19 november 2012

tills döden klär oss i vitt

En grå dag där verkligheten smyger sig på mig som den snara jag haft kring min hals de senaste två åren. In i det längsta har jag förnekat att jag närmar mig ett slut. Ser på tv de som överlevt cancer och fått en annan innebörd i sina liv. De säger tacksamhet och ödmjukhet vilket är det mest galna som jag hör i sammanhanget. Dessa ord kan komma om livet får en andra chans men vi andra som inte kommer att överleva då?!.. hur ska vi  känna tacksamhet och ödmjukhet inför denna hemska sjukdom som äter upp oss inifrån. Tacksamhet inför det helvetes lidande innan döden klär oss i vitt. Jag kan inte känna det tyvärr. Jag har alldeles för mycket kvar att göra här.

Idag har varit en jobbig dag. Jag har inget att glädjas över och jag har inget att se fram emot. Likt en gammal jag vet inte vad infinner jag mig i hemmet och låses fast i en slag med dropp 12 timmar för sedan ytterligare 3 timmar. Hungrig pga detta förbannande kortisonet som jag inte kan leva utan och som jag väntar ska göra mitt ansikte svullet. Hungrig utan att kunna äta eller dricka. Det finns ingen mening med att leva om du inte kan äta. Vill inte gå ner på fiket på stan för att se när andra äter goda sallader, mackor och annat fika. Livet blir så naket, banalt. Jag förstår att jag lever på övertid och det gör mig galen. Jag vill inte dö.. jag vill äta.

Tristessen kryper längs min ryggrad och jag vet inte hur jag ska göra. Får inte för mig något och har andan i halsen så fort jag anstränger mig. Funderar över om jag kan bli starkare så jag kan börja jobba igen. Här hemma blir jag galen. Måste få något viktigt att greja med.. detta går inte. Hjälp mig.

Idag fick jag i alla fall omlagt mitt operationssår och det såg bra ut vilket gjorde mig glad.. nåt som gick bra! Sen fick jag en ny frisyr och det blev riktigt bra. Fick en klipptid och det är ett himla jobb att få ordning på håret när allt växer lika långt på samma gång. Blir bättre efter några klippningar. Sen åkte jag till den godhjärtade för lite sällskap och sen hem till mor. Ja så gick denna dagen också. I morgon måste jag ut på promenad för att få upp flåset eller nåt. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Ibland är det bättre att va mer sjuk så man inte orkar göra nåt.. nu är jag bara less och besviken på att mitt liv inte blev som jag hade önskat.


kvällens låt med Darin 
Astrologen av kung Uggla



Ny frilla. 






29 kommentarer:

  1. Dina ord möter mina och jag vill väga dem alla på en guldvåg. Såg Sommarpratarna och tänkte på dig! Ibland önskar jag verkligen att de bördor vi bär och den smärta vi känner gick att fördelas något, bara för att det ibland blir så orättvist, att det blir så obeskrivligt tungt ibland. Jag är tacksam för dina ord och att du vågar se det som är och jag bär dig i mina tankar och i mitt hjärta. Kram Carin

    SvaraRadera
  2. Kram vilken tragisk läsning fina unga DU..
    Uggla är kung som du skriver fin låt/text.

    SvaraRadera
  3. Kära du! vad starkt du skriver och så sant. Vill bara hjälpa till och vända på allt. Det är ju helt galet.
    Tänker på dig i massor, fast det hjälper ju inte....
    Kramar från
    Katarina

    SvaraRadera
  4. Hej Fia!
    Det är svårt föreställa sig hur det skulle vara i en sits som din. Du är så stark i all din skörhet. Jag ber för dig. Kram Mickie

    SvaraRadera
  5. Fia, käraste Fia, när människan tvingas till stillhet, kommer tankarna med oförändrad kraft. Den stora frågan är väl, vad gör vi med dem? Bygger berg av ilska eller bäddar bo för en underbar bok om tankar som berör? Allt det du delat med oss på din blogg och dina dikter, gör någonting av det så att andra kan få lära sig och hitta kraft. Så så många människor som följer dig just för att du inte hymlar om det onda, det skräckfyllda. Tänk om det går att känna tacksamhet över att tiden har saktat in och räcker längre än den gör i vanliga fall, tacksamhet över att man givits extra tid att ordna saker och ta farväl medan man fortfarande har orden kvar. En ödmjukhet över det man ändå varit med om i sitt liv, även om man önskar att man gjort mer, upplevt mer och fått älska mer.
    Så skönt att operationssåret läker som det ska. Din frisyr är verkligen så fin Fia! Hoppas du får sova gott i natt och vaknar till en bra tisdag. Kramkram Eila

    SvaraRadera
  6. Fi i nya frisyren Fia ! Kramar till dig, tänker på dig !

    SvaraRadera
  7. Fi i nya frisyren Fia ! Kramar till dig, tänker på dig !

    SvaraRadera
  8. Skickar dig Kärlek o Kraft<3

    SvaraRadera
  9. Stark och fin är du!

    SvaraRadera
  10. Finaste Fia! Det är svårt att finna ord. Tycker att Eila skriver så fint här ovan och håller med. Sätt samman alla dina tänkvärda texter till en bok. Låt sedan en del av vinsten gå till cancerforskning. En bok kan du skriva även när droppslangarna känns som bojor.

    Tacksamhet över cancer... Nej, det köper jag inte heller. Har alltid tittat med förundran på dem som säger sig vara tacksamma eller inte önska en cancerresa ogjord. Skulle göra varenda en av mina ogjorda om jag kunde. Kanske är det tacksamher över det friska de menar, och över glädjeämnen och bra stunder. Men tacksamhet över sjukdom... Aldrig i livet!

    Kramar till dig!
    Malin i Örebro

    SvaraRadera
  11. Det är väl inte konstigt att du är ledsen, och less på alltihop? Du skulle ju börja jobba i september och såg fram så mycket emot det. Och så blev det så här i stället. Hur i h-v-e skulle du kunna känna tacksamhet och ödmjukhet? Nej, det är för de andra, överlevarna. Hoppas - nej, ser fram emot - att du sällar dig till den skaran en vacker dag. Att även du ödmjukt och tacksamt får böja på nacken och tacka för att du fått livet åter. Kära Fia, tänker mycket på dig.
    Kram Carina

    SvaraRadera
  12. Åh blir så ledsen över att du ska ha det såhär...orättvist och grymt hur sjukdomen kan göra illa så. Vill ju hjälpa dig Fia <3

    Kram June

    SvaraRadera
  13. Tänker såååå mycket på dig och önskar jag kunde göra något. Jävla cancer!!
    Min tre-åring sa helt plötsligt när vi satt på Mac Donalds idag; jag älskar mormor! Jag log o det värmde när han sa det. Jag svarade "hon älskar dig med-jättemycket" men,säger sonen,"var är hon någonstans?" jag svarar "hon är i himlen".Sonen tittar på mig och säger "där är det fint!".

    SvaraRadera
  14. Tänker på dig Fia,var fortsatt stark,det vänder,det måste göra det.

    SvaraRadera
  15. Tänker på Dej och förstår att det är jobbigt. Tänk att inte få äta och dricka...Det gör så ont i mitt hjärta att inte kunna hjälpa Dej. Sitter med samma sjukdom som du men jag kan få i mej mat och dryck. Tänker febrilt på vad man kan göra när man måste vara inomhus. Har du provat och måla eller teckna? Vad tror du om det? Många stora kramar från Stina

    SvaraRadera
  16. Jag försöker förstå hur du har det. Men jag kan inte. Inte fullt ut. Jag är ju frisk (än så länge, men vem vet - livet kan förändras precis när som helst, och för precis vem som helst).

    Men... jag känner med dig, tänker ofta på dig och tycker att livet är så jävla elakt och orättvist.

    Många varma kramar...

    SvaraRadera
  17. Hej! Läser din blogg varje kväll och hoppas varje gång att du mår bättre. Blir så ödmjuk inför ditt liv och din verklighet, men kan väl aldrig helt förstå.
    Kämpa på och vi är många som följer dig och tänker på dig.
    Kram carro

    SvaraRadera
  18. Kan i min vildaste fantasi inte komma i närheten av dina tankar och upplevelser, men skickar massor med styrka å kramar och tankar till dig!! /OlaA

    SvaraRadera
  19. Hej Fia,
    stackars dig.Livet är så jävla orättvist.Försök orka, kramar i massor.Antar att du läser Kristian Gidlunds blogg,i kroppen min.Hoppas trots dyster diagnos att ni båda fixar detta.

    SvaraRadera
  20. Det är inte klokt att uttrycka tacksamhet o ödmjukhet för ngt som är så vidrigt som denna sjukdom.
    Den som överlever kan på sin höjd, endast känna ngn typ av erfarenhet av det son varit.
    Tycker du är så duktig, som klarar dig själv med allt vad det innebär.
    Att känna dig less är nog milt tilltaget, att acceptera är oxå stort:(.
    Måtte det komma ett botemedel snart.
    All min medkänsla o hopp om att du blir bättre.
    Önskar dig allt gott o kram hela dan!

    SvaraRadera
  21. Hej Fina Fia!! Du modiga flicka. Läser din blogg varje dag. Förstår at du blir less inland. Det går ju inte att vara positiv jämt. Jag tycker att du är beundransvärd. Hoppas att du mår lite bättre så u i alla fall får äta o dricka lite.

    SvaraRadera
  22. Önskar att du skulle må bättre, önskar att cancern aldrig
    hamnat i din kropp, önskar att du fick leva som alla andra.
    Åhhh alla dessa önskningar.....
    Eila och Malins ord grep mig.
    Att skriva en bok, dela med dig, så som du varje dag delat med dig till oss.Jag undrar ibland om du förstår vilken oerhörd betydelse dina delningar medför för oss som läser. Dina ord gör avtryck i själen.Dina ord får oss att förstå det obegripliga. Dina ord lämnar oss inte.
    En bok skulle därför betyda så mycket, för många.
    Skickar dig idag återigen en önskan om mindre trötthet, smärta och uppgivenhet. På det skickar jag all min kärlek och en massa styrkekramar/ann

    SvaraRadera
  23. Skickar dig massor av varma tankar och styrkekramar!!Hoppas hoppas att du idag får en liten tur ut i friska luften.
    Du är vackar!
    Stor kram Silje

    SvaraRadera
  24. Har själv inte cancer, men en sjukdom som kan beröva mig livet när som helst...men kan oxå med mediciners hjälp klara mig ett tag till. Erkänner att sjukdomen fick mig att stanna upp o reflektera, att inse hur kort ett liv kan vara, att man ska ta vara på varje dag som en gåva och förvalta det liv man har fått på bästa sätt....men tacksam??! Näää, aldrig i livet...man kan ta till sig en insikt utan att känna tacksamhet mot det som orsakade den.
    Läser dina rader med sorg....önskar sååå att du kunde få må bra igen och känna glädje. Kanske du kan få dagar då det trots allt känns meningsfullt att finnas till.
    Kramar S

    SvaraRadera
  25. Kära Sofia. Jag sänder dig de ljusaste av tankar. Jag hoppas också att du imorgon finner att det änå är värt att leva. Och som många påpekat sedan i somras: gör ordning din bok. Du har en massa bilder och texten är bara att lägga in! Kramar/ irre

    SvaraRadera
  26. Har sagt det förr och säger det igen, kommer ropa det tills jag blir blå: Gör bloggen till en bok!!!
    du berör, inspirerar, stärker får oss att reflektera samtidigt som du är så ärlig och tydlig i dina beskrivningar och känslor.
    Det där med tacksamhet är märkligt,hur svårt vi har för att se de små sakerna i vårt liv som vi kan vara tacksamma för även när vi är sjuka. Jag har inte cancer själv så jag kan inte säga hur jag skulle reagera men det jag ser runt mig är att allvarliga sjukdomar eller olyckor får de drabbade och dess vänkrets att stanna upp, att ta vara på nuet lite mer och det är verkligen något att vara tacksam för. Jag hoppas Fia att du återigen får dagar där du kan känna en tacksamhet för att du har ett hjärta som fortsätter att pumpa så du åter får uppleva glädjestunder.
    Fråga någon av tidningarna som intervjuat dig - någon måste ha tips på ett bokförlag som är intresserad av din bok. Jag hoppas hoppa hoppas att du hittar kraft att sätta ihop den - texterna har du redan!!/CR

    SvaraRadera
  27. Fina Fia , skickar dig värme ljus styrka och kärlek och hoppas att vaknar till en ny bra dag. Stor varm kram L

    SvaraRadera
  28. Hoppas att det vänt och att du nu mår bättre och att livet är lite ljusare! Jag tänker på dig och skickar dig massor av styrka och kärlek! Kram Cia

    SvaraRadera

Skriv gärna en kommentar, fråga eller synpunkt.