ett spring i trapphuset

Får allt oftare ångest inför måltider med lagad mat. Går det bra eller inte. Svårt att planera in att göra något eftersom HELA min värld just för tillfället handlar om att inte drabbas av stopp. Om så sker rasar allt. Men jag ska komma över detta och inte ta ut en massa oro i onödan... men det är svårt när jag känner att det KAN vara nåt som börjar bli väldigt fel som sen tar ytterligare många timmar innan jag vet svaret. Ja härregud så drygt väl.  

Idag tror jag att jag har förhindrat ett litet stopp genom att jag tog några hopp och jogging inomhus. Avslutade med ett spring upp och ner i trapphuset!! Grannarna undrade nog vad jag höll på med men nöden har ju ingen lag ha ha. 

Denna idé fick jag sjukgymnasten. Uj tänk när jag ska till honom igen och erkänna att det inte har blitt nåt av träningsprogrammet som han gav mig.. fy vad har hänt med mig?! Slö, jag.. inte bra.

Ja nu mår jag UNDERBART bra igen och oron som fängslat mig hela eftermiddagen är som bortblåst. GÖTT. Skulle ha spelat golf men hade inte riktigt ork eller lust för det. Blev liggande och spela Wordfeud och så sov jag en stund. 

Nu regnar det över staden men det är ändå varmt. Mysigt på min balkong och mina blommor börjar bli riktigt fina. Skymningen gör det ännu mera mys och nu längtar jag till hösten. Det är då som min behandling ska vara slut, det är då som jag ska få börja vara som vanligt igen. Det är då som jag ska återta makten över min tillvaro och förhoppningsvis få njuta.. en höst, en ljuvlig tid. Äntligen.