när styrkan återvänder föds hoppet

Gårdagen var en superdag och mitt liv blev helt plötsligt som förr. En känsla som jag glömt hur det är att vara oberoende, glad, känna STYRKA utan att bli helt trött efteråt samtidigt som det luktar vår ute. Fatta vad jag hatar att inte klara av... jag vet inte om du kan känna hur jag menar men att ha en kropp som inte orkar och kan göra det som jag vanligtvis skulle göra. Saker som är helt vanligt för en person mitt i livet. Men just nu känner jag att tack vare de fina dagar, som igår, föder mig att återigen ta tag i olika saker som jag under en period förbisett eller inte orkat ta tag i. Såå gött.

Min reflektion är att så fort styrkan återvänder föds hoppet ytterligare till att återskapa sitt vanliga jag så fort som möjligt. Ja det är inte klokt hur kroppen är ett mysterium rakt igenom. Kan jag få vara såhär glad resten av tiden behandlingen ut... ja.

Men kan berätta att jag börjar ha lite oro av att resa till Karlstad på onsdag. Har gått bra hittills men ångesten börjar smyga sig på och jag vet att jag inom kort kommer må sådär som jag inte vill nu när jag mår så bra...  vilket dilemma. Men jag ska försöka att hålla ut och ta behandling ända fram till första veckan i juli. Då tänkte jag att jag ska ta en veckas semester... hmm eller om sanningen ska fram är det för att orka spela golf ha ha.

Som du kanske förstår så passade jag på att ha en massa för mig i går men jag försökte på allvar att ta det lite lugnt med eftertanke på hur jag mådde efter förra söndagen. Idag har jag varit trött men inte mer än gäspig. Vi kom allt ut på promenad och det var så skönt ute. Känner av att det är blomdags då det svider i ögena och lite snuva av pollen.