min fantasi om äventyr

Många kramar och ord nådde mig igår kväll när jag och några vänner gick ut. Ord som berör, ord som värmer, ord som bestämmer. Många funderande blickar, vackra gester som gör att jag vaknar. Flera följer mig. Har svårt att ta in.. förstå. Vem vill följa min kamp om liv. Det uttrycks att jag är stark och har en vilja vilket jag har svårt att se. Mitt skrivande är min dagbok för att minnas stunder och mitt liv som inte blev som jag hade tänkt.

Jag beger mig ut i natten.. en stund för att få vara som andra. När jag steppade hem kände jag mig friskare än någonsin. Stunder som denna gör mig fundersam.. eftersom min ork svänger så oerhört snabbt känns det som att jag ger upp för lätt de dagar när jag bestämmer mig för att ligga kvar... jag tror mig inte att orka. Rädslan av att vara svag. I går kväll hade jag tur. Klarade mig.. fick mer energi än vad jag kunde drömma om.

Mötte vänner.. blev påmind om händelser som jag knappt minns.. en glädje sprider sig och insikt över hur glad jag är för mitt liv. Allt som jag hann göra, allt som jag strävade efter och fann glädje i.. allt det som har skapat mig till den som jag är idag.

Gjorde mina resor och fick mina upplevelser... det är dessa minnen som jag ska leva på resten av mitt liv. Idag finns ingen prioritet av äventyr.. har inte har den ork som krävs för att få ut det som jag vill.. vill hellre drömma om hur det var.. då kan min fantasi om äventyr vara precis som innan.. då jag var stark.. vill inte ge bort min verklighet på hur jag äventyrar.. vill inte anpassa mig.. detta är det enda som min sjukdom aldrig kan ta ifrån mig... det har jag bestämt.