Det är över ett år sedan. Det var den hösten som jag fick permis från mitt fängelse och som jag njöt... verkligen. Idag undrar jag om det kan bli så glatt igen. Det är ju NU som jag egentligen ska ha min permis... min välförtjänta semester.
Sorgen målas som ett svart moln över mitt hem, min värld. Egentligen önskar jag att jag fick vara den kapten på mitt sjörövarskepp som jag älskar så. Enligt radioreklamen befinner jag mig vid Sveriges innersta hamn som kan ta mig ut på de vildaste vatten och till de vackraste vyerna. Jag längtar mig bort till den strand med en sand så mjuk. Där som mina fötter inte tål att stå för länge. Men det är inte synd om mig för jag har gjort resor och jag har gjort flera stycken.
Just nu är det snart två år sedan det smärtsamma blev mitt liv. Jag är rutinerad, den som vet gången. Hon ställer sig i ledet men vill fortfarande styra och leda. Hon utstår det smärtsamma tills det blir cirkus. Fast utan ballonger. Lär sig fortfarande inte att läkarvetenskapen kan sitt yrke utan måste själv komma fram till samma insikt. Detta kostar men hon kan inte hjälpa det. Det handlar om att förstå, inse att det inte finns någon återvändo.. vem vill ge upp?!
En tid sedan vi gick promenaden. Det var solsken och träden var så vackra med sina gula löv. Vi rörde oss i rask takt, stannande upp.. såg räven som spanade in oss på avstånd men som valde att gå vidare. Undrar om hans list kunnat övermannat oss. Vi hade hundarna. Två stora, som två vita björnar. Vi gick förbi huset där damen med alla katterna bor. Under en plåt.. i gräset.. fanns nåt. Den äldre av hundarna reagerade.. men lugnet fanns kvar.. inget att vara rädd för.. inget som störde oss. Vi fortsatte följa den grusade vägen och njöt av tystnaden. Vi lever nu. Vindarna susade i löven och sjöng sina vackraste sånger. Minns den dagen så väl för jag kände mig lycklig.
November 2010 kom beskedet. Du har cancer i hela magen nerifrån buken och upp över naveln. Det går inte att operera och vi vet inte vilken sorts cancer som du har men det är troligen äggstockscancer. Du är alldeles för pigg och fräsch för att vara så sjuk men jag kan sjukskriva dig från och med idag... Detta var början på en kamp och ett liv som inte var riktigt som jag hade hoppats på.
Hej Fia, som vanligt vackra bilder, hösten är en härlig tid. Tyvärr tar en del saker tid för kroppen att fixa, tälamod och tillit rekommenderas.
SvaraRaderaLätt sagt men svårare att ta till sig, jag vet.
Har under ett antal år kämpat med mitt "uppvaknande" och idag är jag tacksam för det som hänt mig.
Många nya insikter, vänner och ljuvliga förändringar har skett för mig trots ett dåligt utgångsläge men
Never Ever Give Up ! ! !
Passerade tolvårsdagen, jag hoppas och kämpar fortfarande. Är övertygad att du också kommer att kämpa vidare. Vi är ju två.
Kram Ray
Jag tycker precis som Ray, han har ju verkligen erfarenheter att dela med sig av. Du är nere i en svacka nu och då tror du att det alltid blir så. Men så får du inte tänka, det kommer att vända. Sådär tror jag det är för många som gått igenom en så stor operation som du , Up and down dagar. Tänk att det snart blir bättre. Efter regn kommer sol....
SvaraRaderaFantastiska höstbilder och härliga hundar. Tack för du ger oss dessa underbara bilder och delar ditt liv med oss, vi, dina trogna bloggläsare, står bakom dig och försöker stötta så mycket vi kan.
Kram Maggan
Hej Sofia, fina bilder och fina hundar ...skönt att komma ut i fina naturen. Jag hoppas så att du slipper din hemska värk...men snart vänder det nog eller de hittar på något som kan hjälpa. Sänder massor av ljus och värme till dig min vän,
SvaraRaderakram June
Kramisar från en som tycker att du är kapten på ett sjörövarskepp ;D /Pia
SvaraRaderaKära Sofia jag förstår din besvikelse och frustration. Jag hoppas innerligt att du snart känner dig bättre. Det måste snart vända, det gör det ju alltid förr eller senare. Många styrkekramar inför morgondagen!/ irre
SvaraRaderaHej Sofia!
SvaraRaderaHärliga höstbilder. En promenad med de hundarna måste vara underbart. Hoppas att det blir många fler sådana höstpromenader. Du är ju kapten över din egen skuta. Ta hand om den. Kramizar Annika
Hallå kapten Krok! Jag älskar filmen Stardust med skeppet i skyn som samlar på blixtar. Den sten hårde tuffa kaptenen som egentligen hade en mycket mjuk sida, som han gömde... Vilket ju besättningen hela tiden vetat och ändå accepterat. Alla varianter finns hos en människa, sorg, ilska, glädje, galenskap, kärlek och ibland får vi klä oss i den roll som passar för stunden. Här kommer ett skepp med kärlek till dig! Carin
SvaraRadera2 år har gått och du har förändrats, det som var finns inte mer. Du skapar nytt Fia, du bygger nya möjligheter. Det är också en styrka att kunna ta emot hjälp, att inte bita ihop och stå ut tills det nästan är outhärdligt. Det är inte samma sak som att ge upp, det om något är att visa styrka! Att leva och vara i harmoni med din omgivning och dig själv, DET ger styrka. Lägg dina krafter på det som för dig framåt, inte att kämpa mot i envishet för envishetens skull. Fia - du gör så att nya möjligheter gör det omöjliga möjligt. Som Annika här ovan säger, du är ju kapten över din egen skuta! Ay ay ma capitaine!! kramkram Eila
SvaraRaderaMassor med kärlek och stryka till underbara du!
SvaraRaderaFia jag håller med dig, vi lever nu, ja alla vi som lever, lever bara nu det är det enda som vi vet med säkerhet. Här och nu! Håller med Annika och Eila m.fl här ovanför, att du har visat otal gånger att du är kapten på din skuta! Simply the best captain! Kram G-B
SvaraRaderaStyrkekramar till dig...
SvaraRaderaKäraste Fia! Jag hoppas sååå att du snart känner dig bättre!! Sänder dig massor av styrka och varma Kramar.J
SvaraRaderaDu skriver så fint och levande kära Sofia. Hösten är så fin och dina bilder är helt underbara. Massa styrkekramar// Harry
SvaraRaderaJa du skriver verkligen så målande och vackert, och jag känner med dig och för dig kära Fia! You're simple the best Fia! Många styrkekramar <3 Cia
SvaraRaderaTänker på dig och sänder dig en massa kraft och energi. Och en massa kramar och kärlek så klart! Ta hand om dig vackra kvinna.
SvaraRadera/Caroline
Vänta ska du se....... snart kommer nya vindar i seglen till din skuta, ajaj Kapten!
SvaraRaderaKlart att du känner sorg över allt som har ändrats och det är jobbigt att omdefiniera sig själv och livet. Men din innersta kärna, den som är DU, har du alltid med dig!
Varma kramar,
Aina
Åh vad fint och så sant det är som du beskriver Fia här...din innersta kärna, Tack för de fina orden, den värmer mitt hjärta också
RaderaMaggan
Finaste Fia! Många viktiga ord har skrivits ovan och jag kan bara hålla med och hoppas du kan ta dom till dig och känna kärleken som strömmar från dessa ord.
SvaraRaderaSläpp kampen, kampen om att få det som det varit och/eller som du tänkt att det skulle vara nu. Det är lättare sagt än gjort men tyvärr tar den kampen alldeles för mycket energi som kan nyttjas till så mycket annat. Och det är ju inget som bara gäller dig utan de flesta av oss.
Har du sett filmen Invictus? Om inte, så är den en fantastisk film.
Önskar dig en udnerbar dag!
Kram
Christel
Massa kärlek till dig Fia!
SvaraRaderaDu är fantastisk.
Stor stor kram och klem,Silje
Aj aj kapten hissa seglen och fortsätt din resa. Du är verkligen kaptenen på din skuta. Vilka fina spetsar och vilka härliga höstbilder. kramar till dig Carina
SvaraRadera