Först till jobbet och hade tid på CSK 10:30. Hur mår du.. som jag ser ut.. ja det är ju strålande, är det sant! Hur var provet? Ja det har ökat.. jaha mycket? Till 575.. ujuju dret. Jag hade förberett mig på en ökning och start av behandling. Provet har ökat konstant sedan september då jag fick min senaste cellgiftsdos. Men jag var inte förberedd.. på så mycket. Från 199 till 575 på fem veckor.. inge bra. Men det som är super är att jag inte känner av det! Alltid något.
Jag sa till min läkare att "du ska veta att jag tycker det är bisarrt att du säger till mig att jag är så sjuk".. när jag inte känner av nån smärta, besvär eller annat som begränsar mitt liv. Ja och då ska du veta att jag känner likadant säger hon, söt.
Återigen är jag ett ovanligt fall där det är svårt och de vet inte riktigt vad de ska göra. Jag berättar att jag har ett så bra liv nu med att jag kan vara i farten och jobba och känner mig som vanligt. Det är helt overkligt att ingå i en behandling nu utan symtom. Ja säger hon.
Eller är det mig det är fel på?! Tränger jag bort mina besvär.. det gjorde jag ju sist?! Nej sa hon det kan gå lång tid innan man märker nåt. Men så säger hon: du vet Sofia att det är inte många som är som du.. själva sjukdomen är individuell och det gäller alla sjukdomar och som du har mött den har medfört att du har tagit dig hit som du är idag. Ja sa jag det kanske är sant men jag försöker inte att ta ut nåt i förskott utan vill leva här och nu.. för framtiden vet ingen något om. Inte heller den friska.
Jag har ett bra liv nu och jag orkar och vill. Mår bra och umgås med nära och kära. Sedan så är jag övertygad om att tack vare mitt arbete så har det hjälpt mig att komma tillbaka till livet. Är så tacksam att min chef lät mig få börja som jag gjort. För att få leva så normalt som möjligt är superviktigt för att återanpassa sig till samhället.
Jag lever med min sjukdom idag sa jag och så länge jag är symtomfri är jag frisk. Sedan finns det saker som jag kanske inte kan göra.. men frågan är om jag hade gjort dem om jag hade varit frisk.. Ja inte vet jag men..
Vi kom överens om att avvakta med behandling ytterligare en månad för att göra en ny CT buk, lunga då det är 3 månader sedan i början av februari. Frågan är om jag ens ska utsätta min kropp för cellgifter igen. Min kropp har genomgått en hård kamp och en behandling innebär nedbrytning av hela kroppen. Är det värt det?!
Läkaren berättar om studier som gjorts. Där en grupp har behandlats med cytostatika utifrån att läkaren fått tagit del av provsvar från CA 125. I den andra gruppen har läkaren fått behandlat utifrån symtom och inte tagit del av provsvaren från CA 125. Resultatet när det gäller överlevnad var lika i båda grupperna. Alltså kan man resonera om det är värt att genomgå behandling när det inte ger någon effekt. Bättre att se till hur patienten mår, göra röntgen och därifrån vidta åtgärder.
Ja härregud när min cyto syrra skulle ta njurprov (rutin inför CT röntgen för att få kontrastvätska) innan jag reste tillbaka till jobbet fick jag gå in i ett behandlingsrum. Där ligger en kvinna och får cellgift. Detta knarrande, pulserande ljud som dropp anordningen ger ifrån sig fick mig att vilja skjuta mig. Uj vilket öde, lidande, vill verkligen inte ligga där en gång till med att få dessa infusioner som inte ens ger nån garanti för ett liv efter behandlingen.. ni som själva har fått cellgift vet hur det låter och vet vad jag menar.. ja tackade min goda fe för att jag slipper.. åtminstone för minst 5-6 veckor till i alla fall. Låt semestern fortsätta!
Återigen är jag ett ovanligt fall där det är svårt och de vet inte riktigt vad de ska göra. Jag berättar att jag har ett så bra liv nu med att jag kan vara i farten och jobba och känner mig som vanligt. Det är helt overkligt att ingå i en behandling nu utan symtom. Ja säger hon.
Eller är det mig det är fel på?! Tränger jag bort mina besvär.. det gjorde jag ju sist?! Nej sa hon det kan gå lång tid innan man märker nåt. Men så säger hon: du vet Sofia att det är inte många som är som du.. själva sjukdomen är individuell och det gäller alla sjukdomar och som du har mött den har medfört att du har tagit dig hit som du är idag. Ja sa jag det kanske är sant men jag försöker inte att ta ut nåt i förskott utan vill leva här och nu.. för framtiden vet ingen något om. Inte heller den friska.
Jag har ett bra liv nu och jag orkar och vill. Mår bra och umgås med nära och kära. Sedan så är jag övertygad om att tack vare mitt arbete så har det hjälpt mig att komma tillbaka till livet. Är så tacksam att min chef lät mig få börja som jag gjort. För att få leva så normalt som möjligt är superviktigt för att återanpassa sig till samhället.
Jag lever med min sjukdom idag sa jag och så länge jag är symtomfri är jag frisk. Sedan finns det saker som jag kanske inte kan göra.. men frågan är om jag hade gjort dem om jag hade varit frisk.. Ja inte vet jag men..
Vi kom överens om att avvakta med behandling ytterligare en månad för att göra en ny CT buk, lunga då det är 3 månader sedan i början av februari. Frågan är om jag ens ska utsätta min kropp för cellgifter igen. Min kropp har genomgått en hård kamp och en behandling innebär nedbrytning av hela kroppen. Är det värt det?!
Läkaren berättar om studier som gjorts. Där en grupp har behandlats med cytostatika utifrån att läkaren fått tagit del av provsvar från CA 125. I den andra gruppen har läkaren fått behandlat utifrån symtom och inte tagit del av provsvaren från CA 125. Resultatet när det gäller överlevnad var lika i båda grupperna. Alltså kan man resonera om det är värt att genomgå behandling när det inte ger någon effekt. Bättre att se till hur patienten mår, göra röntgen och därifrån vidta åtgärder.
Ja härregud när min cyto syrra skulle ta njurprov (rutin inför CT röntgen för att få kontrastvätska) innan jag reste tillbaka till jobbet fick jag gå in i ett behandlingsrum. Där ligger en kvinna och får cellgift. Detta knarrande, pulserande ljud som dropp anordningen ger ifrån sig fick mig att vilja skjuta mig. Uj vilket öde, lidande, vill verkligen inte ligga där en gång till med att få dessa infusioner som inte ens ger nån garanti för ett liv efter behandlingen.. ni som själva har fått cellgift vet hur det låter och vet vad jag menar.. ja tackade min goda fe för att jag slipper.. åtminstone för minst 5-6 veckor till i alla fall. Låt semestern fortsätta!
Hej, gå på hur du mår, det är det som är det viktiga, det andra är bara ett värde. Jag har förstått att CA125 inte alltid visar omfattningen. Värdet kan tex även bli högt om en liten tumör retar bukhinnan. Där säger CT betydligt mer. Har själv för närvarande betydligt högre värden än dig men mår ändå förhållandevis bra, jobbar 75 procent o har nyss varit i Dubai. Tror som du att vi tillhör de svårknäckta. Kram Annika
SvaraRaderaDu resonerar så klokt, som en liten uggla.
SvaraRaderaRtg är det tillförlitligaste, värden ändrar sig fr dag till dag, upp o ner. Mår du bra så fortsätt leva så.
Man känner när man är sjuk. Och du har ju koll med jämna mellanrum.
Säger jag nu som den sjuksköterska jag är.
All lärlek fr
//Ika
Ja vad säger man....du lever över din sjukdom...du klarar att bemästrar den, du är underbar och facinerande. Kram på dig
SvaraRaderaJa ni säger det! Jag vet inte men om ett tag kanske jag kommer känna mer av min cancer men idag finns inga större skavanker och det är jag glad åt.
SvaraRaderaKram på er alla tre.