naken är parkbänken...

Solen värmde och det blev min första arbetsdag som frisk på halvtid. Så ljuvligt så du kan aldrig tro. Äntligen tillbaka i det som jag motvilligt lämnade för snart ett år sedan. För en tid i ett tillstånd som jag sent kommer att glömma. En period som satt djupa spår i min kropp och som har märkt mig för alltid.

Nu är det äntligen dags för att få vara lite som förut.. som innan allt hände.. som andra. Jag arbetar ett par dagar i veckan och gör några timmar hemma. Det är svårt att jobba lite när man är van att jobb mycket.. Men det gör inget.. bara jag kan göra nytta.. i det lilla.. som jag kan bidra med. Det är speciellt att få komma till jobbet.. att vara en del av och finnas i ett sammanhang.. jag känner mig hemma.

Det bästa är att jag får så mycket energi. Jag får mycket mer än vad det kostar.. vilket är orsak till att jag vill vara med. Jag tror ingen vet hur mycket som jag saknat det. Mitt uppdrag... som jag gillar allra mest. Har så många idéer att jag inte vet hur jag ska hinna med allt...  vad ska jag börja med.. 

Hör att det blåser.. ljudet viner i mina öron... höstvinden är nära.. löven dansar kring mina fötter i sina vackra färger och nu är det äntligen höst. Vi vandrar bredvid kanalen... människorna speglas i vattnet.. naken är parkbänken sedan länge.. några trötta löv vilar överallt..

Jag tar mig tid att se.. bara vara... vilket jag tidigare hellre undvek... för att slippa känna.. nu undrar jag nyfiket hur allt kommer att se ut om ett år från nu.. kommer jag hinna klart det jobb jag vill göra... hur ser det ut för mig.. jag vet att nu är den bästa av tid.. mår så bra.. känner mig så glad.. det är jämt sant det.

  
min favoritlåt just nu..... out of it