24 februari 2012

skengravid..

Natten då vår lilla kronprinsessa föddes var en av de ondaste i mitt liv. En smärta i en mage som inte ville ge med sig. Man kunde tro att det var jag som skulle föda! Skengravid jo det!

Framåt halv fyra tiden var det outhärdligt så jag fick kontakt med en läkare som ville att jag skulle resa in. Min smärtkänsla uppmätte jag till 9 på en skala av 10, där 10 är ondast. Inte kul det och ingen medicin som hjälpte. Ville krypa ur skinnet. Efter ett litet uppkast gick smärtan ganska snabbt ner till 3. Jag stannade hemma och tog till slut en såndär kramplösande medicin som lät mig sova, länge. Mitt i allt var jag så förståndig att jag ringde till arbetet typ 4:12 och talade in ett meddelande på sisådär 5 minuter där jag lät hur dryg som helst.. släpade orden tydligen och diskuterade med mig själv saker som jag ansåg som mycket viktigt just där och då. Lojal den flecka..  Härregud jämt som om hela jobbet skulle gå under ifall jag inte va där! Gött att va självgod. Jorasåattdet.. jaja de skrattade åt mig.

Gårdagen gick ganska bra med att jag fick för mig att lämna prover och vila upp mig inför idag. Eftersom jag brukar vara ledig på fredagar kunde jag resa in till jobbet och jobba igen gårdagen. Kände att jag borde jobba varannan dag så kanske jag skulle orka. Men nu blir det snart slut på detta för ett tag. Måste tänka på mig själv en stund. Men vill verkligen inte lämna skutan. Inte än.

När jag kom hem var min lägenhet nystädad.. det är lyx det, tack kära mor.






 

7 kommentarer:

  1. Jag blir alldeles tårögd när jag läser.. Jag önskar SÅÅÅ MYCKE att du bara kunde va frisk! Slippa all smärta... <3 Love you <3

    SvaraRadera
  2. Åh Sofia...att ha så ont. Tur att det gav med sig. Man vet ju inte vart man ska ta vägen när man har som ondast.Hoppas du mår bättre nu...
    Tänker på dig och en stor Kram till dig
    Maggan

    SvaraRadera
  3. Ingen är som Fia .
    älskar dej . . .




    Mikke

    SvaraRadera
  4. Åh, jag lider med dig! hoppas de får bukt med detta inom en snar framtid... Att ha så ont är det värsta som finns! Krya på dig! Kram

    SvaraRadera
  5. Hej Sofia, vet att du kämpar för fullt, dels med att inte kunna utföra det du vill och din svåra smärta. Svårt att kunna säga det man vill, men du har all stöd, inte bara av mig utan av alla som älskar dig. Krya på dig. Lilja

    SvaraRadera
  6. Blir superglad åt allas kommentarer. Det värmer.

    SvaraRadera
  7. Hej plutten!

    Det vet du väl att även om du inte fysiskt är på jobbet, så ÄR du här. Så känner i alla fall vi det. Om du måste vara hemma då och då så längtar vi bara desto mer efter dig. Viktigaste är ju att du tänker på dig själv och gör det du tycker är roligt och orkar med.

    Kramisar från Pia

    SvaraRadera

Skriv gärna en kommentar, fråga eller synpunkt.