brevet låg i postlådan..

Brevet låg i postlådan.. kom igår.. med avsändare från Landstinget. Nu är det dags för en ny röntgen av min kropp. Fascinerande att man kan kolla igenom huden. Wilhelm Conrad Röntgen, tysken som uppfann röntgenstrålningen redan på slutet av 1800-talet.

Dags för nya besked. Är det bättre att inte veta. Kanske.. men känner att det vore en otrolig befrielse att få sluta med cellgifter nu. Om inte annat för ett tag i alla fall. Har ingen lust mer. Är för pigg.  

Ringde till Karlstad för att meddela min tid. Slutet av nästa vecka. Hinner inte träffa min behandlingsläkare innan nästa planerade behandling eftersom det tar minst en vecka för röntgenläkaren att titta på bilderna och göra en bedömning för att senare skicka svaret till min behandlingsläkare som i sin tur ska göra sin bedömning... hon jobbar varannan vecka. Härregud. Utomlands får du svar direkt.   


Jag förstår att mitt ärende inte är högprioriterat då det akuta måste gå först. Men ändå. Det är inge vidare att vänta på besked om hur en flera månaders behandling har fungerat eller ej. Svårt att planera framåt. Antingen kanske jag blir som folk eller så måste en annan behandling sättas in som kan göra mig helt skrot.. igen. Det vill inte jag... allvarligt.  

Har haft jobbigt med olika biverkningar denna omgång och skulle helst slippa fler behandlingar av denna sort om det inte behövs. Om den inte gör varken till eller från. Om någon nu kan säga mig det. Kommer få svar nästa vecka om vi ska dra på behandlingen ytterligare en vecka eller inte. Blir mitt i resan i så fall men det är kanske bättre å vara sliten än att huden blir helt skrot. Nej ska försöka få den senarelagd ytterligare en vecka så blir resan roligare haha 

Var ju och gjorde en liten träningsinsats häromdagen vilket resulterade i varken träningsvärk eller utmattning. Det innebär att dagens pass kommer att utökas lite mer trots att jag redan hunnit städa min enormt stora våning och tvättat lite. Det kan jag säga är en stor bedrift att göra mina 57 kvadratmeter och tvätten på en och samma dag. Men jag känner varken av träningen i måndags eller jobbet igår... fast jag va kvar tills halv sex.. jag kommer nog att klara 50% i oktober.. Tror jag har bestämt mig. Men har nästa vecka på mig också innan det ska avgöras. Det är arbetsträning september ut. Sen mår jag så varierat olika varje dag.. men jag glömmer ju så fort jag mår bättre.. typiskt mig..


September 2008 var jag och mor på luftballongstur över Stockholm. Fann några bilder som jag ville visa.

Ballongen var 60 meter lång..

det tog ett tag att fylla med luft

vi var två ballonger samtidigt.

Mor uppe i det blå..

en rofylld upplevelse