femtio nyanser

Gårdagens aktivitet satte sina spår. Smärtan satte sig som en pil på baksidan. Den försvann efter att jag tänjde ut de drabbade delarna av denna stela kropp. Behöver fysisk aktivitet för att komma i form och då mer än promenader och golf. Får inte till att springa.. har inte orken men kan tänkas spänna muskler istället. Men det sitter långt inne. Det är inte likt den friska jag.

Jag möts ofta av att jag "ser så pigg ut". Det är tacksamt men det känns olika. Om du bara visste vilka saker jag tampas med för att kunna utföra en aktivitet en dag. Det krävs förberedelse, planering och att avstå från saker både före och efter aktiviteten, för att ens klara att komma iväg. Sen när jag ska iväg kanske det inträffar något som hindrar mitt planerade uppsåt.. ja inget är säkert numera. Det känns vid mina friskaste tillstånd så snopet att ha det så.. oberäkneligt men dock så varierande. 

Att jobba 8 tim, träna en timme, äta och sen göra nåt efter... det skulle vara HÄLJA att klara det!! Det känns som en vision för mig, nåt om aldrig kommer att kunna nås. Jag skulle kunna sätta ett av mina mål så.. om jag minskar arbetstiden, att både orka jobba, träna och hitta på nåt socialt efter! Idag förstår jag inte hur andra orkar. Det är svårt att inte jämföra sig med andra. Det är tortyr att vara orkeslös. 

Idag blev en jublande dag när jag kunde ÄTA lunch på stan... utan planering.. det kändes såååå lyxigt. Potatismos med fiskgratäng, det gick finemang.. inge ont. Blev så glad och så känner jag mig FRI. Allt känns så enkelt helt plötsligt. Sen blev det en tur till bokhandeln och jag fick det jag sökte.. kan rekommenderas.. kommer att gå fort den " femtio nyanser av honom" av E L James..  150 sidor gick fort.