röntgen igen

Att få perspektiv på livet är inte lätt när de säger att det inte går att göra mig helt frisk. Men när jag tänker efter verkar det kunna gå många år innan kroppen säger god natt. Jag har haft kontakt med en del kvinnor om deras närstående som dragits med äggstockscancer under många, många år. Jag bara funderar hur orkar deras kroppar genomgå alla cellgiftsbehandlingar?! Jag har redan tröttnat och jag har bara fått 10 stycken vilket låter extremt fjuttigt i sammanhanget. Härregud är det inte mer! Blir förvånad. Vad gnäller jag på?

Idag var det dags för röntgen och det var första gången som jag inte kände oro. Det blir en vana. Något som måste göras och som inte jag behöver vara nervös inför. Ja det kanske kommer när jag får svaret.

Välkomnas på röntgen av Arvika röntgens absolut bästa sjuksköterska. Blev så glad att hon jobbade. Sist var det en annan sjuksköterska som höll på att sticka sönder hela arma på mig. Det kändes inte ens när hon sticker in nålen och så säger hon: vad kul att se dig med hår igen. Myser när jag möter så trevliga folk i den vedervärdiga verklighet som jag tvingas möta mot min vilja. Det värmer att jag äntligen får nyare och finare minnen med mig från vården. Har mött så många med märkliga beteenden som inte har insikt i hur utlämnade det är att vara i någon annans makt. Är så trött på arrogans. Ringde min hemavdelning idag och den ordinarie ssk var ledig så den som jobbade hade inte tid att ringa åter utan den stackars assistenten ringde upp mig. Fan jag märkte direkt att hon tyckte att mitt ärende inte hade prioritet. Hade funderingar över mina magsmärtor som inte vill ge sig (sedan i söndags) och som uppstår så fort jag får något i magen (om det så är vatten). Det är så när man haft magsjuka.. Jo eller hur.. men det ger sig när du börjar äta igen. Ja det slutade med att jag kräktes igen. Dret. Men det berodde nog på all kontrast som jag drack innan röntgen. Tur att jag hann hem. Med en tunntarms stomi gäller det att vara uppmärksam, går snabbt att tappa vätska och då är det dropp som gäller.

Jag frågade på röntgen om en CD eller DVD på bilderna och då fick jag vänta en vecka eftersom bilderna måste bedömas av läkaren först. Det anses som ett arbetsmaterial så länge och lämnas därför inte ut. Jag skulle återkomma om en vecka. Givetvis så skulle hon skicka bilderna till Uppsala! Det gör jag alltid sa hon. Söt väl. Ja nu är det gjort och det känns bra. 

Jag skickade ett mess till Ilvars Silins igår för att förbereda honom på att mina bilder är på väg till Uppsala. De har röntgenkonferens på torsdagar tror jag. Egentligen är den enda orsaken till att jag kontaktar honom att jag får svaret mycket snabbare mot annars. Han kollar på bilderna med sin röntgenläkare och ringer snabbt tillbaka. Superbra. Annars tar det upp till två veckor. Jag behöver få svaret för att kunna smälta informationen innan jag träffar min behandlingsläkare.

Idag finns inga smärtor kring bröstkorgen mer än i ryggen när jag blir trött. Helt otroligt, igen. Jag hoppas att det inte har växt utan att det håller sig i schack. Jag förbereder mig för en operation med laserkniven. Hoppas att det går.