en jakt efter en skatt..

En dag med skattjakt.

Härregud när jag ringde min personliga assistent och undrade om hon ville med ut på äventyr var hon inte sen att göra sig redo. Vi skulle på skattjakt. Ett påhitt som jag blev introducerad för igår på jobbet lite snabbt i förbigående.

Men när jag hade städat här hemma idag så laddade jag ner appen till telefon. Verkade inte så svårt men jag visste ju inte hur cacharna såg ut liksom. Vi tog bilen, 15 grader kallt ute och började leta. Vi reste till ett och två och tre ställen men lyckades inte hitta en enda. Vi stod nästan på skatterna men med högaer av snö och is hittade vi dem inte. Vi visste ju inte hur de såg ut heller! Skulle ha sett oss vid OKQ8:a.. de undra nog om vi va jämt galna.

Vi reste tappert vidare och lyckades till slut finna en liten, liten, cache (som det heter) och vi blev så uppspelta för denna skatt som vi inte ens fick behålla. Vi fick blodad tand och reste vidare och fann en till. Haha kul kul.. det va kanske inte det bästa väder för att leta eftersom en del ligger på marken och bakom stockar och sten.. Men detta var inte sista gången vi var på jakt.

Idag var en slitsam dag. Sov otroligt skönt i natt och det var som om jag varit riktigt slut, sliten. Men idag orkade jag både städa och tvätta. Men märker att jag blir lite lätt andfådd, vid ansträngning. Det behöver inte vara någon hög ansträngning utan t ex när jag går i trappor. Så overkligt att inte vara alert. Vet inte hur jag ska anpassa mig. Kan ju inte bara vila, vila eftersom jag vet att när jag startar med behandling igen kanske jag inte KAN göra det som jag kan idag och då är det ju inte värt att låta bli.. nu..  Ja jag vet inte vilket ben man ska stå på. Lev alla dagar som om de vore den sista hihi. Fast att jag vet att kroppen min arbetar för högtryck.

Anna K fann på cancerfondens bloggsida att en ssk vid namn Britta Hedefalk som hade gjort ett inlägg om mig och ämnet var " hur jämlikt är den svenska cancersjukvården"   cancerfondens blogg 

Det är ju precis det som jag undrade över så många gånger under min tid i Landstingets värld. Hennes inlägg för mig direkt tillbaka mot den kamp som jag under våren 2011 stred och jag bli återigen förbannad på att jag inte hade vett nog att söka mig vidare redan i november 2010. Men jag var för oerfaren.. lade mitt sjuka liv i deras händer och väntade på att få mitt friska liv tillbaka. Idag vet jag att så aldrig kommer att ske utan nu gäller det att hitta en balans tills döden skiljer oss åt.