29 januari 2012

verkligheten i vitögat

Smärtan försvinner inte. Men är bättre sedan i torsdagskväll. Har börjat anpassa mig till den vedervärdiga smärta och begränsningen som sitter på ryggen. Hatar det mest av allt, att inte få vara fri och kunna göra det som jag vill. Blev ingen brädåkning idag trots prefekt väder.  

Utan smärtan var jag fri på mitt eget vis. Dit kom han inte åt mig. Jag klarade mig trots att det växte i min kropp. Med en väntan på att något ska ske. Jag är nog mest chockad över att symtomen som lyst med sin frånvaro gjorde intrång i min kropp lite väl fort. Han tog mig på sänga! Hade inte förberett mig på smärta och framförallt inte nu. Härregud. 

Det tog mig ett par dygn att känna efter och försöka lokalisera vad det kunde vara. Fortfarande inte riktigt överbevisad att det är annat än slitage. Att möta verkligheten i vitögat gång på gång utan att inse fakta verkar jämt stôlligt men jag vet inte hur jag bär mig åt. Härregud. Vill inte.

Ja det är som det är och nu får jag anpassa mig. Måste fungera. Men det är inte litte tufft när du tror att du hela tiden ska bli lite bättre, piggare.. när verkligheten är något helt annat. En mardröm. 



 

11 kommentarer:

  1. Håller alla tummar och tår, för att du "bare" ä schleten... Kram

    SvaraRadera
  2. Kramar om dej.
    Jag är sjuk och hemma av andra orsaker än dej och att gå in och läsa din blogg varje dag ger mej styrka att kämpa på trots motgångar.
    Önskar så att jag kunde lindra det du känner nu smyga på dig bakifrån och obarmhärtigt.
    Förhoppningsvis är det att du överanstränger dej och behöver lyssna på kroppen som behöver ta det lugnare.
    Varmaste Kramen Jeanette

    SvaraRadera
  3. Jag skickar över en styrkekram till dig, man tror alltid det värsta när man får ont någonstans men oftast är det helt andra orsaker. Det har jag varit ute för många gånger.
    Kram/Maggan

    SvaraRadera
  4. <3 Styrkekramar från mej med! Kram vännen

    SvaraRadera
  5. Min finaste vän <3 Tänker så mkt på dig och önskar det fanns nåt jag kunde göra. Puss smöla!

    SvaraRadera
  6. Håller med dig Hanni och hoppas det går över.. kram

    Jeanette, det värmer som solen att du följer mig när du själv har andra bekymmer. Kramar till dig och hoppas du blir kry.

    Ja Maggan dina ord stämmer och minsta lilla onda kopplas till det värsta! kram

    Jenny du gör redan allt och lite till. Sköt om dig kram

    SvaraRadera
  7. Visa Han vem det är som bestämmer...Visa Han att du ska ta hem denna kampen! Va stark Fia och lyssna på din kropp som kanske behöver lite mer vila för att sen komma igen! Styrkekramar till dig <3<3<3 Pillan

    SvaraRadera
  8. Tänker på dej Sofia!
    Lollo i Uppsala

    SvaraRadera
  9. Kan det vara så att du börjar tänka 'neg' ang rtg:( lite bekymrad, så klart. Därutav spänningar som blir värk.
    Jag bara spekulerar, men kroppen är underlig.
    Vill hoppas o tror, att det är ngt tillfälligt.
    Konstigt att det blev så 'akut'
    Ngt otäckt brukar smyga sig på:(
    Vila dig o må så gott.
    Kram
    //Ika

    SvaraRadera
  10. Läser och blir riktigt arg över det som händer. Hoppas, hoppas förstås att du blir mycket piggare alldeles snart. Håller alla tummar som finns. /Torbjörn

    SvaraRadera
  11. Tittar in vill bara läsa, att du mår bättre.
    Tycker det är så orättvist, det som pågår. Ingen förtjänar att vara sjuk. Iaf inte en ung människa mitt i livet!
    Läkarna är duktiga, dom o du tillsammans, ska besegra 'monstren'

    SvaraRadera

Skriv gärna en kommentar, fråga eller synpunkt.