drömmarna strömmar utan hinder

Söndag med solsken känns som en superdag. Vi gick en runda 6,7 km på 55 min.. nöjd. Flåsade gött efter halva vägen men det gick bra. Höll tempot. Så trist att behandlingen tar min kondis varenda vecka. Tänk att träna och varje vecka hamnar du på noll.. igen... tröstlöst eller evighetsgöra! Jag tränar och går för att inte bli alltför svag i krôppa men jag vet att om jag inte skulle ta mig ut skulle det bli ännu värre.. för mig. Härregud.. men jag vet att i morgon kommer det gå finare och tisdag ännu bättre för att sen tappa ett par dagar igen så är det bara att börja om. 

Kan inte beskriva i ord hur det känns... det är likt en bergochdalbana.. nu känner jag mig klar och redig i skallen med lite positiv anda i kroppen eftersom jag börjar orka lite mer.. igen. De närmsta dagarna kommer bli ännu bättre och gå lättare. Hjärnan sparkas igång och livet återvänder till det mer normala. Tankarna föds till liv igen. Hoppet och lusten återvänder och drömmarna strömmar igen utan hinder. Det är jag mot världen. Sen blir det onsdag och så börjar det dala igen... livet springer ifrån en och man vet inte hur man ska rka. Vad man ska göra med livet.. tristess och orkeslöshet. Men jag kanske lär mig att lita på att orken inte överger mig.. utan bara vilar.. men du ska veta vad jag hatar det.. att inte orka.. det är det värsta med hela min begränsning..

Carl och Doris hälsade på vid stugan

eftersom solen försvann åkte vi till Ingestrand