Sanningen om det glada är så vackert. Kvällen glädjer där många finner lyckan. Läppar är röda och ögon så mörka. Konstnären som höll i penseln för skapa det vackraste.. tog fram det som skulle avgöra. Det blev speciellt.. möten öppnades men sagan... blev aldrig sann..
Maktlösheten exploderar som innehållet i den rosa flaska som du nyss skakat. Bubbligheten strömmar och snart finns inget kvar. Hoppas på det trygga och rofyllda.. längtar efter den blommande äng där sommaren värmer.. där lyckan är total. Det vackra och lusten som uppstår mellan de som saknar. Rädslan och saknaden försvinner för alltid.
Så vackert skrivet!
SvaraRaderaDu är ju poet Sofia, skriv en bok vetja, jag köper den på stört...........
SvaraRaderaHej Sofie
SvaraRaderaJag håller med de övriga. Så vackert du skriver, den finaste poesi. Vad jag förstår så har du skrivit tidigare eftersom det i rubrikerna ovan står "Min Poesi".Om du inte har publicerat något så tycker jag du skall överväga att göra det. Kristian skriver också underbart men du skriver på ett annorlunda sätt ur djupet av ditt hjärta. Hoppas du fortsätter att må bra
Kram Maggan
haha det ror jag inte ni är alldeles för goa. Kram på er
SvaraRadera