På söndagen var det dags att ta bort smärtlindringen i ryggen....det slutade med att jag blev liggade i 3 dagar med smärtor som höll på att ta livet av mig. Vilken dret. Inget hjälpte förrän jag fick en Ketoganpump. På tisdagen minns jag att jag säger till mamma att nu är det som samet i magen istället för syra. Jag var så påverkad och det var så härligt för jag var äntligen smärtfri igen. Nätterna var ett helvete. Kunde inte sova, kräktes och hade ont till och från.
På tisdagen vid fem tiden drog det igång med röntgen på röntgen. De sprutade in kontrast i stomin för att se om det var läckage. Sen gjordes en Ct buk igen. De höll på till klockan var sju på kvällen och då står mina 2 kirurger, 1 stomiexpert och röntgenläkare bredvid mig och kollar plåtarna direkt..... Det är inte som i Arvika där plåtarna skickas till Barcelona för bedömning och så dröjer det minst 2-3 veckor innan ens läkare meddelar svaret... idioti.
Mina smärtor var befogade och tyvärr hade det skett ett läckage i buken...fatta. Hur kan det ske? Jag var första på 2 år med sprucken stomi på Akademiska! Jag har sån tur så att...är det verkligen meningen att jag ska överleva?! Fy fan när ska det vända???
Mitt i detta ringer CSK och vill skicka en ambulans som ska transportera mig till Karlstad....Mina älskade kirurger i Uppsala står på sig och låter mig ligga kvar. Jag står inte på benen och är så dålig....
Teamet bestämmer sig för att operera igen. Samma kväll! 22:30 är det dags igen. Operationen tog 1 timme där tog de bort hela tjocktarmen och ordnade en tunntarmsstomi istället. De satte den i samma hål som förra stomin för att slippa öppna mig på flera ställen... schysst måste jag säga. De hade kunnat ge mig 2 stomier, en på var sida och det är jag innerligt tacksam för att de inte gjorde....vilken dret det hade varit!
De passade på att sätta ett drän i magen och tappa lite vätska. Jag fick en ny sond! Den satt mycket bättre så jag behövde inte kräkas hela tiden.
Genom att de reopererade mig kommer det att ta mycket längre tid att återhämta sig.....kroppen är helt slut! Ärligt talat vet jag inte om jag klarar detta! Vill kasta mig ut ur fönstret.
