11 september 2011

ögonfransar

Vaknar med en smärta i magen. Som blivit mer påtaglig denna omgång. Vet inte om jag tidigare gömt undan den men dessa dagar sedan behandlingen har den smugit sig starkare. Ett par värktabletter för att slippa känna. Omgången har varit hårdare mot mig än jag minns från sist. En smärta har uppstått i ryggen. Som en sträckning. Tankarna stannar. Nej det är säkert igenting men det finns en oro. Hur man nu kan få nån form av sträckning i viloläge. Smärtan blir inte realistisk.

Tiden sedan i tisdags har varit sysslolös, inte klarat av det som jag önskat göra. Kroppen har varit tom, uttömd på lust. Timmar har gått utan att det hänt ett endaste dugg. Inte klarat att återta min vardag utan fastnat i ett hjul av tomhet.

Inser att de senaste månaderna varit de bästa i mitt liv sedan ett år tilllbaka. Har haft möjligheten att kunna lura mig själv och omgivningen genom att utåtsett se relativt nöjd ut. Det har inte synts så väl på utsidan. Men i fredags hände det som jag inte vill genomgå en gång till. En förlust så stor att det skär som en kniv igenom min redan sargade kropp. Löjligt kan tyckas men så viktig för mitt välmående.

Målade mina ögon, men de är ju halva! Ögonfransarna som varit längre i sommar än som jag tidigare har haft... rasar... en efter en.. minns såväl den känslan i våras och har sedan dess önskat att jag aldrig mer ska behöva uppleva den igen.

Det värsta och jag hatar det... att återigen se ut som en... blir så uppenbart att något är fel... kunde väl ha fått behålla dem.. för att lura mig själv i alla fall. Det är ovanligt att tappa dem.. men jag drabbas... givetvis.. men jag kan nu hoppas på att de som finns kvar får stanna. Men jag har minst två behandlingar kvar.

7 kommentarer:

  1. Kämpa på du kvinnliga medmänniska.....det är lätt att säga de orden med hopp om att dom hjälper och ger styrka....men hur?? Du lever i en värld som ingen kan på något sätt förstå som inte är där själv....och som du knappt förstår själv ibland, men blir påmind hela tiden. Du säger "att du försöker lura dig själv", "vill lura dig själv" ....allt för att mentalt orka. Livets orättvisor blir så påtagliga när man läser din blogg.... Jag önskar jag kunde ge dig styrka, rättvisa och allt du behöver för att varje dag orka. Massor med kramar

    SvaraRadera
  2. Jag har också sjukt ont i ena sidan av ryggen nu, fast jag inte sträckt mig eller nåt. Däremot är jag nu under stor stress pga personliga skäl, och jag tror att man kan sätta stressen i vissa delar av kroppen. Tror du det? Kanske kan det vara så för dig också, du är ju under behandling nu och det är väl stressigt som inget annat...?
    Carina

    SvaraRadera
  3. Sofia, det gör mig ont att läsa det du skriver och på så sätt förnimma din sorg och smärta. Önskar så att du till 100% skulle känna att du har en läkare nära som följer dig och "vägleder" dig genom det du går igenom. Jag hoppas att du får träffa mannen i Uppsala som du har så stort förtroende för.
    Du är en otroligt stark och modig kvinna och helt säkert en inspiration för många andra.
    Glöm inte i allt det starka att ta hand om dig själv och "fråga" kroppen vad den vill ha och behöver. Pyssla om dig själv och både det i kroppen som känns skönt och också det som känns ont. Var så där mjuk och omtänksam mot dig själv som du säkert är mot "dina gamla" inom äldreomsorgen.
    Åh vad jag önskar att jag kunde göra något för dig, precis som Anna ovan skriver.
    Förhoppningsvis kan du känna omtanken och energin genom dessa kommentarer...
    Ta hand om dig på allra bästa sätt med hjälp av både din styrka, ditt mod, din omtanke och din kärlek!!!
    Kramar från
    Christel

    SvaraRadera
  4. Så maktlös man känner sig, när man läser hur du har det. Det minsta du kan få, är att åka till dr Ilvar!
    Bara slå bort alla tankar på att oroa dig för rätt behandl. Fokusera på din rehab, o bli stark.
    Har hört att tappar man ögonfransar/ögonbryn, så är behandl effektiv. Inte kul förstås:( du har så vackra färger, tror du märker det mest själv?
    Önskar dig allt fint.

    SvaraRadera
  5. Tråkigt att läsa att detta blev en jobbig behandling - med flera biverkningar. Det är dessa vågdalar, hopp och förtvivlan som sliter och osäkerheten så fort man har ont någonstans. Jag känner igen det..

    I morgon åker jag till Girona - om en månad är det din tur! Kram

    SvaraRadera
  6. Hej!
    Det som gör mig frustrerad är att du måste kämpa själv, man tror ju att sjukvården ska ta hand om en när man är sjuk, men det verkar som du bara är en journal och inte en människa!!
    Fan, du borde flytta till Uppsala, jag har sagt det tidigare, du skulle ha gått i halsen på LIV i artkeln som NWT ville skriva, berättat för omvärlden vad man kan förvänta sig av sjukvårdan när man är som svagas!
    Det är så gött å veta att du är så envis, det är det som räddar dig nu, stå på Fia, vi ALLA tänker på dig och vi vet att du är en fighter!!
    Kram från familjen i Klässbol

    SvaraRadera
  7. Tack alla för era vänliga ord. Det värmer. kram

    SvaraRadera

Skriv gärna en kommentar, fråga eller synpunkt.