02 september 2012

trotsat tillräckligt

Känner ödmjukhet, klarade söndagen HELT utan krämpor. Overkligt, är det verkligen sant. Den senaste veckan har satt STORA ärr i en mycket trasig kropp. De djupaste sedan starten av sjukdomskarriären. Är rädd att jag inte ska resa mig obemärkt som jag brukar. Så har jag aldrig känt innan. Har jag trotsat tillräckligt, är det nu som det är nog, måste jag visa respekt. Är RÄDD att det inte ska gå över när det väl har startat. 

Vågar inte tro att det är över än, ser inget slut på den smärta som det orsakar mig och jag kan inte beskriva i ord hur jag känner. Att få sitt liv taget i besittning är tungt, sen att det fortsätter att förnedra mig längs vägen blir på sikt olidligt. 

En av mina största farhågor har hela tiden varit att INTE kunna vara smärtfri genom resan. Jag vet att så kommer det att bli, mer eller mindre resten av mitt liv. Tortyr i en liten kropp som inget hellre önskar än att få LEVA utan ont. Det som andra tar så för givet. Deras skatt och rikedom finns inom den egna kroppen. Be nice. 

Det tar så elakt på de små krafterna som jag har.. smärtan sliter mig sönder och samman. Men PRECIS nu sitter jag så stilla... små andetag.. myser kring mig själv. Njuter av det omkring mig och känner mig RIK. 

Nu börjar funderingarna..  över saker som jag vill göra, lägga min tid på. Vad vill jag göra?! Vill inte planera för långt fram i tiden. Vill egentligen bara må bra och orka med lite guldkant. 







Dagens golf gick inte som jag hade hoppats på. Men jag är såååå glad att jag GICK hela vägen och faktiskt blev jag inte helt slut. Idag mår jag mycket bättre och det känns som om det finns en chans till ett lagom normalt liv trots allt. Men ingen är gladare än jag idag och vet du på tisdag ska jag INTE till cyten... bara det är ju värt att FIRA. 

Nu känns det som om att i morgon är en bra dag att börja min träning på. Ska sätta klockan på tidigt och bege mig ut i skog och mark. Att orka en liten liten jogg skulle göra mig lite tuffare. Kram på er.  

20 kommentarer:

  1. Goa, goa, Sofia!!!

    SvaraRadera
  2. Härligt att läsa slutet på ditt inlägg idag! Var inte rädd, gå inte rädslans väg! Du är för klok och stark för att välja den vägen. Bara njut av det du har nu. Vad som händer sedan vet ingen - frisk som sjuk, ung eller gammal. Planera framåt om saker du vill göra som gör dig glad. Det är ett sätt att nå sina mål. Och sådant är du ju så bra på. Sedan kanske det inte blir exakt så som du tänkt. Men det kan bli bra och intressant ändå!/ storkram från irre

    SvaraRadera
  3. Massor av kramar till dig!
    /MM

    SvaraRadera
  4. Många styrke kramar till dej från Berit

    SvaraRadera
  5. Många kramar till dig Fia som är så tapper!! Luften och lukten från skog och mark gör dig säkert ännu starkare:) Kramar Maria Svensson

    SvaraRadera
  6. Du kan och du orkar lite till så länge du är lyhörd för kroppens signaler och inte trotsar den. Spökena i huvudet kan man gärna trotsa många gånger, å det är du Fia suveränt bra på. Fortsätt med det!! Klart det känns kämpigt när inte kroppen fungerar som du önskar, när kroppen har tagits över av sjukdom och smärta men du kan ta dig runt och över detta. du hittar ett sätt, du fixar detta! Jag kommer aldrig (hoppas jag) verkligt kunna sätta mig in i dessa känslor men en stooor styrkekram kan jag skicka! CR

    SvaraRadera
  7. Njut din dag i skog och mark i morgon Fia!
    Styrkekram från Vera

    SvaraRadera
  8. Jag höll andan när jag läste första delen av ditt inlägg men det släppte när jag läste fortsättningen! Ditt val och lust till springtur glädjer mig! Och att sätta upp små vardagsmål gör att fightern i dig har övertaget! Bra jobbat, du fina Fia! Kram G-B

    SvaraRadera
  9. Återigen blir jag uppmärksam på hur mycket jag tar för givet i mitt liv - alltifrån att kroppen min ska fungera, att jag har rinnande vatten i kranen och ett välfyllt kylskåp till en bil som startar när jag vrider om nyckeln. TACK för allt du ger mig genom det du delar, det betyder oerhört mycket för mig. Önskar dig en riktigt härlig dag till skogs imorgon! Kärlek och kramar till dig.
    /Caroline

    SvaraRadera
  10. Du är enorm som delar om din smärta och rädslor kring resan du gör just nu.
    Kan inte riktigt förstå smärtan men kanske tänka mig den till en aning.
    Hoppas du får en härlig morgon joggning imorgon om du ska ut på det:):)
    Massa kramar// Harry

    SvaraRadera
  11. Tack för så viktiga påminnelser. För att du delar! För att du fick en så bra dag i allt. För ditt otroliga fokus! För att du för var dag som går kommer närmare vad som ska vara ett Levande liv i kraft och glädje! I en kropp som läker! Jag hejjar så otroligt mkt på dig! Du är fantastisk!! Önskar dig en fantastisk skogstur! Stor styrkekram Z

    SvaraRadera
  12. Du sätter alltid fingret mitt i prick Fia, så även med detta. Här och nu är precis vad det handlar om, med en glädjefylld glimt av drömmar och nya mål. Alltid otroligt positiv och med ögon känsliga för de små guldkornen i vardagen. Så härligt att läsa att du inte skjuter upp livet för att det först måste inträffa si och sedan även så innan du kan börja njuta. Du gör varje dag till någonting speciellt, även om den börjar på annan fot. Vad härligt med en tur i skogen och kanske försiktig joggning om kroppen säger ja tack. Har ju läst hur du lyssnat på kroppen med respekt denna vecka, så självklart tackar den tillbaka och skickar ut må-bra till dig. Jag sällar mig till alla här ovan och tjoar på dig Fia, du underbara Fia! Ha en fantastisk stund i skogen och en toppen bra måndag. Kramkramkram Eila

    SvaraRadera
  13. TACK för att du påminner om att inte ta kroppen eller livet för givet!!TACK för all kärlek och livsmod du sprider och delar med dig av!Du är makalös fantastisk!Önskar dig en underbar måndag och att den dagen blir precis som du i hjärta och själ vill ha den!
    Massa med kramar,S

    SvaraRadera
  14. Fia, du fantastiska kvinna! Det du skriver och beskriver är ju precis som vi alla bör leva...att känna in vad det är vi vill lägga vår tid på, vad som är viktigt för just oss.
    Att inte ta kroppen eller livet för givet utan med stor ödmjukhet tacka för varje stund och dag.
    Jag önskar dig en härlig dag i skog och natur och att du får fylla dig med energi och glädje därifrån.
    Kramar och kärlek
    Christel

    SvaraRadera
  15. Det är så bra att du lyssnar på din kropp och inte tar den för givet, och kör över den! Det borde fler göra! Tack för att du ger mig så många tankeställare genom din ärlighet och härlighet! Tack finaste Fia! Kram // Cia

    SvaraRadera
  16. Du är enastående, men lyssna nu ordentligt på din kropp o drick dina vitaminer.
    Skönt att hösten är här, det blir inte lika många måsten som man borde hinna med.
    Lugnare aktiviteter som inte kräver ork på samma sätt.
    Allt gott till dig, skönt att du är fri i morgon.

    SvaraRadera
  17. Fia...jag vill tipsa dig om en bok, Anticancer av Servan-Schreiber. Han har själv haft cancer och i boken finns många ex på hur man själv kan påverka sin sjukdom. Vilken mat som är viktig vid cancer och hur själ/kropp hänger ihop. Att lära sig utöva yoga, meditation, Qigong ex för avslappning som befrämjar hälsan. Det var lite fakta, men kanske ett tips. Allt ska givetvis göras i kombination med de behandlingar läkaren föreskriver.Hoppas du fick din tur i den underbara skogen, lukt av svamp och nyttiga blåbär nu att plocka med en näve av och mixa kanske. Lycka till i fortsättningen, tag väl vara på dig
    Kram Maggan

    SvaraRadera
  18. Jag är så glad att höra att du mår bra och har fått vara smärtfri. Som vanligt får du mig att tänka efter och tacka min egen kropp en extra gång för att den håller sig frisk.
    Stor kram

    SvaraRadera
  19. Fina Fia,
    Det är så roligt att du börjar må bättre! Kanske det är så att känslorna kommer i fatt nu, när du vet att behandlingen är klar? Känns dystert och sorgligt kan jag tänka mig, men låt känslorna få komma ut så de inte sitter som en propp i ditt inre. Skriv och prata om dina rädslor, rasa, gråt.
    Så tror jag att det lättar sen.
    Det kanske är kalibrering av själen och kroppen som pågår, helt enkelt! :)
    Natur är läkande. Krama ett träd, prata med en buske..... Låter kanske helknasigt men jag tror du förstår hur jag menar. Tänk dig att all härlig luft och atmosfär du får i dig med varje antetag, läker dig inifrån och ut!

    Varma tankar och kramar, Aina

    SvaraRadera
  20. Härliga Fia,
    Så klok du är som lyssnar på din kropp - den är också klok och pratar till oss hela tiden.
    Hoppas att du får en skön stund i skogen imorgon.
    Stor varm kram L

    SvaraRadera

Skriv gärna en kommentar, fråga eller synpunkt.