20 maj 2011

6 maj 2011

Har haft feber varje morgon o kväll 38-39. Kroppen jobbar för högtryck. Får antibiotika i sprutor. Sjukgymnasten sa att den första operationen är som att springa Sthlm maraton för kroppen, och då har jag inte tränat för det innan!

CSK får sin vilja igenom och skickar en ambulans för att hämta mig idag kl 14:00. Uj jag vill inte dit. Jävla dret. Men jag har inget val utan är såpass pigg att jag ska klara en resa. Läkarna undrar vad det är för fel på dem i Karlstad som promt vill ha mig dit. De undrade om det är prestige! 
När jag väl skulle åka kom hela avdelningen och tog adjö. De som skulle jobba kvällen kom in tidigare och de andra kramade mig och önskade mig lycka till. Så söta allihopa! Är så imponerad av de insatser som jag har fått i Uppsala och vilken personal som jag har mött. Alla har varit så vänliga, omtänksamma och haft insikt i vilken stor operation som jag har gått igenom.

Karin och Lena berättade att sista morgonen bråkade personalen om vem som skulle "ha" mig den dagen.. kul väl.... 

Kom till CSK på fredag em kl 17:30 och möttes av Kerstin och Peter...de skönaste på hela avdelningen så jag så himla glad i efterhand att det var just de två som jobbade helgen. Jag fick i alla fall ett eget rum med toa och dusch. Tyvärr började det krångla med smärtlindring så fort jag kom fram. Ketogan ges inte på CSK då det är så vanebildande och finns inte i basförrådet.... om man behöver det ska det beställas! Då drar dreten igång igen. Fy fan! Hela helgen utan bra smärtlindring... morfin fungerade inte,....

Söndag natt blir jag så dålig att de inte vet vad de ska göra med mig. 5 personer står kring sängen och jag säger att nu kryper jag ur skinnet. Jag skickas på en röntgen ct buk men den va okej. På måndagen kom smärtenheten och skulle ordna en smärtpomp men den blev ju inte klar förrän på tisdag... jag har mer än halva tiden på sjukhus legat med så svåra smärtor som jag inte trodde va möjligt. Jag har en sån tur jag......