07 augusti 2012

STOPP, MAT

Klarade mig utan att bli dålig i natt och stoppet hade släppt utan magont. Skönt. Kanske fungerar min metod, aktivering. Jag tror det i alla fall. Så lättvindigt och bra om jag kan fixa det med jogga, hopp osv. 

Jag vill tacka för alla era kommentarer och idéer om hur jag ska kunna undvika det onda. Jag känner att någon kanske undrar varför jag drabbas så ofta och varför jag aldrig lär mig!!

Orsaken till mina stopp beror först och främst av den omfattande operation i buken som gjordes 2011. Den medförde att det har bildats förträngningar och mindre passage i tunntarmen, vilket är vanligt förekommande. Det kan bli sämre ju längre tiden går och näringen/maten fastnar allt lättare och oftare i tarmväggen. I januari åt jag i princip ALL mat förutom det som ska undvikas pga stomin som majs, nötter, sparris, trådig ananas m.m.  

Långvarig behandling av cellgifter orsakar att organen tar stryk och funktionen blir allt sämre. Tarm och mage arbetar långsammare och klarar inte av samma kapacitet som tidigare. Maten ska tuggas väl, långsamt och jag kan inte äta för mycket åt gången. Maten får inte vara seg eller trådig och det ska tillsättas mycket vätska. För att inte få ont i magen ska alla rotfrukter, grönsaker (kan äta kokta morötter, broccoli), många frukter m.m undvikas. Ja som du förstår är det en hel vetenskap detta med mat.

Mina förutsättningar ändras från ena dagen till den andra och det som fungerade idag kanske inte fungerar i morgon. Det finns ingen mall eller ram för hur det är och ingen kan säga när det ändras. Min dietist vill inte att jag går över till flytande kost, ännu, utan så länge som det är möjligt ska jag tugga. I maj kunde jag äta köttgrytor, i juli är detta helt uteslutet! 

Jag äter inte mjukt bröd, KÖTT, färsk potatis, grillad, stekt eller friterad mat. Ingen sallad, majs, lök, svamp, kyckling eller skaldjur. Får avstå från skalen och kärnor på tomater, gurka, äpplen och päron m.m. Blir inte mycket kvar nu!!

Vad kan jag äta? 
Det som smälter... därav choklad, glass...  kräm, mjölk, kokt korv, falukorv (dock ej stekt), bakad potatis, kassler (utan den hårda ytan, inte stekt), SKINKA, ägg, knäckebröd (blir som smulor), SÅSER, små pasta, ris, gammal potatis, FISK (utan ben som är kokt, ugnsbakad eller grillad i folie) m.m.

Givetvis kan jag äta soppor med diverse smaker på och då ser jag till att den är slät, mixad. Tex sparris är livsfarligt att äta hel men mixad går. Jag är ju inte allergisk utan måste tänka på konsistensen på varje råvara.

Nu när vi har varit borta har det fungerat superbra med maten. Har fått beställa specialkost och de är alla hjälpsamma i restaurangerna. FISK är det som fungerar bäst både i magen och på menyn. Men jag blir bättre och bättre.. om jag får säga det själv HA HA. 

Det har varit så gött att slippa laga mat och jag är GLAD över att det har gått så bra och att de har velat hjälpa mig. 






05 augusti 2012

En oas på vägen hem

Ligger i en god säng på en mysig herrgård på vägen hem till Värmland. Omkring finns en liten sjö och det finns metspö att låna i receptionen. Sjön ligger spegelblank och träekorna ligger förtöjda intill bryggan. Stilla, varmt och lite friskt efter en regnskur. En oas på vägen hem.

Vi lämnade Öland efter en dagens golfrunda som var jämt superkul. Spelade drömgolf de första nio och gjorde min livs runda med både birde och streckade hål. Lyckades vinna dagens match på 69 slag. Banans par är 73. En sänkning som blev mer än vad jag egentligen ville och har nu den lägsta hcp någonsin! Kul men kan bli svårt. I morgon är det en ny match innan hemfärd och det ska regna, mycket... Ha ha

Fajtas mot ett stopp i systemet som lyckades krångla sig fast efter lunch. Har hoppat, joggat, varit upp och ner och ändå har det inte släppt helt. Har inte haft ont eller så utan det brukar smyga sig på efter många timmar. Men lite bättre är det i alla fall så helt stopp verkar det inte vara. Hoppas att det släpper utan att jag ska bli dålig.

Idag är en bra dag och det är kul att vara på semester. Har börjat längta bort när det går att resa med mitt känsliga system och vet du... nu vet jag var....

04 augusti 2012

Labyrint utan slut ❤

Har idag inte haft möjlighet att komma i form förrän många timmar efter uppstigandet. Till slut fylldes min styrka, 11:30 prick. Det är så märkligt att det bara kan återställas inuti sådär och därifrån kan allt fortsätta, oberört.

Tiden när jag befinner mig i dvala är obehaglig och tung. Ett tillstånd som jag inte tycker om. Då styr jag inte över min kraft och kan heller inte göra något. Orken saknas och kroppen skriker efter sömn. Sömn... efter en hel natt med supergod sömn. Det skapar förvirring där jag inte vet hur jag ska orka resten av dagen eller livet. Men plötsligt så vänder det.

Känner en frustration, hur kan jag få in detta mående i en vardag?! Hur anpassar man ett yrke eller syssla till detta. Känner mig så blåst, förnedrad och oberäknelig. Min kropp som varit så stabil. Jag kunde pressa den till långt över bristningsgränsen. Fysiska behov förbisågs.

Sitter nu inlåst i en grotta utan öppning. En labyrint utan slut. Begränsningarna är det som gör mig frustrerad och besviken. Jag kan verkligen inte anpassa mig till begränsningen, trots att jag måste.

Saknar så mycket, sånt jag kunde göra tidigare. När jag ser helheten. Är så trött på att bara leva här och nu i stunden, i det lilla. Blir så enformigt. Vill ha något att se framemot, få perspektiv och ha ett mål. Vara helheten och inte bara en del av den.

Jag vill komma ur labyrinten, få bli den som jag var.., igår ❤

03 augusti 2012

Öland i augusti

Gick upp tidigt för att packa oss iväg och påbörja den sedan länge planerade resan. Det är nu som vi ska få känna på den svenska sommaren för första gången i år, äntligen.

På eftermiddagen anlände vi till hotellet och sommarvärmen slog emot oss precis som när man lämnar flygplanet i ett tropiskt land. Det är den skönaste känsla jag vet.. Just därför för det är precis då som den lediga tiden har startat.

Solen sken hela kvällen och spred värme omkring sig. Vi satt vid ett bord utomhus och njöt. Att strosa omkring bland semesterfirare och små butiker har sin charm. Inga krav, inga måsten, bara att få delta!




02 augusti 2012

ett spring i trapphuset

Får allt oftare ångest inför måltider med lagad mat. Går det bra eller inte. Svårt att planera in att göra något eftersom HELA min värld just för tillfället handlar om att inte drabbas av stopp. Om så sker rasar allt. Men jag ska komma över detta och inte ta ut en massa oro i onödan... men det är svårt när jag känner att det KAN vara nåt som börjar bli väldigt fel som sen tar ytterligare många timmar innan jag vet svaret. Ja härregud så drygt väl.  

Idag tror jag att jag har förhindrat ett litet stopp genom att jag tog några hopp och jogging inomhus. Avslutade med ett spring upp och ner i trapphuset!! Grannarna undrade nog vad jag höll på med men nöden har ju ingen lag ha ha. 

Denna idé fick jag sjukgymnasten. Uj tänk när jag ska till honom igen och erkänna att det inte har blitt nåt av träningsprogrammet som han gav mig.. fy vad har hänt med mig?! Slö, jag.. inte bra.

Ja nu mår jag UNDERBART bra igen och oron som fängslat mig hela eftermiddagen är som bortblåst. GÖTT. Skulle ha spelat golf men hade inte riktigt ork eller lust för det. Blev liggande och spela Wordfeud och så sov jag en stund. 

Nu regnar det över staden men det är ändå varmt. Mysigt på min balkong och mina blommor börjar bli riktigt fina. Skymningen gör det ännu mera mys och nu längtar jag till hösten. Det är då som min behandling ska vara slut, det är då som jag ska få börja vara som vanligt igen. Det är då som jag ska återta makten över min tillvaro och förhoppningsvis få njuta.. en höst, en ljuvlig tid. Äntligen. 

       

01 augusti 2012

Lång gårdag

Gårdagen slutade inte förrän sju i morse så nu är jag trött. Men det gör inget eftersom jag aldrig vet hur det blir efter en behandling så är det bra att ha dagen oplanerad.

Gick ändå upp halv elva för att greja. Har tvättat och städat. Måste passa på när krafterna fortfarande finns. Så gött att klara göra båda på samma gång. Det hör inte till vanligheten men min vilovecka hjälper mig att samla krafter. Så denna vecka är jag som mest pigg.

Sen kan jag ta det lugnt resten av veckan med hemsysslor och vänta in eventuella biverkningar. Det blir väl på fredag som vanligt. Har lite ont i ryggen, njurarna, eller så beror det på att jag inte har vilat på hela dagen.

Vi tog en tur till golfbanan på kvällen och gick nio. Gött att komma ut och få lite luft. Det var lugnt och stilla på banan, riktigt skön avkoppling.

I morgon är dagen helt oskriven och jag hoppas på sol för att värma min frusna kropp. Annars kanske det är dags för lite läsning eller en tur på stan. Ja nåt får det bli.



31 juli 2012

känner kroppen min

31 juli. Det är nu 2,5 månad sedan jag gjorde min senaste röntgen av bröstkorg och buk. Nästa är inte förrän om drygt 1,5 månad. Senarelagd en dryg månad pga mina viloveckor.  


Idag hade jag ett ultraljud inplanerat efter (19:e/29:e) behandlingen för att se över mina njurar. Tyvärr är de inge vidare bra. Jag känner inte av det speciellt.. än.. jo lite i ryggen. Nu är det båda två som är påverkade (ena i maj) och enligt röntgenläkaren så måste de NU ta beslut om fortsättningen. 


Ujuj.. vill inte ens tänka på vad som komma skall och förstår att det kan innebära kateter, på minst den ena, för att spara. Utan njurar är det gonatt. Men jag hänger ingen läpp för det idag. Kan inte ta ut nåt i förskott. Kan ju ha lite TUR där de kan ordna det inifrån.. Haha jag har sällan tur men du ser.. man kommer långt på att va helt störd och tro att allt är möjligt!! Blundar så länge och hårt det bara går, för detta vill jag inte!   

Helt makalöst så visade mina prover idag normala värden, Yes det är bra. Blodvärdet är 139 och njurvärden bra. Men CA 125 provet som är den cancermarkör som man brukar gå efter var inte det bästa. Tyvärr har det inte sjunkit som förväntat. Förra gången var det 632 och nu 625 (ska vara under 35 på en frisk). Men jag "hoppas" att det beror på felvärde.. det kan bli så om det retar i nån hinna. Men du vet att för ett år sen hade jag 121 efter operationen men så ökade det till 1230 (februari). Nu är det halverat efter 5 månader med cellgifter!!! Härregud.. det är bara KNIVEN som gäller om man ska överleva cancer! 


Med detta som facit tror jag att cyten har gjort sitt och inte gör nån verkan längre. Det gör mer skador i kroppen min. Jag får inte längre den smärta i magen som mina tidigare cytbehandlingar har medfört. Det ska KÄNNAS liksom att man har fått behandling. Men de senaste två, tre gångerna har detta uteblitt. Behöver vila kroppen ett tag istället, innan det är alldeles för sent.. men nu är jag ingen doktor men jag känner kroppen min.  

Förstår inte hur jag kan visa så bra blodprover när ultraljudet visar annat. Hmm vill tro att jag försöker anpassa mig efter min nuvarande förmåga så att jag kan vara så friskt som möjligt i vardagen och att det är det som gör det. Då kan jag göra det som jag tycker är roligt så ofta det går och får för den tiden slippa mitt onda. Vill inte fokusera så mycket på det som håller på att erövra min värld. Haha det kanske det redan har gjort men faktiskt så är jag MEST timmar här hemma och här behöver jag inte va sjuk.. bara ibland. 


Idag när jag gick till cyten tänkte jag.. jaha detta är mitt jobb för tillfället det. Härregud.. Men när jag låg och väntade på röntgenläkaren tänkte jag att detta tycker jag inte om.. det är då verkligheten inte går att förbise. Inte ens jag klarar det.. inte förrän jag steppar därifrån! Glömt. 

Idag är en superdag och jag mår sååååå bra. Så skönt att ha proppat kroppen full av kortison så att jag kan känna mig NORMAL för en dag. Just nu skulle jag kunna ta och bestiga K2 eller nåt och jag mår så himla bra inuti. Går inte att beskriva i ord hur man mår. Men när kroppen själv har kämpat och kämpat i motvind så gör kortisondosen SUSEN. Det är nu som jag får lusten att LEVA eftersom det helt plötsligt känns som det ska kännas. Då hämtar jag in all kraft och fyller mina tomma depåer om hur ljuvligt livet egentligen är. Det som är så lätt att glömma bland allt krångel, smärta och bedrövelse. Men idag.. finns inga hinder. Bara möjligheter.

                     
                      Stadens gamla vackra hus skrapas.. som det ska göras. 
               gör detsamma med mig.. skrapa och måla sen nytt!