regnbågen, rosa trumpeter och ballonger..

Min semester fortsätter... jag låtsas vara frisk. Kroppen min känns som hon gjorde förr och det skulle bli hjärtan och champagne om röntgen visar det bästa. Önskar det vore längre tid tills röntgen ska göras... jag vill stanna.. här... vill vänta.. bara få känna av ett tag till. Skönt att få vila från det viktiga.. måste återfå mina krafter.

Sysselsätter mig med saker som jag tycker om. Har svårt att prioritera.. vad betyder. Tiden är knapp.. bara några veckor till... sen är det dags för nästa dom. Som jag hoppas kommer att le mot mig.. sjungande toner om att äntligen få fortsätta min resa mot regnbågen, rosa trumpeter och ballonger.. hästar som springer och mot solen som värmer.

Går sakta igenom i mitt inre hur jag ska komma att möta den röst som kan säga det motsatta.. som kan komma att mena att mitt liv tas ifrån mig... igen.. något inom mig skriker.. snälla inte än. Låt mig få vara.. har inte lust.. har inte tid... vill inte veta. Mår som bäst.

Ett år har bestått av rädsla, irritation och tvivel. Ikväll är det ett år sedan jag var frisk för den sista lördagen..  vardagen efter fick jag tillträde till ett tillstånd som jag aldrig ens befarat att hamna i. Fick den första indikationen på att jag kan ha drabbats av det hemskaste tänkbara. Ett år av helvete har nu gått och jag kan bara hoppas att nästkommande blir trevligare... i det närmaste kan jag bara må bra och hoppas... på lyckan!