Födelsedag......36 år, ja som Karin på jobbet skrev att nu är du närmare 40 än 30...att hon tyckte det var så kul, kan inte förstå! Karin, Karin...
Jag och fadern begav oss till Karlstad för givetvis hade jag återbesök en dag som denna. Jag hoppades att Kerstin och Peter skulle jobba på avdelningen....jodå båda två. Fick kramar fast det kanske inte passar sig på sjukahuset. De sa att de visste att jag skulle komma idag så de hade haft utkik efter mig. Blir så glad att det finns så fina människor. Sen träffade jag Mona-Lisa mfl som oxå är guld värda! Skulle ha haft fikabröd med mig men det blev inte så... nu känner jag mig oorganiserad....hm kan inte tänka på allt.
Träffade av en slump på Anna-Karin som jobbar som stomiterapeut och fick henne att hjälpa mig att göra en ny mall. När stomin är nyopererad är den lite svullen och minskar med tiden vilket medför att jag måste klippa hål i påsarna själv och det är inte så lätt!!! Jag blev så glad och hon hjälpte mig så gärna. Utan hennes hjälp hade jag fått större onda sår som svider.... stor puss till henne och jag överlever helgen och får det onda att läka.
Sen kom mina två läkare, kirurgen och behandlingsläkaren. Eftersom jag inte har återhämtat mig tillräckligt ansåg behandlingsläkaren att minst två veckor måste gå innan vi börjar med cellgifter. Phu va gött. Jag kände en lättnad. Vi talade om mina fina värden som verkar hålla i sig. Blodvärde 127 och vita blodkroppar låg bra. Ingen anmärkning på lever eller njurvärden. Tänk att dessa besked kan göra en så glad och trygg, för en liten stund i alla fall. Såret på magen läker fint och på lördag ska jag sluta med antibiotikan. De tyckte att jag ska fortsätta med smärtstillande så länge jag har ont. Det tar lite längre tid för min slitna gamle kropp att återhämta sig. Jag blir inte beroende så länge jag har smärtor.... har jag smärtor hm, fy på mig! Det gick bra att komplettera med Oxynorm, bra det.
Vi talade om mina dambesvär i form av vallningar i tid och otid. Under gårdagen hade jag upp till fyra på en timme. Det är ofta och otrevligt. Litte värmeböljor har väl ingen dött av men tänk när du är blöt i hele huvudet, nacken och ner på ryggen.....när du ligger och ser på tv! Att detta sedan kommer och går under hele dygne är ingen hit. Min behandlingsläkare sa direkt att jag ska få plåster eftersom jag måste bli bättre och framförallt må bättre. Satte omedelbart fast ett litet plåster som ska utsöndra hormoner (som äggstockarna gör annars) på rompa och nu väntar ja på å bli normal. Sen läste jag på lappen som följer med läkemedel, "om man inte tillsätter hormoner kan det bidra till sömnsvårighet, nedstämdhet, varierat humör".... inte konstigt att jag är vaken om natten, nedstämd utan dess like och mer otrevlig än vanligt! Men nu ska ni se att det vänder.
Jag lyckades kläcka för min kirurg att jag ibland funderar över varför de inte skickade mig tidigare till Uppsala. Hon förstod men svarade inte riktigt. Vi är alla överens om att mina chanser är betydligt bättre nu i och med att operationen är gjord men de kan inte säga att jag blir frisk. Med en så stor cancerspridning och med en så sen celldelning är det inte säkert att jag kommer att svara på cellgiftet, Caelyx, men då kan vi prova nåt annat. Fy fan... Är inte litte trött på sjukdom..
Jag försökte få kirurgen att säga om hon trodde att jag kommer att kunna börja jobba igen men det vågade hon inte svara på.... jag frågade tre gånger. Jag tycker att det är så synd att hon inte vill vara lite uppmuntrande och säga att - jo Sofia det kan jag inte lova men det är ju det som vi arbetar mot....
Jag är ju ingen idiot utan förstår att väldigt få personer överlever cancer men ibland behöver den som är sjuk en liten uppmuntran i det dystra för att behålla hoppet ett tag till.
Idag har jag en jättebra dag så jag passade på att resa in till jobbet. Där träffade jag några kollegor och chefen. Så kul och jag skulle ge bort allt jag äger och har om jag kunde komma tillbaka och orka jobba i morgon igen. De vet inte hur bra de har det de som är så pass pigga att de kan gå till jobbet varje morgon. När jag kom hem hade kollegorna skickat blombud...så sött.
Sen kom Svensson med en stor blombukett och jag blev så glad.....Ja min födelsedag blev rätt bra ändå. Jag som inte ens ville fira i år!
Tänk om det äntligen kunde vända nu... känns så.... men jag ligger väl nu hela helgen efter dagens utflykter!
