Att få vara levande känns så oerhört bra
att vara död känns mindre lockande
livet har sin storhet då man tillåts vara i nuet
kanske som man förtjänar
Levande är ett tillstånd man inte rår så lätt över
någon kanske tappar greppet alldeles för snabbt
ibland finns ingen ordning och reda
kvar blir den tomhet som någon aldrig trodde fanns
Att få vara levande är otroligt skönt när
man är medveten om att man lever
att njuta av det lilla, nära som betyder
Tiden är ett lån
du bestämmer vad du gör med den
så länge den är din
Tack för din dikt- den speglar verkligen det dubbla i livet- och ändå är det just detta som är LIVET! Vad insiktsfull du är och jag önskar dig all kärlek och kraft som finns för dig!
SvaraRaderaÄven jag vill instämma i det. Det är egentligen det lilla som är viktigast . Bort med alla krav om att prestera. Det är att njuta stunden som är tillhör väsentligheterna! Varma kramar!
SvaraRaderaTack för en fantastisk blogg! Stor Kram
SvaraRaderaHej igen! Skickar dig massor med kraft och kärlek för den och alla andra dagar!!! Jörn
SvaraRaderaHej Fia!
SvaraRaderaDen dikten tar jag till mig.
Den kan ge styrka många gånger.
/Kramizar Annika
Vacker och fin dikt, Sofia, du är ju bästa poeten.Särskilt sista orden att man äger sin tid och hur man förvaltar den. Och vilka fina lite rostiga cyklar, du har öga för det lite ovanliga, bra fotograf dessutom Ha det jättebra
SvaraRaderaKram Maggan
Underbart! Du är så härlig Fia!!! //C
SvaraRaderaTiden är verkligen till låns. Så sant och att kunna njuta av NU som du kan det är en gåva. Kärlek, kraft och kramar!
SvaraRaderaTack Sofia för din dikt. Du inspirerar mig som sagt på många sätt. Livet är till för att levas och det händer saker på vägen som inte alltid är roliga. Du ger mig kraft av ditt sätt att dela ditt liv just nu. Kramar till dig
SvaraRadera// Harry
Fantastisk dikt som knockar mig...Tack för wake-up:en! Klem.
SvaraRaderaTack för väldigt tänkvärda ord! Önskar dig en skön helg fylld av energi och kraft. Kramar och kärlek i masslass!
SvaraRadera/Caroline
Den där rostiga cykelbilden ska jag genast låna till min scrapbooking om jag får? Den får mig att tänka på hur underbart det är att ha en kropp trots att den är både rostig och skev, hur fantastisk livsgnistan är precis som hos naturen som lever oavsett vad som sker. T o m maskrosblad kan vara fina, tänk hur de skjuter upp genom asfalt och sten, obändigt upp upp till ljuset och livet. Inte för att jag liknar dig vid en maskros, nähädå - du är som en skir prärieklocka, en vägg av ljuvaste mormorsrosor den där sorten som nickar vid regn men genast slår upp och blommar ännu skönare när solen kommer fram igen. Du är bra klok som lyssnar på din kropp och tar dagen som den kommer, så bra att du njuter av maten också - heja!! KRAM Eila
SvaraRaderaDet stämmer så väl. Tiden vi har är det vårt eget ansvar att fylla på ett för oss, så meningsfullt sätt vi kan. Och att inte glömma bort att ta tillvara på varje minut. Tack!
SvaraRaderaTack för din underbara dikt!!
SvaraRaderaMassa kärlek och stor kram S
Vilka foton och dikt, underbart! /C
SvaraRadera