återbesök med lite dropp..

Jaha då kan jag fortsätta denna eländighetsbloggen ett tag till då.. Måste va litte tröttsam att läsa allt detta elände som aldrig verkar ha nåt slut eller kan tänka sig att vända... kanske kunde hända nåt spektakulärt kul. Personligen är jag inte litte trött på att vara i nåt mittemellanland mellan att va "frisk/kunna acceptera och leva med det" och känna att det är lika bra att dränka sig. Fy fan va bittert livet blev för mig. Nu ska jag inte ens få äta spagetti... jaha.. kokt broccoli, blomkål och potatis..  ujuj härregud detta går inte. Kommer svälta ihjäl jag innan detta är över. Hujedamig. 

Ja idag när jag kom hem så läste jag att en psykiatriker hade konstaterat att fysisk aktivitet medverkar till att kroppen lagar sig själv i själen om man har en lättare depression. Jag tänkte att det kanske jag har en släng av så jag tog lurera på öra, fick på lite good music, och gick ut i solens sken. Så gott kan jag säga. Just då i stunden kände jag att det är så skönt ändå i detta dretlivet... så det fick vara avgörande till att jag ger inte upp.. denna veckan i alla fall.

Kl 10:30 hade jag tid med min käre behandlingsläkare som är bara så bra. Giller henne skarpt. Jag fick beskriva mina symtom och hon sa rätt och slätt att detta kommer du att få leva med. Dina smärtor kan jämföras med tarmvred och är en effekt efter operationen. Det har bildats en massa sammanväxtningar (ärrbildning) som gör att det blir en smalare passage. Är maten för hårdsmält och inte kommer igenom byter det håll och till slut kan tarmen spricka. Ja detta var väl inte kanske det som jag ville höra.. jag förstod att jag inte kan negligera smärtan framöver utan måste bli observant ifall.. ja jag säger då det. 

Hon tyckte jag hade blivit smal jaha och det va ju inte bra... eftersom jag behöver ha lite kött när kroppen börjar nästa fight som är redan i morgon bitti. De satte ett dropp på en liter idag och det kändes bra. Fick ett par näringsdrycker med mig hem tills jag träffar dietisten i morgon. Jag hade superfina värden.. vilket är helt otroligt. Ett blodvärde på 142.. och mycket bra immunförsvar. 

Mina magsmärtor är givetvis ett steg djupare ner i cancersjukdomen vilket innebär att vi måste omedelbart starta behandling. Det har börjat växa i buken och det är inge vidare. Det trycker på urinledarna vilket inte var nåt bra. Mina njurar är det inget fel på och det var väl tur.. Lite mer i lungområdet som väntat. Man tror på behandlingen.. annars skulle den inte erbjudas. Tur för mig. 

Läkaren sjukskrev mig på heltid och tyckte inte att jag ska jobba alls i dagsläget. Bättre om du kunde få krafterna till annat och börja träna kondition. Det kommer att bli en tuff vår. 

Eftersom gôbben var med som chaufför blev det en golftävling inbokad.. ja härregud hur jag nu ska klara det.. men nu har jag två mål i sommar att se fram emot. Tävlingen var bara i två dagar.

Jag har humöret på topp just idag men känner att det ska bli riktigt skönt att börja med cellgift i morgon. Behöver få en dust så att jag känner att vi kämpar emot bacillen som försöker ta över kroppen min. Har nu varit 6,5 månad utan cellgift så det känns inte så farligt. 6 månader går faktiskt väldigt fort. Så till mârten kanske jag har lite stubb på skallen igen. Ja vi får se. 

Kyrkviken mot Ingesund