31 mars 2011

Röntgensvar efter 6 cellgiftsbehandlingar

Var igår på CSK och träffade läkare nr 10 i ordningen. Min ordinarie har drabbats av en olycka och blir borta några månader. Typiskt när det ska börja hända saker. Tyvärr kunde han meddela att det inte har gett några resultat de tre senaste behandlingarna... trist jo det.. Enligt utlåtande från röntgenläkaren har det stått stilla men det har inte blivit mer i alla fall..... DET SER JAG SOM POSITIVT.

Med de biverkningar som jag har i fötterna kan vi inte fortsätta med de cellgifter som jag fått hittills säger den nye onkologen. De ger inte den effekt som man hoppats på. Domningarna och frossan är besvärliga.
Han sa att det inte var så illa i lymfan, som jag tidigare trott, och det är vanligt att det sprider sig dit. De cellgifter jag har fått har hämmat cancerväxten där. Det var så lite så det va inget att nämna i sammanhanget. Gött med en ny gubbe som ger mig HOPP.. varför har ingen sagt detta tidigare!

När vi talade om hur jag kunde vara så pigg beror det på att jag är ung och det är inte alls konstigt. Min nye onkolog känns så mycket bättre och han visste vad han talade om... mys. Han sa att på 1980-talet så fanns inte röntgen eller ultraljud på det sätt som idag och då hade man som regel att röntgen inte är hela sanningen. Alltså kan cellgifterna ha gjort mer nytta än vad röntgen visar och utifrån det kan en operation vara att föredra. Det kan ha minskat så att kirurgen "kommer" åt bättre än vad röntgen visar. JIPPI nån som verkar tro att det inte är kört..

Han ville diskutera mitt ärende med kirurgen och tyckte att de skulle försöka ge sig på att operera. Oavsett är det bra att få bort så mycket som möjligt. Vi tappar fart med en operation för cellgifternas skull men eftersom jag är ung återhämtar jag mig snabbt säger han. Han sa att jag är ung och värd att satsa på!! Det kändes som han var den förste av alla läkare som ser fördel att jag är ung. Hittills har jag känt som att ingen "håller" i mig utan det snarare är så att ingen vågar göra någonting.

Jag frågade om cancercellerna är resistenta och det höll han med om. Då innebär det att nästa cellgifter är secundära och innebär att jag inte kommer att bli helt frisk. Överlevnaden är 5-10 år kunde han säga.
Jag frågande om cellgifter som Avastin och ett radioaktivt ämne men han menade att de inte har gjort några större genomslag. De båda är endast på provstadiet. Han var inte helt främmande för Haile Mathemes metod men vi talade inte ingående om detta heller utan det kommer efter operationen i så fall.

Problemet med operation är att de inte kommer igenom och får inte ut äggstockar och livmoder på grund av cancern i bukhinnan. Han kan inte heller bestämma utan det är kirurgen som avgör om hon vill genomföra en operation eller inte. Jag känner mig så maktlös och vet inte om de verkligen gör allt som står i deras makt.
Jag tog upp mina ryggsmärtor och han sa direkt att det inte är spridning till skelett då det är sällsynt med denna typ av cancer att det sprider sig dit. Han sa även att det inte är spridning till andra organ. Jag är helt ren i hela bröstkorgen och det känns såååå himla bra.

Jag får en ny tid på måndag för att träffa kirurgen och diskutera vidare om eventuell operation. Vilken tur att min läkare blev sjuk så jag träffade denne man! Är honom evigt tacksam!