känner kroppen min

31 juli. Det är nu 2,5 månad sedan jag gjorde min senaste röntgen av bröstkorg och buk. Nästa är inte förrän om drygt 1,5 månad. Senarelagd en dryg månad pga mina viloveckor.  


Idag hade jag ett ultraljud inplanerat efter (19:e/29:e) behandlingen för att se över mina njurar. Tyvärr är de inge vidare bra. Jag känner inte av det speciellt.. än.. jo lite i ryggen. Nu är det båda två som är påverkade (ena i maj) och enligt röntgenläkaren så måste de NU ta beslut om fortsättningen. 


Ujuj.. vill inte ens tänka på vad som komma skall och förstår att det kan innebära kateter, på minst den ena, för att spara. Utan njurar är det gonatt. Men jag hänger ingen läpp för det idag. Kan inte ta ut nåt i förskott. Kan ju ha lite TUR där de kan ordna det inifrån.. Haha jag har sällan tur men du ser.. man kommer långt på att va helt störd och tro att allt är möjligt!! Blundar så länge och hårt det bara går, för detta vill jag inte!   

Helt makalöst så visade mina prover idag normala värden, Yes det är bra. Blodvärdet är 139 och njurvärden bra. Men CA 125 provet som är den cancermarkör som man brukar gå efter var inte det bästa. Tyvärr har det inte sjunkit som förväntat. Förra gången var det 632 och nu 625 (ska vara under 35 på en frisk). Men jag "hoppas" att det beror på felvärde.. det kan bli så om det retar i nån hinna. Men du vet att för ett år sen hade jag 121 efter operationen men så ökade det till 1230 (februari). Nu är det halverat efter 5 månader med cellgifter!!! Härregud.. det är bara KNIVEN som gäller om man ska överleva cancer! 


Med detta som facit tror jag att cyten har gjort sitt och inte gör nån verkan längre. Det gör mer skador i kroppen min. Jag får inte längre den smärta i magen som mina tidigare cytbehandlingar har medfört. Det ska KÄNNAS liksom att man har fått behandling. Men de senaste två, tre gångerna har detta uteblitt. Behöver vila kroppen ett tag istället, innan det är alldeles för sent.. men nu är jag ingen doktor men jag känner kroppen min.  

Förstår inte hur jag kan visa så bra blodprover när ultraljudet visar annat. Hmm vill tro att jag försöker anpassa mig efter min nuvarande förmåga så att jag kan vara så friskt som möjligt i vardagen och att det är det som gör det. Då kan jag göra det som jag tycker är roligt så ofta det går och får för den tiden slippa mitt onda. Vill inte fokusera så mycket på det som håller på att erövra min värld. Haha det kanske det redan har gjort men faktiskt så är jag MEST timmar här hemma och här behöver jag inte va sjuk.. bara ibland. 


Idag när jag gick till cyten tänkte jag.. jaha detta är mitt jobb för tillfället det. Härregud.. Men när jag låg och väntade på röntgenläkaren tänkte jag att detta tycker jag inte om.. det är då verkligheten inte går att förbise. Inte ens jag klarar det.. inte förrän jag steppar därifrån! Glömt. 

Idag är en superdag och jag mår sååååå bra. Så skönt att ha proppat kroppen full av kortison så att jag kan känna mig NORMAL för en dag. Just nu skulle jag kunna ta och bestiga K2 eller nåt och jag mår så himla bra inuti. Går inte att beskriva i ord hur man mår. Men när kroppen själv har kämpat och kämpat i motvind så gör kortisondosen SUSEN. Det är nu som jag får lusten att LEVA eftersom det helt plötsligt känns som det ska kännas. Då hämtar jag in all kraft och fyller mina tomma depåer om hur ljuvligt livet egentligen är. Det som är så lätt att glömma bland allt krångel, smärta och bedrövelse. Men idag.. finns inga hinder. Bara möjligheter.

                     
                      Stadens gamla vackra hus skrapas.. som det ska göras. 
               gör detsamma med mig.. skrapa och måla sen nytt!