24 november 2011

ingen behandling nu

Det gick super bra.. härligt att träffa min behandlingsläkare. Hon är så bra och jag känner ett stort förtroende. Idag innan jag kom hade hon ringt till Uppsala och konfererat med en kvinna... finns tydligen ett team som diskuterat mig.... over there.. Blir varm. Jag är svårbedömd. Tycker de alla. Kroppen min har gått en tuff match det senaste året och trots detta sa hon att "du ser ut som friskheten själv".

Mitt ca 125 värde har ökat, mycket om du frågar mig men inte så allvarligt enligt min behandlingsläkare. Ligger på 199 och i september låg värdet på 132 (en ökning på 11 enheter sedan juni efter operationen, ska ligga under 35 på en frisk). Alltså förstår du att jag upplever en stor ökning från september till november på drygt 60 enheter.

Vi diskuterade att jag inte ska få någon behandling nu för min kropp har genomgått en tuff behandling under året och vi kan tjäna på om kroppen hinner återhämta sig mer innan nästa fight. Det pågår ett krig i min kropp idag genom att mitt immunsystem som kämpar mot den cancer som finns kvar. I januari vecka 3 får jag besked om fortsättningen. Skönt med två månader i vila. Känner ett lugn.

Jag känner engagemang, involverande, att de bryr sig. De slår sin kloka ihop och vet inte hur de ska hantera oss för det bästa resultatet. Går inte att operera utan det är cellgifter som ska hålla det i schack. Min kroniska sjukdom. Den dagen som det är dags för cellgifter är det tänkt att prova med taxol 1g/vecka för dennes sätt att angripa det sjuka. Min celldelning är såååå långsam att det kanske ger stor effekt med låga doser, ofta. Sedan blir det Avastin i tillägg var 3:e vecka. 6 månaders behandling pratar vi om och hårlöshet.

Jag frågade hur länge kan jag leva om det går bra?
Tills du är 80 om det inte blir aktivitet och om värdet håller sig lågt. Vet inte om hon ville ge mig hopp men jag förstår att min sjukdom är kronisk. Får vi den i schack kanske jag hänger med längre än jag ens vågats hoppats på. Men givetvis är jag realist och förstår allvaret i min situation. Vi talar om min inställning och sätt att se på mitt liv vilket min läkare säger att den har hjälpt mig att ta mig hit som jag är idag.


Det talas, av de kloka
om mig och min envisa
för finna ett sätt för att lösa den hårda knut
som inte vill ge med sig.

Kroppen min är ett mysterium
ingen större ökning
superlångsam celldelning
körtlar utan påverkan alls

En dag kanske
jag kan va som vanligt
men kommer alltid
dela mitt liv med cancer





8 kommentarer:

  1. :-)))))) Nu blir det solsemester för Fia <3

    SvaraRadera
  2. Åhh vad härligt Fia!!!! <3<3<3 /Pillan

    SvaraRadera
  3. Vad bra att du har så fin kontakt med läkarteamet och att du känner att de gör det bästa för dig, skapar sån trygghet och det tror jag betyder jättemycket
    Kram/Maggan

    SvaraRadera
  4. Vilken kämpe du är!
    Och fortsätt kämpa på!
    Jag är också en av de som drabbats av äggstockscancer. Blev opererad -08, stor tumör i buken men ingen synlig spridning till organ. Men cancern finns där, Ca 125 visar på detta Är nu inne på min 4:e cellgiftsbehandling. Cellgift är inget kul, men på något sätt orkar man!
    Jag jobbar 50% just nu. Det fungerar bra:-)
    När jag fick veckotaxol, klarade sig håret med hjälp av ismössa:-)Inget behagligt med den på men det var värt att stå ut!
    Jag är med i föreningen Gynsam, Googla på den!
    Kanske finns någon nära dig.
    Man träffar andra med gyncancer, i Gb-g där jag är med har vi bra föreläsningar, samtalskvällar osv.
    Sköt om dig!
    Ingela

    SvaraRadera
  5. Jippi! Lita på läkarna, de är ärliga och säger inte att det finns hopp om ett långt liv om det inte är så!!

    SvaraRadera
  6. Ja vi får se hur det blir.. go första advent alla!

    SvaraRadera
  7. Men det är ju på sitt sätt supergoda nyheter:) Eftersom det nu är som det är så kunde det ju vara en miljon gånger värre, eller hur?
    Kram!
    Carina

    SvaraRadera

Skriv gärna en kommentar, fråga eller synpunkt.