dagen före midsommar

...dan före midsommar...ja när jag påbörjade min cellgiftsbehandling i november 2010 trodde jag att om allt går bra så kan jag säkert börja jobba igen i mars. Vill det sig riktigt illa så är jag tillbaka på jobbet innan midsommar och då ska jag i alla fall kunna festa och fira som vi brukar göra på midsommar...

Nu är det dagen före midsommar...glad att jag är opererad och kämpar för att återfå mitt liv igen...mitt liv som blivit nåt helt obeskrivligt konstigt...men jag är på något sätt till freds ändå. Vad har jag för val?! Inget. Min vilja kan de aldrig ta ifrån mig, min vilja att vara hel, att fortsätta och berika mitt liv med det som känns meningsfullt för mig.

Andra lever på som vanligt, som inget har hänt. De väntar på semester och fint väder. Det är nu de ska njuta och ta igen allt de inte hunnit. Vad är det för liv att stressa runt...

Jag har ju fått ett annat liv som omfattar en massa tid. Tid som jag tidigare hade så lite av och på nåt sätt kan jag njuta av att få rå om mig själv trots allt. Inte för att jag orkar göra sådana saker som jag värderade så högt förut utan det blir annat som plötsligt blir viktigare. Vad är meningsfullt, vad skulle du göra om detta var din sista kväll i livet?! Min hjärna arbetar med att fylla mitt liv med saker som är viktigt för mig...jag hinner reflektera över annat och det känns bra.

Idag har jag rensat ogräs....tur jag har en rabatt på en meter för det var det som jag orkade. Min kropp orkar inte som jag vill... Mor bor på 3:e våningen utan hiss och när jag kom upp dit var jag slut. Därefter fick jag åka hem och lägga mig..då va klockan tre och jag ligger än halv tio....

Kroppen säger ifrån att den är trött och behöver vila, återhämta sig. Min sjukgymnast i Uppsala sa att det tar tid fast du kommer att känna dig pigg. Men inuti är det läkning som tar minst tre månader och därefter är det träning för att återfå muskelmassa och kondition samtidigt som jag får cellgifter.

Många som möter mig säger att: du ser så pigg ut! Visst gör jag säkert det men de ser inte hur det ser ut i min kropp. Vilket krig som pågår eller vem som leder det. Jag fixar cellgifterna bra än så länge och hoppas så innerligt att jag ska orka genomföra femdagars. Det målet satte jag tidigt när dreten tog mitt liv ifrån mig och orkar jag spela matchen har jag vunnit en stor seger... även om vi så kommer sist av alla...