vet inte vad som är värst

Jag vet inte vad som är värst. Att jag inte kom till jobbet idag eller att jag känner mig helt skrot. Kom till duschen i morse och sen var det att gå tillbaka till bädden igen. Illamående utan dess like och jag vet inte om det är mina nerver som börjar ge sig till känna.. troligen beror det på en sliten kropp. Som en vän sa. Ja du vet att jag har ont av nerverna jag.. söt hon. Så jag håller med och säger det samma. Jag tror att jag börjar få ont av mina nerver. Lite om inte annat.

Ringde till min chef och sa att tyvärr orkar jag inte infinna mig idag. Hade två möten inbokade förutom ledningsgrupp. Phu svårt att orka just nu.. kan inte koncentrera mig. Mitt i en lång väntan på röntgen och sen ytterligare väntan för svaret. Mår illa. Ångest inför vad jag kommer att orka.

Ringde sjuksköterskan på cytoenheten och sa att jag inte vill ha någon behandling nästa vecka. Ja men då bokar vi in en ny nästa vecka därpå. Min behandlingsläkare hade sagt att vi kunde fortsätta behandlingen trots att vi inte hade fått svaret på röntgen. Sjuksköterskan skulle skicka nya papper om ny tid.

Vi la på och tankarna började snurra. Ringde tillbaka. Nej tack jag vill inte ha någon mer behandling om det inte ger effekt. Får så svåra biverkningar att det inte fungerar. Jag blir ju sämre och sämre för varje behandling och nu har jag ont över min kropp. Det är liksom tre veckor sedan behandlingen. Hade i morse fått lite eksem. Tydligen får jag klåda på natten som jag river. Det är skör hud och blåsor vid slemhinnor som gör att jag inte mår så bra. Känner att det inte är värt det. Min kropp behöver få vila. Jag vet att jag aldrig kommer att bli frisk så det känns som det räcker nu. För ett tag. Han försvinner ju inte i alla fall men låt mig passa på att njuta några månader i alla fall. För att orka i vinter.

Jag vill prata med min läkare i Uppsala. Vad han föreslår att vi ska göra. Mår illa igen. Önskar att sjukvården kunde samarbeta och göra en bedömning tillsammans. Solen skiner ute och jag borde gå ut. Få lite luft. Men kärleken till soffan är starkare eller inte. Latheten är det som tar överhanden. Dagar som denna vill jag vara utan. Lusten rinner ur mina ådror. Måste få något positivt att tänka på. Kom på´t det är ju snart mârten....

Försäkringskassan ringer och undrar hur det går. Jag meddelar att jag planerar friskskriva mig 50% from 1 oktober. Men idag orkade jag mig inte dit. Kanske reser dit i morgon. Att jag ska jobba viss tid hemma och att jag har flexibel arbetstid men planerar tisdagar och torsdagar. I alla fall under oktober. Han tycker att jag ska tala med min läkare.. hur enkelt är det när jag aldrig träffar dem. De kan ju inte säga vad jag kommer att orka eftersom allt är så olika från varje dag. Ja men nu ger jag inte upp. Måste tro på att det går. Jag mår ju bra när jag jobbar och får träffa folk. Mår säkert bättre i morgon.