09 september 2011

jag måste acceptera...


Mina funderingar fortsätter kretsa kring behandling.. om sjukvården säger att jag ska bli cellgiftsfri inom en rimlig framtid... det vore ju drömmen... men kan jag verkligen lita på att det inte finns något mer i min kropp... eftersom de i våras inte såg allt på röntgen.. drömmar finns inte... i alla fall inte på samma sätt som tidigare...  utan mer som okej det var ju skönt för nu men bli inte för glad för snart kommer det glada bytas ut mot nya bekymmer... på sikt kommer förmodlingen en annan behandling påbörjas.. nya biverkningar... och som pricken över i kommer ingen att veta om den behandlingen kommer fungera så då hamnar jag i en väntan... återigen.

Det blir så utdraget... när jag känner mig som bättre... redo att göra entré till verkliga livet igen.... vill inte slösa mer av min tid på funderingar om vad som kan komma... för ingen av oss vet ju vad morgondagen har att erbjuda... skillnaden med ett sjukt liv är påminnelsen om hur dyrbar tiden är och att något värre kommer...  man vet bara inte när..

Visst men det går inte att fastna... man blir galen.. jag trodde inte att jag skulle kunna komma över den där känslan.. av maktlöshet.. att tiden är knapp... trodde att den skulle följa mig hela tiden resten av livet.. att liemannen flåsar mig i nacken... men faktiskt känner jag det inte så mycket annorlunda nu mot när jag var frisk... men det är idag det... innan jag har fått slutgiltiga besked... men jag tror att en styrka är att fokusera på nuet... för just idag mår jag faktiskt jättebra.. alla borde vara bättre på att ta vara på sin tid...
 
Jag måste acceptera.. att livet tog en annan vändning som jag nu måste anpassa mig åt.. sätta andra mål... det blev inte som jag hade planerat men för det behöver det inte bli sämre... lite annorlunda... för sanningen är den att just idag kan inte någon säga hur det kommer att gå... så jag stannar i min värld och tror att jag är som alla andra... då mår jag som bäst..

4 kommentarer:

  1. Du har så rätt i att styrkan sitter i att fokusera på nuet och inte tänka på vad som kan komma, detta gäller såklar alla men blir väl mer tydligt vid sjukdom. Jag tror personligen att liemannen lämnat ditt,han orkade väl inte med ditt tempo kan jag tro;)
    Samtidigt Fia är det av största vikt att du får en plan en plan som du är med och styr över! Du vet att lagen säger att patienten har rätt till all information och vara delaktig i sin planering som egentligen betyder behandling. Detta är varje medborgares rättighet i stora som små behandlingar. Vill du till Uppsala vilket för mig är en självklarhet så ska du kräva det. Säger de nej ska du ha en fullgod förklaring på varför och ett presenterat lika gott omhändertagande på CSK. Annars tar du helt räckt kontakt med Ilvars själv så får det ekonomiska lösa sig efteråt. Jag tror inte M nekar dig en remiss dit, hade det inte varit för Ilvars är det tveksamt om vi kunnat skriva i detta forum överhuvudtaget.

    SvaraRadera
  2. Vilket onödigt lidande, landstinget utsätter dig för.
    Polisanmäl hela bunten !
    Du har rätten på din sida.

    SvaraRadera
  3. Du har så rätt Ingmarie.. för allas intresse våre ju att se till att jag kommer ur sjukvården så fort som möjligt eftersom alla behandlingar och möten kostar ju också pengar.. men vi får se till veckan vad M säger..

    SvaraRadera
  4. Stå på dig Fia och ha krav när du samtalar med M, kräv ett besök om du tycker att samtalet inte blev bra, du har rätt till det!Jag tror att ett personligt besök vore bra för dig! Det är alltid svårare att inte införa dina mål och onskningar öga mot öga,Vill du så följer jag gärna med på ett sånt nöte!

    SvaraRadera

Skriv gärna en kommentar, fråga eller synpunkt.