kärlek och soppa

Sov längre än vanligt tack vare att dagen var helt obokad. Ibland behöver jag vila mig. Jag vet att jag måste och bara det är ett straff i sig. Min oroliga kropp har så mycket som den vill göra och att vara hemma sjukskriven... nja det är inget vidare. Hade hellre varit frisk och fått fortsätta min resa genom livet som den som jag var innan jag blev drabbad. 

Kommer aldrig någonsin att vara tacksam för de erfarenheter som jag tvingats genomlida. Även om de ger mig insikter om det dyrbara livet... som många inte alls tar vara på eller är rädda om. Kan man vara nog rädd om sitt liv?! Att fylla sin skattkista med det bästa krävs handling och fantasi.

Det är ett privilegium att orka gå upp på morgonen och ta sig iväg till jobbet. Att vilja är en kraft som är starkare än mycket och att ta sig tillbaka är ett mål. Jag kommer att komma dit. Även om det bara är för en liten tid. Men ack så viktig för att få känna mig normal, som andra. Det är min påfyllning för att fortsätta kampen om mitt eget liv.  


Mor kom hit med blommor som gjorde mig glad. Skulle ha grejat här hemma men eftersom solen sken fick jag omplanera. Fick en väldans lust att gossa med den söta lilla Klara så vi reste dit. Fick med mig en massa kärlek och soppa hem. Mamman gjorde den av hemodlad potatis och purjolök som sedan mixades. Uj vad den smakade bra..  nyttig var den med.. hmm.

Idag har varit jag varit frisk hela dagen. Så underbart och jag kände det i hela mig. Allt har fungerat och det gjorde mig så nöjd. En glad dag, att fylla livet med en massa glada möten ger större glädje. Ska träffa den söta snart igen.. hon är som en liten apunge i min famn och tänk att hon somnade. Hon passar perfekt just nu. Hon borde inte få bli äldre eller tyngre. Hon är jämt lagom för min kropp att krama om, det lilla hjärtat.


                                  
                                Jag och Klara

Algot var gosig han med.