Tiden när jag befinner mig i dvala är obehaglig och tung. Ett tillstånd som jag inte tycker om. Då styr jag inte över min kraft och kan heller inte göra något. Orken saknas och kroppen skriker efter sömn. Sömn... efter en hel natt med supergod sömn. Det skapar förvirring där jag inte vet hur jag ska orka resten av dagen eller livet. Men plötsligt så vänder det.
Känner en frustration, hur kan jag få in detta mående i en vardag?! Hur anpassar man ett yrke eller syssla till detta. Känner mig så blåst, förnedrad och oberäknelig. Min kropp som varit så stabil. Jag kunde pressa den till långt över bristningsgränsen. Fysiska behov förbisågs.
Sitter nu inlåst i en grotta utan öppning. En labyrint utan slut. Begränsningarna är det som gör mig frustrerad och besviken. Jag kan verkligen inte anpassa mig till begränsningen, trots att jag måste.
Saknar så mycket, sånt jag kunde göra tidigare. När jag ser helheten. Är så trött på att bara leva här och nu i stunden, i det lilla. Blir så enformigt. Vill ha något att se framemot, få perspektiv och ha ett mål. Vara helheten och inte bara en del av den.
Jag vill komma ur labyrinten, få bli den som jag var.., igår ❤
Hej Sofia
SvaraRaderaJag har nu följt dej genom din blogg en längre med tid och är full av beundran. Vilken enorm kämpar vilja du har. Det är en fruktansvärd grym sjukdom som du bär på och den kommer alltid att vandra vid din sida. Du är mycket duktig på att skriva ärlig text, ta kort och använda allt detta i din blogg. Den är så fin. Det är sällan man finner ett så fint upplägg som du har. Njut av värmen i solen och tack för att du finns och vågar berätta så öppet om dej och din sjukdom. Stor kram från mej Verona
Kära fia. Vi är väldigt många som inte önskar annat än att du hittar vägen ut i denna långa labyrint!
SvaraRaderaTa hand om dig. Följer din blogg och tänker ofta på dig. Styrke kramar med mycket ond i till dig :-)
Mod skulle det ju vara i kramen så klart!
SvaraRaderaKära flicka, önskar jag kunde blåsa på det onda så att det gick över! Förstår att det känns tungt och kämpigt mellan varven. Bra att du låter de känslorna komma ut också.
SvaraRaderaJag önskar dig så att komma ut ur grottan och känna dig hel igen! Tack för att du delar med dig av både "vin och vatten", du är en underbar kämpe!
Skickar dig många, många varma kramar och tankar.
Aina
Hej, vet precis hur du känner dej när du skriver att du känner dej blåst och förnedrad. Känner precis som dej. Man blir inte den man varit förrut. Har själv varit en sann motionär, nu efter en kur försöker jag komma tillbaka till där jag varit en gång, men lyckad inte helt. Springer inte lika snabbt längre....De runt mej tycker det är ok men jag saknar mitt forna JAG. Många kramar till Dej
SvaraRaderaKäraste lilla vännen Fia! Vilken fantastisk organism vår kropp är! vi pressar den till långt över dess bristningsgräns, vi svälter den och berövar den på sömn och vatten. Ändå blir vi så förvånade när den sätter hälarna i marken och säger "nä, nu får det banne mig vara stopp!" Det onda, det sjuka är ju inte kroppens normaltillstånd, den befinner sig i krig och allt kraft går åt till att sätta P för den främmande makten. Självklart vill vi vara som vi minns att vi var, men frågan är kanske om vi var riktigt friska då heller som vi höll på?! Det enda vi med säkerhet vet, är ju det som är i nuet. Klart som korvspad att du ska fortsätta drömma om framtiden och planera, hjärnan har ju ingen koll på om det är verklighet eller någonting du tänker. Det är känslan som skapar lyckoendorfinerna, så kör på Fia! Bra att du inte håller frustration inom dig, ut med det bara. Känns ganska skönt när man har fått yla, spotta och fräsa när tillvaron blir alldeles för övermäktig till kvinns. Njut av dagen och ta den som den kommer. Jätte jätte många kramar till dig. //Eila
SvaraRaderaSjälva livet bygger på ständiga förändringar. Lättast blir det om man inte kämpar emot dem utan accepterar - givetvis utan att ge upp så klart. Vilket ju inte ligger för dig heller. Du kommer att hitta din grottöppning och wow - det kan finnas något annorlunda men fantastiskt bakom! Tack för att du delar diina tankar. Du är modigare än de flesta!/irre
SvaraRaderaEila är inne på samma spår som jag var när jag läste dagens inlägg, är det verkligen något att sträva tillbaka till att ha möjligheten att köra över sin kropp? Självklart förstår jag din frustration att inte ha valet, inte kunna välja om du ska göra det eller ej. Den frustrationen önskar jag du slipper så småningom. Hoppas också att när du då har möjligheten att välja att du då väljer att fortsätta lyssna på din kropp som så tydligt säger ifrån när den inte orkar, när den behöver vila. Klart det känns jobbigt när den säger ifrån mycket oftare än du vill, mycket oftare än du är van vid. Jag är full av beundran över hur du hanterar hela din verklighet, din sjukdom. Du är så otroligt positiv och ser oftast framåt, ser att du ska klara detta, bli frisk! Du är en stor förebild på att leva i nuet och se det positiva! Hoppas Öland visar sig från sin bästa sida och att orken finns där när du vill och behöver den. /CR
SvaraRaderaFina Fia!Jag hoppas du haft en härlig dag på Öland.
SvaraRaderaNaturligtvis är det frustrerande när du inte "känner igen" kroppen och krafterna inte infinner sig som innan.
Din kropp kämpar ju dock som aldrig förr för att göra sig av med det sjuka och för att göra dig frisk. Och har den tidigare "varit med om" att du ibland pushat den kanske lite för hårt så tar den nog inga risker utan gör dig liggande när den behöver all kraft för att ta hand om det som just då behövs.
Kroppen är så mycket klokare än vad vi är så lita på den och ge den den vila den behöver, den mat den behöver för att göra sig av med cancer (det finns mycket mat som hjälper och en del som stjälper)och en massa vatten att ta hand om det som rensas ut.
Kanske tycker du det är jobbigt och tom provocerande att läsa om det ovan men jag hoppas du istället kan finna hopp och kraft.
Ta hand om dig och din alldeles fantastiska kropp Fia.Ni är superstarka och har en jäkla fighting spirit
Kram
Christel
Hej Fia!
SvaraRaderaLyssna du på din kropp även om det inte alltid är vad du vill. Förändring är ibland till och med positiva. Hoppas att du fick en fin dag och att du får sova gott i natt. /Kramiz Annika
Hej Sofia - hoppas att du haft en skön dag i sol och vacker natur - planering i alla ära men det blir ju inte alltid helt som man tänker sig. Lita på din kropp här och nu och tala snällt till den påminnande den om hur skönt du/den hade när ni mådde som bäst och att det är dit ni ska igen!
SvaraRaderaMassor med kramar/Ulla
Vissa dagar är bra,andra mindre bra,all energi går då åt att bara vara. Men att köra över sig själv är kanske inte det bästa sättet att ta hand om sig själv och det går bara till en viss gräns. Själv lärde yogan mig att lyssna på kroppen. Ta hand om dig och hoppas på många sköna Ölandsdagar...kram
SvaraRaderaKära Fia, utan att tjata så håller jag övriga - lyssna till din kropp - det är det bästa du kan ge den. Önskar dig fortsatt en härlig dag på Öland. Stor varm kram L
SvaraRaderaTemat i dag verkar vara lyssna in kroppen! Och jag är helt inne på den linjen också! Jag har också erfarenhet av Yoga och att det är ett bra sätt att lära känna in sin kropp! Kram G-B
SvaraRaderaFinaste Fia,massa kärlek och styrkekramar till dig!
SvaraRaderaS
Styrkekramar till dig finaste Fia! Kramar // Cia
SvaraRadera