01 december 2012

lördagskväll i pyjamas

Lördagkväll och jag myser med alla mina levande ljus runt om i min lägenhet. Jag sitter i min pyjamas och ser på tv samtidigt som jag känner en glädje i min blogg av alla de kommentarer som ni faktiskt ger mig. Ibland läser jag bara kommentarerna men idag jag verkligen läst dem och tagit dem till mig. Har inte orkat släppa in dem på slutet men nu kanske det vänder. Många av er skriver med en sån känsla till mig för att på nåt litet sätt få mig att må lite bättre. Ja det faktiskt ger mig värme och jag känner mig inte helt ensam fast så är fallet. Många frågor står jag helt ensam inför och kommer att få göra resten av tiden. Men det kommer att bli så för att jag inte har något annat val. Det är väl något som kan kännas tufft när jag hellre hade suttit här med en kärlek att få dela skratt och liv med. Istället har jag fått ta till bloggen som ett medel att dela mitt innersta eller vissa utvalda delar av det. Min räddning för nu.

Jag kan väl berätta att jag har börjat att sammanställa material till eventuellt en framtida bok eller skrift utifrån min upplevelse och mina texter här på bloggen. Än så länge har jag kommit till sommaren 2011 och ska försöka att få till en berättelse om den sommaren kanske. Jag mådde ju som bäst då om jag jämför med tiden nu. Ja hade en bra sommar 2012 med om jag jämför med nu men du vet mycket vill ha mer. Ja vi får se hur långt jag kommer men det är själva berättelsen som jag sammanställer nu och sen ska jag väl lägga till lite inlägg som inte är publicerade och även berätta lite om hur jag var som person som frisk. Har du nåt förslag så delge mig gärna. Vi får se hur det blir. Det är er förtjänst att jag ens skulle våga mig på att prova skriva nåt sådant för vem skulle ha nytta av en skrift från mig... men kan jag hjälpa en är jag nöjd.






18 kommentarer:

  1. Lova mig att du tar med massor av dina suveräna foton och även dina dikter. Du skriver ju riktigt fantastiska dikter som suger tag i en. Vad skönt att höra att du myser. Vi har också myst idag, tänt ljus och sörplat i oss lite glögg.
    Må så gott du kan!
    Kram Carina

    SvaraRadera
  2. Jag tror att många skulle ha nytta av en sådan skrift. Som tröst, information, inspiration... <3

    SvaraRadera
  3. Hej Fia! Du skulle kunna hjälpa många människor med en bok. Med så mycket styrka mod och kraft som du förmedlar skulle det bli en mycket bra bok. Dessutom skriver du bra. Alla har ju sin upplevelse av sin sjukdom men jag är helt säker på att du kan inspirera många och hjälpa en hel del. Mig har du redan inspirerat. Stor kram Mickie

    SvaraRadera
  4. Om du skriver en bok så kommer den givetvis göra skillnad,skrift är starka saker. Det hela kommer att vända för dig, du Ska bli bra Fia!

    SvaraRadera
  5. Du hjälper mig varje dag när jag läser din blogg! Det kanske är egoistiskt egentligen eftersom jag känner att du hjälper mig förstå vad min mamma gick igenom när hon hade cancer. Min mamma varken bloggade eller berättade hur hon kände - säkert eftersom vi förmodligen blev en belastning för henne då hon fick se hur oroliga vi blev när hon berättade hur hon kände. Din blogg är som terapi för mig. Jag hoppas du har överseende med detta något egoistiska motiv till att läsa din blogg! Ta hand om dig! Det vet jag att du kämpar med varje dag! Jag hoppas sååå att du kan få må bättre snart! Stor kram och tack för dina dagliga uppdateringar!

    SvaraRadera
  6. Den boken kommer bli vacker både till utformning och skrift tror jag!!! då kan du ta med bilder på dina tavlor du målar nu också =) och du har verkligen ett vackert språk när du skriver. Kram och hoppas du får en bra vecka/ Sara

    SvaraRadera
  7. Fina Sofia, va' skönt att få trava runt och sitta och mysa i pyjamas, har faktiskt nästan gjort detsamma själv, även om det blev ett par för stora jeans och munkjacka. Att bara varakänslan blir som bäst då. Bra att du påbörjat boken, som kommer att bli en lisa för de som kommer att läsa den, få se dina fantastiska foton och som sagt en och annan tavla, hihi. Skönt att krypa ned i sängen nu 13 minus just nu utanför fönstret. Kram på dig - Ulla

    SvaraRadera
  8. Att trava runt i pyjamas gjorde jag med igår,är så skönt :)
    Hoppas verkligen du får ihop till en bok. Det kan hjälpa många.
    Kram

    SvaraRadera
  9. Tack för allt du delar med dig av, kramar.

    SvaraRadera
  10. Härligt att boken är på G! Önskar dig många bra dagar! Kram Cia

    SvaraRadera
  11. Godmorgon måndag. Som andra före mig har skrivit så gläds jag åt att du nu tagit tag i boken. Mitt råd är att du tar fram både din krafts dagar och när det gått sämre för det är ju precis det som är livet och framför allt visar det på din enorma vilja och styrka! Och just det kan hjälpa andra. Det behöver du verkligen inte tvivla på. Du hjälper andra väldigt mycket. Jag önskar såååå att vi med våra kommentarer ändå kan hjälpa dig tillbaka även om det är det lilla. Men att dina läsare ägnar sin tid åt att läsa dina rader och ev kommentera o söka tröst visar att du har betydelse! Det är många som skrivit att de tänker på dig varje dag. Här har du en till. Måndagskramar/ irre

    SvaraRadera
  12. Dn dunderbra idé, Fia! Det är som du säger, hjälper du så bara en människa i dess liv och vedermödor, så är allt vunnet...men du kommer hjälpa många fler, det är jag övertygad om. Stor kram och jag önskar dig en härlig dag! Tonja

    SvaraRadera
  13. En bok låter bra, du har mycket att berätta och det kan ge inspiration åt andra. Hoppas du får en bra vecka! / GM

    SvaraRadera
  14. Åh va bra att du börjat på boken å jag håller med alla ovan, dina foton är så vackra, ditt bildlika sätt att berätta å dina dikter. Bra att du även tar med hur du var som person innan sjukdomen. Vore bra tycker jag att du tar upp hur du bemöts av vården å bloggarna under sjukdomen, vad var positivt å vad var negativt/jobbigt, det kan vi alla lära oss av! Kram från Caroline, sjuksköterska på onkologen Uppsala län

    SvaraRadera
  15. Hej Fia! suttit o läst din blogg nu i timmar.. är så rörd o berörd av din historia, du är en otrolig tjej som orkar dela med dej av din livssituation. Ha en go kväll.. Massa Varma Kramar Sus

    SvaraRadera
  16. Har följt din blogg en längre tid men aldrig kommenterat tidigare. Kan börja med att säga att du verkligen har berört mig i det du skriver. Måste säga att du verkar vara en otroligt positiv och kämparvillig tjej som trots ett dagligt helvete låter livet leva på ett rätt så bra sätt. Jag tror att din styrka kan ge styrka åt andra, och är säker på att så även är fallet. Jag beundrar ditt sätt att hantera allt på och din blogg får en att båda le och gråta. Fantastiskt att du delar med dig av din historia. Tycker att idén med en framtida bok låter spännande och givande. Har precis läst en bok av norska tjejen Regine som fick sin blogg publicerad som bok efter sin död, och det var verkligen gripande och ger en perspektiv på livet. Håller även med tidigare läsare om att det är bra att du även delar med dig av tankar kring vården. Tänker på dig! Varma kramar Linda, sjuksköterska i Linköping

    SvaraRadera
  17. Jag är naturligtvis glad över att du har börjat med boken. Jag har ju tjatat lite..... Jag tycker du ska ta med allt du kan komma på, sjukvårdens bemötande, informationsflöde, kände du dig trygg med den info du fick, fanns det alltid ngn du kunde fråga, om det var ngt, vad saknade du ? Hur kan vi medmänniskor bli bättre stöd? Är vi för försiktiga ( läs rädda )? Ska jag som medmänniska lägga mig i, fråga, stå på? Är det till hjälp eller endast jobbigt ?
    Denna sjukdom C kan många gånger behandlas som sorgen.Vi stand byers bara glor och pratar väder och vind i s f att vara här och nu och stöd. Jag skulle hemskt gärna vilja bli en bättre C medmänniska.Där kan du hjälpa mig.
    Det är vad jag kommer på idag.
    Som alltid sänder jag dig varma, må så bra du kan kramar, du vackra, fantastiska kvinna Fia/ ann

    SvaraRadera

Skriv gärna en kommentar, fråga eller synpunkt.