Att leva med en kronisk sjukdom kan vara bekymmersfritt men i mitt fall lite tufft eftersom det i de allra flesta fall innebär dödlig utgång. 1 % lever efter 5 år när de har reinsjuknat. Alltså fått återfall.
Jag räknas till att ha fått återfall, sedan februari i år, i samband med att jag började med den senaste cellgiftsbehandlingen. Det är sorgligt att veta att utsikterna inte är precis de ljusaste men som alla andra känner jag mig inte annorlunda för det... idag!
Det går liksom inte att tänka att man kanske inte finns kvar inom en rimlig tid. Det känns makabert att ens skriva dessa rader. Härregud. Det är många som kommer att gå före mig som inte kommer att kunna förbereda sig så väl som jag nu får göra. Eller acceptera tanken på att jag inte kanske blir så långvarig.
Att vara fullt ut i nuet, mer levande än så blir det inte.. för någon av oss. Jag kan ibland fundera över hur jag förväntade mig att livet skulle bli när jag var frisk. Jag jobbade och gjorde mina resor och andra nöjen och mådde bra. Men jag minns att jag inte riktigt var närvarande HÄR utan jag kämpade mot tiden och nåt som skulle komma. Jag tror att jag trodde att jag var odödlig. Ha ha
Idag är jag mer vaken utan en massa förväntningar, inte mer än att bli frisk då =) givetvis. Ja hur det än är så finns hoppet kvar trots allt och bara det lever man längre på. Se till att själen mår bra och passa på att unna sig stunder som man gillar precis som man gör som frisk.. inga kônstigheter.
Troligen är jag mer envis eller galen än många som vägrar förstå eller inse hur allvarlig min situation egentligen är. Men jag känner inget behov av att grotta ner mig i sorgen. Jag undviker att tänka på det. Som verkligheten är idag mår jag okej eller bra för jag har inte ont nånstans och jag kan göra bra saker. Kämpar med behandlingen som ska ge mig extra tid och vet du.. det har det redan gjort eftersom det hade minskat på senaste röntgen.
Såhär kan jag leva ett tag till och vet du.. i morgon ska jag få min 18:e behandling (eller 28:e totalt på 1 år och 8 månader), sen är det bara 6 stycken kvar. Börjar se ett slut på detta nu och sen så kan jag få må bra ALLA dagar i veckan.
November 2010 kom beskedet. Du har cancer i hela magen nerifrån buken och upp över naveln. Det går inte att operera och vi vet inte vilken sorts cancer som du har men det är troligen äggstockscancer. Du är alldeles för pigg och fräsch för att vara så sjuk men jag kan sjukskriva dig från och med idag... Detta var början på en kamp och ett liv som inte var riktigt som jag hade hoppats på.
Du har en fantastisk styrka och syn på livet!! Jag uppfattar dig som superstark, logisk, mycket intelligent, en massa bondförnuft. Och inte minst har du förmågan att leva.
SvaraRaderaJag läser att du ibland blir modfälld när det är riktigt tungt. Men sedan går det bara någon dag och du har återigen hittat något i din tillvaro du glädjs åt. Oftast att du faktiskt mår bättre, även om du inte mår helt bra. Fantastiskt.
Vilka fantastiska egenskaper du har!
Du är min idol.
Kram Kärran
Ibland är det bra att vara trög och leva ett stönigt liv :-)
SvaraRaderaDet är du ett levande bevis på Fia!
Pôss på rôva!
Fia,du är fantastisk!!Och du,kom ihåg att tro kan flytta berg!Din livsglädje här och nu smittar!Tack!!
SvaraRaderaMassa styrkekramar till dig,
S
Jag blir alldeles rörd ända in i hjärtat av att läsa dagens inlägg. Ditt mod! Din Kraft! Din resa! Att få vara med och dela. Att ha fått den stora rikedomen att "möta" dig, din klokskap och ditt jävlar anamma! Du berikar mitt liv med din resa och det tackar jag dig för! För varje ord och dag jag får följa dig är en gåva! Imorgon sänder jag dig extra mkt kärlek och kraft! Önskar dig en god natts sömn! Stor Kram från Jo
SvaraRaderaMycket tankvärt, beundrar dig och ditt mod att dela med dig av ditt liv. Kram Anni-O
SvaraRaderaHej Fia!
SvaraRaderaEfter min dos på torsdag har jag också sex st kvar =)Kommer ju att bli klar innan dig eftersom jag inte har några uppehåll, men det känns gött att vi båda kan börja räkna ner.
Vad är det för idiot som försett dig med de där jäkla siffrorna!?! Inte jag, va´?=) De bygger säkert på några sketna studier med människor som var minst 80 år när de återföll och hade en massa andra sjukdomar också, inte unga, starka tjejer som du och jag.
Om jag hade tagit fasta på statistiken skulle jag ha haft 20% chans att leva fem år efter att jag blev sjuk första gången men jag tänkte istället att jag tillhörde de 20% som överlevde och därmed skulle jag ha 100% chans att leva efter fem år. Och det gjorde jag ju... =)
Nu bestämmer vi att du och jag tillhör den procenten som lever fem år efter återfall. Punkt slut! Den här cyto-omgången är snart klar och som du skriver så hjälper den ju.
Att leva under dessa förhållanden och ta vara på och uppskatta varje bra stund i livet är inte fy skam - det finns värre livsöden. Bitterhet på grund av skitsaker och oförmåga att glädjas till exmpel. Fortsätt njuta av dina vänner och din familj och allt bra som är du! Fortsätt också att tänka positivt. Klart inte hoppet ska överge vare sig dig eller mig! Det är INTE dumt att våga tro att vi ska bli friska. Skit i procenten! Chansen finns!
Kramar från Malin
Heja Malin och Fia!!Vilken beslutsamhet.Jaaaa ni hör till den procent som vinnar resan hela vägen till friskhet!!Vilken kraft ni har.Wow!Jag tar av mig hatten för er..
RaderaKramar och kärlek från S
Jag håller helt och hållet med föregående talare och förstärker ytterligare; du är helt fantastisk och kan verkligen konsten att leva här och nu. Tänk att många inte gör det förrän de råkar ut för något allvarligt....
SvaraRaderaDu är amazing! Tack för att du delar med dig!!!
Kramar // Cia
Du lever fullt ut, det är en gåva som de flesta av oss saknar! Men det kan du med råge! Du är faktiskt min idol också! Jag beundrar ditt sätt att transformera dina tankar och känslor till något positivt! Det är du och Paolo Cuelo som har förstått detta med alkemi!
SvaraRaderaDu lär mig och påminner mig varje dag vad livet går ut på! Tusen tack! Största kramen //G-B
Vad ni är kloka, du och Malin! Du tillhör definitivt dem som vet att glädjas. Mitt hjärta tar skutt av glädje varje dag när jag ilar för att läsa din blogg, sicket mod och sicken kärlek till livet!! Statistik är statistik, men LIVET det finns verkligen i varje litet underbart ögonblick. Jag vet inte många som verkligen lever innebörden av carpe diem, DU är en av dem - det är då ett som är säkert!! Idag är en bra dag Fia, en riktigt riktigt bra dag!! Busslaster med kraft och kramar till dig tösen!! Bamsekram Eila
SvaraRaderaVarje dag är en ny dag och vi kan oftast själva bestämma vad vi ska göra av den och själva BESTÄMMA oss för att må bra och göra dagen bra. Det här är du en absolut mästare på Fia! Ditt inlägg ger mig sånt perspektiv på livet, för att inte snacka om NUET. Tack! Önskar dig det allra bästa å sänder määäängder av styrkekramar, bästaste Fia! :-o)
SvaraRaderaJa det blir nog så att vi som är drabbade läser på nätet om både det ena o andra. Jag har slutat läsa om % hit o dit o försöker tänka positivt att det gift jag får är för att jag ska kunna leva mitt liv så bra som möjligt.sen tror jag att man måste kämpa, som du, med att hålla uppe sin egen energi för att orka med allt som följer med behandlingarna.Jag ska nu påbörja en tredje omgång efter ett 4 mån uppehåll.Så underbart det varit att få tillbaka rätta smakupplevelsen,ögonfransarna har vuxit ut o håret kan liknas vid en frisyr.Vad jag uppskattar en fika i solen på morron,promenad i skogen en annan människas närhet sånt som jag tog för givet förut-innan. Det finns så mkt i det "lilla" att vara tacksam för, som detta nya liv fått mej att reflektera över.
SvaraRaderaVi kämpar tillsammmans!!
Ja det är bara att instämma i allt som sagts. Skit i procenten. Livsvilja och kroppen är smartare än statistik. Du kommer att klara allt i din väg, du har lärt dig så mycket på vägen som kommer att hjälpa dig att övervinna allt. Och du har lärt oss som följer din resa såååå mycket som är väsentligt i livet. Jag överräcker en långtradare med kraft för din fortsatta behandling! Dinosauriekramar!
SvaraRaderaDu vet väl som jag att statistik de är kurvor på ett papper - inte alltid förankrade i verkligheten - genom dåligt gjorda studier etc etc. Dem ska man varken hänga upp sig på vare sig om de är positiva eller negativa - för vi är inte underlaget till statistiken. Men att leva varje dag här och nu utan större oro för morgondagen det är vad vi ska - och som du beskiver så bra. Alltför många av oss planerar och planerar utan att hinna leva. Det har tagit mig många år att återta detta efter mitt behandlingsår, då jag kunde det! Stor bamsekram med mycken värme/ Ulla
SvaraRaderaDet där med återfall skall du inte ta så allvarligt det är bara en del av ett fullständigt tillfrisknande. /GM
SvaraRaderaHej Fia!
SvaraRaderaTänkardagar behöver man också. Dom gör faktiskt också nytta. Men man måste vända dom så att man inte fastnar. Det är du expert på. Du är helt fantastisk på att dela både toppar och dalar. Tackar för att jag får följa dig en bit på din resa.
/Kramizar Annika
Du är så klok och jag imponeras hela tiden av ditt sätt att se på livet. Så mycket lärdomar för oss alla. Ha en underbar dag. Stor kram
SvaraRaderaSofia Titta inte på statistiken....den säger bara ett genomsnitt, inte hur det är för de verkliga människorna bakom. Statistik kan vara bra (Hans Roslings) men också förödande när man bara ser svarta siffror. Och tro, tron kan försätta berg. Önskar dig underbara dagar framöver, värmen kommer snart
SvaraRaderaKram Maggan
Härligt Fia, du är så himla inspirerande. Ingen av oss vet ju egentligen nånting, man kan dö i morgon eller om en sekund. Inget vet vi... Men du har en så sund och mogen inställning, vi kan alla lära av dig.
SvaraRaderaKram från Carina
Tack för den stora inspiration och perspektiv du sprider! ...och glöm inte, någon ska vara den där 1% också..! :)
SvaraRaderaSov gott inatt och imorrn ska jag tänka på dig ich skicka kärlek och styrka. Kram! Tonja
Finaste Fia! Vilken inspirationskälla du är!!! Jag har skrivit det flera gånger förut och kommer skriva det många fler. Att leva i nuet har du anammat och nu inspirerar du så många andra att göra detsamma. Förstår du hur du och din resa påverkar och gör skillnad??!! Så stort och massor av tack! Att vara envis och lite galen, som du beskriver dig, tycker jag låter som en alldeles utmärkt kombination och tillsammans med ett jävlaranamma, en massa livslust och livsglädje kan du förflytta berg.
SvaraRaderaJag hejar på dig och på Malin som kommenterade ovan. Ni är så fantastiska!!!
Kram
Christel
Jag håller med alla som har skrivit idag och håller med att du är fantastisk och bry dig inte om statistiken gå på hur du mår istället. Så idag får du och Malin en massa kramar fyllda med kärlek och kraft. L
SvaraRaderahej tjejen, det har kommit in en beslutsamhet i dina senaste blogginlägg som verkligen visar på på vilken kraft och styrka du besitter, beundransvärt...kram
SvaraRaderaTack, Fia för det du skriver. Ditt sätt att se på livet och leva i nuet borde ALLA läsa och ta lärdom av. Tack för allt du lär mig! Fantastiskt. Kram
SvaraRaderaFina Fia, du är verkligen en klok och skärpt flicka! Tack för att du delar med dig av både vatten och vin. Mycket lärorikt att läsa, och rörande också. Jag beundrar din tåga och ditt humör. Jag önskar dig allt det bästa!!!!!
SvaraRaderaJag tror att vi alla är här på jorden bl a för att lära oss leva i nuet, men de flesta av oss har såååå svårt för det. Fast det är det enda vi har!
Bl a det pekar du så klokt på.
Massor av varma kramar,
Aina
Sks nästa vecka gå igenom datortomografi, provtagning, och andra tester. Är du fortfarande på bloggen?
SvaraRaderaSks nästa vecka gå igenom datortomografi, provtagning, och andra tester. Är du fortfarande på bloggen?
SvaraRadera