02 maj 2012

Behandling nr 10 (elr 20 totalt)

Reste till onkologen idag för att inta veckans medikamenter som var både cellgift och Avastin. Förkyld som bara dem men jag tryckte i mig Panodil och då återvände livet lite grann. Vill inte gärna hoppa över en behandling nu utan vill bli klar någon gång. Snart har jag kommit halvvägs.. för denna gång. Yes.

Jag ville veta mina provsvar och som väntat hade markörvärdet CA 125 minskat. Från 1230 i februari till 872 idag. Det är fortfarande mycket högt då det ska ligga under 35 som frisk men jag är supernöjd att det har gått ner. Alltså fungerar behandlingen något i alla fall. Mitt blodvärde verkar vara stabilt på 131.

Idag när jag låg på en säng och väntade på att få planerad kur kände jag mig helt vanlig. Inte ett endaste dugg speciell. Jag menar som en person med ett unikt liv... jag kände mig bara som en i cancerstatistiken. Härregud så sorgligt. Jag som på allvar trodde att livet hade mer att erbjuda och att jag var på mycket god väg! Att lyckas att få göra den karriär som jag drömt om och att få leva det bekymmersfria liv som jag levde ska jag nu istället dela min tid med sjukvården. Snopet väl.

Idag finns mitt liv vid en hållplats och i händerna på sjukvården. Jag är bara en i mängden. En av dem som enligt statistiken fick cancer. Jag blev den "tredje person". De säger ju det att var tredje person kommer någon gång under sin livstid att drabbas mer eller mindre. Jag blev inte bara den tredje utan också den som drabbades lite mer. En av dem med den där hopplösa situationen, du kommer aldrig att bli frisk. Men jag vill inte lyssna på det örat utan det måste gå. Vad de än säger så är det min kropp och mitt liv och nu har jag fått ändra kurs. Är det galenskap att tro man ska bli frisk. Ja kanske men eftersom jag inte har så mycket annat för mig känns det som den bästa tanken fortfarande och jag vill ju bli frisk.  

Jag är lite tärd idag i kroppen efter gårdagens aktivitet. Men eftersom jag är förkyld så vågar jag mig inte till någon som helst träning. Solen skiner ute och jag befinner mig inomhus, lat och LAT. Ja men jag gillert.


Vid Våtsjön 

4 kommentarer:

  1. Ja, dette må gå bra, Sofia. Det finnes kvinner som har blitt friske av eggstokkcancer, selv om legene har sagt noe annet. I blant skjer det uforutsette ting som leger ikke kan forklare. Min sambo kunne heller ikke bli frisk, men nå har det skjedd en fantastisk og stabil drop i CA 125. Hang in there!!!

    SvaraRadera
  2. Någon har sagt: Varje förverkligande börjar med en tanke.
    Så sluta aldrig drömma om att du är frisk och kry!
    Många tankar och kramar,
    Aina

    SvaraRadera
  3. Hej Sofia!
    Har varit inne och läst din blogg då och då.. Kommenterat 1 gång. Tycker du är så bra på att skriva och beskriva ditt liv. Tack för det! Själv är jag bara i början på min resa. Väntar på operation för min äggstocks cancer. Vet inte ännu hur illa det är,förrän dom öppnar mej. Men försöker tänka positiv. Hopas allt går bra för dej!
    Kram anki

    SvaraRadera
  4. Kör på! Min sambo gjorde det i 10 år. Hon var ju betydligt äldre än dej men ni verkar lika "stöniga" det hjälper långt. Kram Hilding

    SvaraRadera

Skriv gärna en kommentar, fråga eller synpunkt.