för att du följer mig på min blogg.
    kramar Sofia

    SvaraRadera
  3. Nu får du se till att bli frisk snart så vi kan återta rollerna som Arvikas äldsta tonåringar.... som din käre far brukar säga... he he... Puss på dig smöla!!

    SvaraRadera
  4. Hej
    Länge sen sist, saknade dig som chef då du slutade. Har nu varit borta från vården i tre år pga högskolestudier och två barn. En stor kram från mig och min familj.
    Micaela Tranberg

    SvaraRadera
  5. Sofia Sjökvist10 juni 2011 kl. 23:12

    Jo Du Linda tänk om det finnas en liten, liten möjlighet att frampå kunna komma back in business...är det lycka det elr...?! Puss

    SvaraRadera
  6. Sofia Sjökvist10 juni 2011 kl. 23:17

    Hej Mican!
    Kul att höra av dig..Ja det är väl bra att du började läsa men det tror jag du gjorde innan jag slutade...i alla fall läste du på distans. Vad kul med två barn, grattis. Hälsa B så mycket o var rädd om dig. kramar

    SvaraRadera
  7. Otroligt gripande läsning, du verkar ha massor av de viktigaste här i livet..SISU, starkast vinner å jag tror fasen du är den starkaste. KÄMPA!! Roger

    SvaraRadera
  8. Sofia Sjökvist11 juni 2011 kl. 11:16

    Tack så hjärtligt Roger...jag ska hänga kvar så länge det bara går.

    SvaraRadera
  9. Hej! Vi känner inte varandra men jag hittade din blogg genom en gemensam bekant...... Blir både ledsen å glad å uppmuntrad samtidigt när jag läser din berättelse- Ledsen för att livet är så orättvist, glad för att du ändå lyckas hitta de där små ljusglimtarna mitt i de eländiga dagarna och du uppmuntrar mig till att inte ta så allvarligt på små "sketsaker" som jag själv tampas med. Vill önska dig LYCKA TILL med alla behandlingar osv. Håller alla mina tummar å tår för att detta ska gå BRA!
    Kram från Solan i Flögne ;D)

    SvaraRadera
  10. Sofia Sjökvist11 juni 2011 kl. 21:45

    Tack för dina tankar..vi glömmer alltför ofta hur bra vi har det så min blogg är en wakeupcall att leva här och nu...I morgon är en ny dag och vi vet inte vad den bär med sig.
    kram

    SvaraRadera
  11. hej sofia..måste berömma dig för din öppenhet o för vilken positiv människa du är.Vi gick i hop i gymnasiet 1,5 år.
    Med din positiva inställning så kommer du att klara kämpa dig igenom detta bra.jag hoppas att sjukhuset i uppsala kan hjälpa dig.Det är ju så viktigt att inte ge upp hoppet.Själv sitter jag nu med ena bröstet bortoperarat o genomgår nu cellgiftbehandling. vi får ta en dag i taget Sofia.Tack för att din blogg finns.Ta väl hand om dig och jag önskar dig ett stort LYCKA TILL / EWA

    SvaraRadera
  12. Hej Ewa! Hoppas du klarar behandling och kommer bli fri från din dretcancer. Kul att just du hittat hit ��. Oj så länge sen vi gick i skolan!! Haha herregud vilket kaos men en kul klass var vi i alla fall. Umgås fortfarande med Jenny L och Linda M.

    Jag önskar dig all lycka kämpa!

    SvaraRadera
  13. Hej Fia!! Jag såg på nyheterna och såg dig på tv om din blogg, jag beslutade att kika in på din blogg och läsa lite! Jag blev genast tagen, på sättet du skriver allt som händer! Jag håller alla tummar i värden att du blir bättre!
    Lycka till!!!!!!! Kram!

    SvaraRadera

Skriv gärna en kommentar, fråga eller synpunkt.