förtrollade i sagan

Det är en märklig känsla att försöka skapa ett liv utan framtid och utan tro. Att finna en meningsfull dag är som att leta efter en nål i en höstack. Det är en gåta som jag inte vet hur jag ska lösa. Vi väntar alla på att bli hämtade av han som ska ta oss härifrån men mitt liv är en begränsning som gör det svårt att finna ro i väntan. Att försöka finna glädjen under tiden kan vara tufft och livet blir som ett slott med en massa törnar som växer kring knutarna. Jag tar mig inte ut och du tar dig inte in. En förbannelse svävar över mig och jag känner mig som den förtrollade i sagan, den med ett sorgset slut. 

Hur påverkar andra som faktiskt har sitt liv kvar och kan ta en paus från eländet. Jag står alltid kvar, kommer ingenstans med skammen om att ha blivit blåst på livet. Undrar så när dagen ska komma som jag inte längre finns bland oss. Hur länge, hur ska jag få lida, hur ont kommer jag att ha för det vet jag att de kommer inte att kunna ge mig den smärtlindring som krävs. Hur mycket mer kommer min kropp att tåla. Hur mycket ska jag låta den ta emot innan det är tillräckligt. Cancer kommer att ta mitt liv men jag kommer aldrig att ge upp. 

Idag har varit en regnig dag så jag har inte gjort speciellt mycket mer än att besöka en vän. Tog en sväng förbi affären och köpte en adventskalender från Triss. Kanske kan man vinna nåt litet på den under december. Fick en tid på röntgen på torsdag eftermiddag så någon operation lär det inte bli denna vecka. Synd eftersom det var två kirurger som var bra på detta som jobbade denna vecka och jag är sugen på att kunna äta. Vilken lycka om jag kunde få detta gjort och fungera snarast.