Förtroende finns

En frukost med de tjocka, som har den lilla nya bredvid. Lyckan är total. Minns ingen gång som jag så gärna har önskat att jag hade deras matlust. Petar i min kräm med mjölk och suger ner varje sked sakta för att magen min inte ska ta sig illa vid. Det tar mig en kvart och jag får ändå lämna det sista.

De nyförlösta smaskar och äter smörgås efter smörgås, yoghurt och ägg. Jag minns inte NÄR jag kunde äta så mycket, på samma gång. Idag kände jag mig verkligen avundsjuk mitt i maten. Stirrade på dessa matglada munnar som skyfflade ner från buffén.. Men de är tjockare än mig, snart ska de hålla in.

När jag befinner mig hemma i mitt eget blir det inte så påtagligt att jag är sjukt. Där lever jag på mitt eget sätt och tillåts gömma undan det som jag hatar, så fort som jag får tillfälle. Inget att frukta för när man finner åtgärder mot det onda. Har jag inga smärtor finns ingen sjukdom, livet flyter på och jag LEVER. 

Är tacksam för stunderna med läkaren som talar och diskuterar med mig. Hon uttryckte igår, jag vet att du vill hem och vill vara DELAKTIG i behandlingen. Men jag vill inte skicka hem dig förrän vi vet att du äter. Vila dig. Vi är överens. Förtroendet finns.

Kortisonkuren har gjort mig gott och jag myser i mitt hem. Hann med tvätten och ska snart krypa ner bland mina mjuka sköljmedelsdoftande sängkläder. En obeskrivlig lycka att komma hem och känna sig frisk. Det är nästan värt att bli sååå dålig för att få möjligheten att må så bra efteråt...