som den bruna igelkottens taggar

Vi är många som talar om havet, men få har havet i sin blick. En gång mötte jag en man med såna ögon. Men ingen jag frågat vet vart han gick. Vi är många som talar om himlen men få kan förstå en evighet. Jag såg en man han bar himmelen inom sig och var han finns nu finns det ingen som vet... underbaraste av texter och musik av Lisa Ekdahl.


Blev sittande efter jobbet med att lyssna på musik.. skön avkoppling. Hade läst brevet från Akademiska. Journalanteckning från Ilvars Silins. Hårt att läsa texten. Fast jag vet.. känner till vad han menar. Ser hur han formulerat sig så väl för att undvika misstolkning och missförståelse, att inte ta hoppet ifrån mig... än. Han skriver: som tidigare visats, som tidigare sagts.. en text som sticker som den bruna igelkottens taggar i mitt bultande hjärta.

En beskrivning av det som jag tvingas dela min kropp med. För hur länge är ingen som vet. När striden är slut... när det har erövrat min borg, mitt liv. Jag vet att detta besked är det bästa tänkbara som jag någonsin kommer att få. Mitt förnuft säger mig att jag ska känna glädje, för varje besked som meddelas där status visar endast mindre förändringar. Jag är glad.    

Tog mina prover i morse innan jobbet. Provtagerskan hade en dotter med samma namn, Anna Sofia, snopet i en så liten stad. Mor min ville jag skulle heta Ann-Sofie men grannens unge hette ju det så det fick bli Sofia istället. Hon ville att jag skulle slippa kallas lill Ann-Sofie som kanske vore det givna.

Känner konstigt nog att det börjar.. värdena kommer vara förhöjda, men de kanske låter mig passera för denna gång..