17 december 2012

Alla lever på


Att inte ha någon som står nära i ett tillstånd när man inte kan bestämma över sitt öde känns inte riktigt bra. Att inte kunna dela det innersta med någon på grund av rädslor. Alla lever på i sina liv, tar sig en stund men sedan återvänder till det normala. Hur ska känslor sorteras som vanligtvis delas med andra. Livet är inte till för att levas så undrande och framför allt inte i ett sånt långdraget avslut. Det blev verkligen inte som jag hade trott. Men jag känner mig bättre än på hela hösten så jag får vara nöjd och önska att det får hålla i sig över helgerna.

Håller på med att sammanställa mina texter och vilken tid det tar. Hade trott det skulle gå fortare men det är en hel del text att gå igenom. Sen behöver det läsas och ändras igen när det är klart. Men jag har inte så bråttom utan ska försöka ha vintern på mig. Det är bra att ha en syssla och inte stressa. Boken är ju en del av mig så länge jag kommer att leva. Har över ett år kvar att gå igenom. Men hösten 2011 var riktigt bra så den kanske jag kan sålla lite. Ja vi får se hur det blir.

Dagen idag har varit mysig med den bäste. Vi var ute en tur och fick hälsa på lite bekanta. Vi fick varsin Bingolott till uppesittarkvällen så nu finns chans till vinst. Minns inte när jag spelade sist så det ska bli kul.

I morgon blir det lymfmassage igen och besök på cyten. Fick hjälp av Ingmarie idag att byta nålen som inte ville fungera. Förstår inte att en del inte fungerar alls medans andra går i nästan en vecka. Det är den på benet som jag får läkemedel i som jag menar. Inte den till droppet. Idag har vi bestämt oss för att om allt vill sig bra så ska vi gå ut på juldagen. Jag funderar över om jag ska koppla med mig droppet eller om jag ska koppla det senare när jag kommer hem. Ja vi får se. Men det vore allt kul att ta sig ut och se lite folk. Tar jag med mig droppet kan jag stanna hur länge som jag vill och inte vara så beroende eller stressad. Ja vi får se, kul ska det bli i alla fall!











6 kommentarer:

  1. Hej Sofia! Förstår att det är tufft ibland att inte kunna dela sina innersta tankar. Men ibland kan de närmaste inte förstå vad man går igenom. Vissa saker går bara att dela med andra som går (gått) igenom liknande. Kanske kan du hitta några sådana personer. Ser fram emot att läsa din bok. Stor kram

    SvaraRadera
  2. Du är så fantastiskt positiv trots alla dina motgångar. Jag förstår att du förstås inte alltid kan vara det i alla lägen men det är din grundinställning. Och det räcker långt! Jag är såå glad för att du tagit tag i boken! Kramar/irre

    SvaraRadera
  3. Att det är tufft att inte dela - men min erfarenhet var att familjen (Make, mamma - pappa, syskon och tonåringarna)inte riktigt kunde ta till sig det jag sa, utan ville snabbt prata om något annat. De som fick mig igenom mina cancerbehandlingar(äggstock+ bröst) var mina väninnor, som tröstade och alltid fanns tillhands.Familjen hjälpte rent praktiskt men inte på känsloplanet det var för skrämmande. Skrev denna dikt då
    Insikt


    Vad ska jag känna – stympad?
    Nej ingen ser ju på mig att underredet är borta.
    Lättad – ja, definitivt både fysiskt och psykiskt,
    opererad – i allra högsta grad, men
    jag tackar min relativt höga smärttröskel i alla fall.
    Oviss – men inte orolig
    Orolig – men ändå viss om att bekämpa
    kämpa – leva – handla mer 100%-igt
    för mig själv än jag gjort tidigare.
    Men vet ändå att om det oundvikliga är ett faktum
    måste jag vara stark för många
    Tack och lov för all hjälp och stöd jag får
    av mina vänninor och medsystrar
    deras analytiska lyssnarförmåga är min guldgruva.



    Ulla 870907

    SvaraRadera
  4. Jag tror också att det i bland kan vara svårt för närstående att ta till sig och förstå vad som händer. Däremot tror jag att om du har någon klok person i din närhet, eller någon som gått igenom liknande och som kan fungera som bollplank vore värdefullt!
    Äntligen, din bok kommer att betyda mycket för andra människor! Det är min absoluta uppfattning! Din klokhet, charm och smarthet slår det mesta!Kör på! Stor kram G-BS

    SvaraRadera
  5. Ja det är nog så att de som står oss närmast, skyggar i det längsta för att ta till sig det som är för att det gör för ont. Kan bli övermäktigt att behöva vara stark för dem också när ens inre darrar tillräckligt ändå. Tackålov för väninnors analytiska lyssnarförmåga som Ulla skriver om här ovan! Så himla glad att du fortsätter jobba med din bok Fia!! Tänker så på dig varje dag även om det kan gå några dagar innan jag får till det vid datorn just nu. Kramkramkram Eila

    SvaraRadera
  6. Härligt att gå ut och ha lite kul! Underbart att du jobbar på med din bok! Kramar till dig! Cia

    SvaraRadera

Skriv gärna en kommentar, fråga eller synpunkt.