14 november 2011

ett år..

November är den månad som borde göra mig illa till mods. Det var den månad som kom att förändra mitt liv. För jämt. Ett år sen. Känns som ett annat liv, en annan tid. Så länge sedan. Tiden går så fort. Känner ingen oro. Bara att gå vidare. Nya uppdrag. Nya mål. Redo att möta världen. 

En vän sa att Du ser ut att ha anpassat dig till din sjukdom.. okej vad finns det för val? Men man är inte mer sjuk än vad man gör sig.. heter det inte så?! Känner mig obesegrad.

Vill bara fungera och vara normal. Men saknar lust att träna min kropp på gym. Tycker det är så trist eller nåt, lat jo troligtvis. Tycker om att vara ute på promenader men att ta och klä om för ett pass på gym känns inte prioritet just nu. Gått upp ett kilo till usch börjar bli lite mer köttig! Borde verkligen komma iväg men behöver nog en sjukgymnast som käppjagar mig till närmsta maskin. Ujuj. Ja det kommer väl... not.

Känner mer inspiration för att jobba, är det dags att trappa upp! Ja. Tycker inte om de dagar som jag är hemma. Måndagar är värsta dagen, alla jobbar, uppvilad efter helg och jag mår inge gött av att gå hemma. Onsdagar går an för då jobbar jag några timmar hemma. Om jag inte får cellgift kan jag gå upp lite i tid! Men kan inte göra så långa dagar som nu. Det är för slitsamt. Mer än det syns utanpå.

Idag var jag där för länge.. igen.. 10 timmar.. men härregud.. när ska jag lära mig?! Det enda är att börja senare på dagen så kan jag jobba längre på eftermiddagen. Så trögt att komma upp på morgonen.

Ifall jag ska börja med cellgifter. Fy vad jag inte känner för några cellgifter mer... någonsin. Hur hittar man kirurger som törs skära upp min kropp igen och ta ut dreten. Någon som säger att det går att ta ut. Eller om det fanns en liten gris eller nåt annat djur som kunde skänka mig ett par.. lungsäckar.. det tas tacksamt emot.


2 kommentarer:

  1. Hej, jag har följt sin blogg ett bra tag. Jag tycker att du är enastående. Jag har själv avancerad äggstockscancer sedan två år tillbaka så jag känner igen mig i mycket av det du skriver. Min sjukdom upptäcktes genom att jag hade över 5 liter vatten i lungsäcken. Det var en mycket avancerad o aggressiv variant ( över 5000 i cancervärden) efter cellgifter, operation o cellgifter var värdet nere i 47 förra sommaren, inte riktigt i mål. så det blev ny beh med start april 2011. Mår för närvarande helt ok o jobbar 75 procent. Jag är fascinerad över att det går att ha ett så bra liv trots en så svår sjukdom. Men det är mycket på gång inom forskningen så jag tror o hoppas att man snart botar den här skitsjukdomen. Jag var liksom du ung (41) när jag blev sjuk o man vill ju inte bli snuvad på halva livet. Kämpa på, jag känner på mig att du får bra besked gällande röntgen. Soliga hälsningar från en medsyster

    SvaraRadera
  2. Hej!
    Vilka höga värden du hade, ojoj. Jag hade inte riktigt lika högt och har inte fått lägre än 121 efter op och cellgift. Härligt att höra att du fixar livet trots allt. Supertack för ditt inlägg.. sånna värmer verkligen mitt frusna hjärta att det kanske inte är över ännu. Det ger starkare hopp och mer inspiration till mig. Önskar dig all lycka.

    SvaraRadera

Skriv gärna en kommentar, fråga eller synpunkt.