Tittar upp i det blå

Hemma efter ett dygn borta. Det är som balsam för mig att få träffas och umgås. Tyvärr känner jag mig sämre än hur jag var för en månad sedan. Är rädd för att det inte ska vända.

Har svårt att få för mig saker. Mår inte riktigt hundra och då träder latmasken fram. Känner efter hela tiden. Måste ha någon som drar upp mig.

Börjar bli sliten på att inte få må bra. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är mer än illamående till och från, kräkningar och känning i magen och ryggen. Men jag är inte sängliggande men kan inte vara som innan. Hoppas att det vänder.

Har planerat Sthlms tur i samband med bröstcancergalan på onsdag men som läget är just nu går det inte. Har fått biljetter och har sett fram emot den. Vi har bokat sminkning inför galan så det vore så kul att orka gå dit.

Behöver även få de mobila droppgrejerna innan jag kan åka. Verkar inte tåla näringsdryckerna, de med mest näring i, de kommer upp.

Idag klarade jag Lite äggröra till frukost! Den var god och nästan ett halvt knäckebröd. Får prova mer i morgon.

Vädret var vackert idag med så innan jag åkte hem tog vi en promenad längs vattnet. 5,6 km blev det och därefter var jag helt slut. Men jag vill bli bättre och tittar upp i det blå. Ser fram emot morgondagen och förväntar mig att den blir bra.