29 november 2012

den oändliga historien

Att vara en del av livet och finnas till är ett privilegium. När livet blir för ont är det en plåga men att få vandra på den lina som dansar mellan hustaken och få må någotsånär bra är ljuvligt. Tycker så eftersom vi inte känner till annat. Kan ibland fundera över om livet efter detta blir en förlängning på det som redan Är. Det onda, det tuffa kanske fortsätter over there. För överlevnaden tror vi att allt blir bra, man lämnar skalet här och fortsätter resan mot den oändliga historien mot Peter Pan och Kapten Krok.

Att vi hoppas nå framgång, lätthet och rikedom är det som skapar framtidstro till det som komma skall. Hundarnas yl hörs allt mer tydligt i natten. De sitter i flocken med sin rang där alla vet sin plats.

Jag kan längta efter den oändliga historien för att få svar på gåtan. Men min fantasi sträcker sig inte längre än till sagorna. Där finner jag min ro, där finns en form av glädje och en trygghet. Jag vill inte frysa. Jag vet att där finns en som väntar på mig och vet du att hon saknar jag mycket. Jag kommer finnas där som den soldat jag utsetts att bli och kommer att vänta på dig när du kommer. Jag vet att jag får gå många år ensam i det oändliga men jag är van.

Att finna mening är människans främsta uppgift genom livet och eftersom jag missade chansen till att föda liv känns mitt lite mer fattigt än andras. Att få hålla något som är en del av sig själv vore ett under, något vackert och obeskrivligt. Nu finns bara kampen om mig själv utan hänsyn till annan existentiella frågor och det känns fattigt. Det gör mig ledsen. Att inte få äran att känna den lycka i vare sig kärlek, barn eller framtiden. När är det okej att få känna sig blåst på livet. Det är inte samma sak att fylla sitt liv utan dessa lyckoväsen. Det här är inte rättvist och jag vet inte VAD som kan fylla dessa svarta hål i min själ. Banalt men jag är den fattigaste jag känner och jag kan inte glädjas på riktigt. Vad ska få mig att må bättre. Kan inte ens ha ett djur för ensam klarar jag det inte, de onda dagarna.





17 kommentarer:

  1. Hej Fia, det var en stark och gripande skrift idag. Hoppas en björnkram kan skänka lite lindring i det svarta hålen. / GM

    SvaraRadera
  2. Har fått så många bevis på att smärtan inte finns på andra sidan likväl som att vi själva kommer dit att jag aldrig tvekar över det. Jag förstår din smärta över det saknade barnet, var själv barnlös innan vi adopterade, men samtidigt tror jag att du haft ännu svårare att hantera din sjukdom med ett barn i huset - ja myntet har ju alltid två sidor. Vi får glädjas åt att alla barn är våra barn för vi kan göra en skillnad i ett barns liv, bara helt enkelt genom att vi ser det.
    Så be och få krama om alla dina fina vänners småttingar - du betyder något för dem!
    Massor av värme och kärlek till dig fantastiska Fia - Ulla

    SvaraRadera
  3. Kloka ord från dig Ulla och jag håller med dig till 100%!Fia tror precis som du att skalet blir kvar här d v s kroppen, medan resterande delar är är med oss! Med det menar jag att inga fysiska smärtor finns på andra sidan! Det är min absoluta övertygelse! Hoppas du känner dig bättre i morgon! Stor varm kram innehållande mycket kraft och energi!G-BS

    SvaraRadera
  4. Finaste Fia! Barnlös själv förstår jag så väl längtan och saknaden. Tänker att varje barn jag möter ska få en kärleksfull blick och en bekräftelse. Det finns så mycket vi vill förstå och ibland hittar vi sammanhangen men lika ofta står vi kvar i frågan. Måla, låt färgerna ta över. Ser fram emot bild på ditt första verk. Kram Carin

    SvaraRadera
  5. Orden räcker inte. ❤❤❤
    / Vera

    SvaraRadera
  6. Tror du ska vara 'glad' att du inte har barn att behöva våndas över oxå.
    Inget går ändra på, men jag förstår att tankarna finns.
    Önskar dig allt gott o hopp om ett bättre tillstånd.
    <3

    SvaraRadera
  7. du kanske inte kommer få finnas genom en annan människas kött och blod, men du kommer definitivt finnas inom många av oss i tankar och sättet du är på och påverka mer än du anar! Får en klump i hjärtat när man läser och är SÅ tacksam för allt man har. Kram/ Sara

    SvaraRadera
  8. Stooor varm kram till dig idag Fia ❤❤❤ /OlaA

    SvaraRadera
  9. Smärtsamma tankar och ord Sofia men det som sker och våra val i livet har en mening. Även om vi inte omedelbart kan se det då vi vill något annat. Jag önskar att du ändå kan se något positivt i ditt liv nu. Måla sig igenom din frustration och sorg. Gör det med färgerna du har fått i ditt målarkit! Försök får du se!! Vi är många som villl se ditt första alster. Varma ljusa tankar till dig idag/ irre

    SvaraRadera
  10. Förstår att du saknar barn och familj :-(
    Det är en speciell känsla att ha någon att ge kärlek, känna frustration över, glädjas med, vara arg på och se lyckan i deras ögon.
    Köp en hund eller katt för det är många som kan ha delad vårdnad med dig! En katt klarar fler timmar inne med hjälp av en kattlåda ;-)

    SvaraRadera
  11. Många varma tröstande kramar till dig Fia
    ❤️❤️❤️ Cia

    SvaraRadera
  12. Inte ett dugg banalt, utan djupa existentiella frågor som vi människor frågat oss i alla tider. Och inga svar får vi, inte på den här sidan gränsen i alla fall... Jag har tänkt mycket på sistone att vi vet inte vad som väntar, vare sig i livet eller efteråt. Ingen av oss. Och vi vill och önskar en massa saker av livet, saker som vi tar för självklara; hälsa, kärlek, vänner, framgång och allt vad det är. Men vi har inga garantier, ingen av oss har det. Och jag tänker att en del av meningen med livet kanske är att kapitulera inför just själva livet. Att det blir som det blir. Och att man inte har något annat val än att ödmjukt ta emot det som bjuds. Vad det än är. Stora frågor... Tack för att du finns!
    Kram Carina

    SvaraRadera
  13. Kära Fia, dina rader berör på djupet. Varma kramar till dig

    SvaraRadera
  14. Kära Sofia du skriver vackert om livets stora gåtor. Kram Mickie

    SvaraRadera
  15. Vackraste Fia,dina ord berör på djupet i hjärtat.Massa massa kärlek till dig!
    Silje<3<3

    SvaraRadera
  16. Förstår så väl att det river till i hjärtat ibland vid tanken på barn och det som aldrig blev, men vet du Fia ibland blir det bara så. Läser det Carina (idagtänkerjagpå) skriver och tänker hur klokt det är. Inga garantier har vi, någon av oss. Att kapitulera är svårt, men inget gagnar det att slita i det som är. Ja, mycket stora frågor. Katter är magiska djur, känner när man är ledsen och har ont. Klarar sig med kärlek, mat och vatten. Inte är det ett måste för dem att vara ute. De är kloka som få och en otrolig tröst när det känns kämpigt. Tänk om det finns en katt på katthemmet som bara väntar på dig? Stor kram Eila

    SvaraRadera
  17. Rara Fia, jag känner inte dig men dina ord har berört mig under en lång tid. Jag vill ge dig min kärlek och omtanke och jag lider med dig och mitt hjärta brister när jag läser det här inlägget. Varje dag tänker jag på hur du har det och önskar att mirakel ska ske. Johannes 3:16. Jag ber för dig, kramar Lisa

    SvaraRadera

Skriv gärna en kommentar, fråga eller synpunkt.